21 augusti 1885

Skåne-Hallands-banan öppnad. Den 31 juli 1865 och den 21 augusti 1885 äro de största märkedagar i Helsingborgs lif, ty å den förra af dessa dagar invigdes den första af de jernbanor, som härifrån utgå, nemligen Landskrona-Helsingborg-Eslöfs jernvägar och i dag den sista, Skåne-Hallands-banan. Midtemellan nämnde tidpunkter ligger öppnandet af Helsingborg-Hessle-holms-banan. Vi kalla dessa dagar de största märkedagar, dels emedan dessa tre företag i och för sig äro storartade för en mindre kommun, dels emedan Helsingborgs största och kraftfullaste utveckling inrymmes inom ramen af de tjugo åren och det till en väsendtlig del just i följd af besittningen af dessa mäktiga kommunikations-medel. Visserligen skulle, enligt utvecklingens lag, äfven utan dessa jernvägar, industri, handel, allmännare odling och välmåga här gått framåt; men enhvar inser, huruledes jernyägarne ha underlättat och mångdubblat utvecklingsförmågan i alla riktningar, och, hvad som är det ej minst vigtiga, fastare sammanknutit banden mellan stad och landsbygd, hvilken senare också haft en stor och hedrande andel i dessa dyrbara företag och utan hvars upplysta och kraftiga medverkan de svårligen skulle ha kommit till Stånd. Svårast var att bryta väg för den första banan; den medförde utgifter och ansvar, som på den tiden ansågos oerhörda. Det visade sig dock snart, att man ej misstagit sig. Framgången gjorde, att den andra banans anläggning gick som en dans, djerf, men, som vi hoppas, lyckosam. Ifråga om den första, hvarpå så mycket berodde, må ej glömmas, att det var företrädesvis Rud. Tornerhjelms kraftiga och kloka uppträdande, staden har att tacka för sin hittills mest vinstgifvande jernväg; denna hans förtjenst om våra jernvägar förringas dock betydligt derigenom, att det är han, som genomdref anläggningen af Kattarp-Åstorps-bandelen till men för både Helsingborg, Landskrona och Engelholm, men mest för Skåne-Hallands-banan. Den i dag öppnade banan är tvifvelsutan den betydelsefullaste, ej blott i följd af sin längd och dyrhet, utan ock såsom sammanbindande tvenne provinsers trenne län, men framför allt såsom den första länken i kedjan af en vestkustbana, som skall föra Norge samt hela vestkusten från Göteborg till Helsingborg samt Danmark och Europas kontinent ofantligt mycket närmare hvarandra, i följd hvaraf man utan fara för vederläggning kan påstå, att den, nästefter stambanan, är eller rättare blir den vigtigaste jernväg, som lagts i vårt land. Den torde derföre också blifva för oss den käraste, helst den tillkommit under de svåraste födslovåndor - dylika barn pläga vara de mest älskade - ty ej blott i riksdagen, regeringen och hos myndigheter hafva emot denna banas tillkomst alla möjliga hinder och svårigheter blifvit uppstälda, utan äfven orts- och personintressen ha mot densamma drifvit ett nästan otroligt spel, och detta till och med långt efter det både koncessionen beviljats och företagets framgång redan var betryggad. Dessa mäktiga och hänsynslösa intressen kunde ej tåla att der lilla staden vid Sundet stack fram med en tredjejernbana; det var djerft och borde qväsas, i synnerhet som den kunde vexa till en farlig konkurrent med större städer. Men det sunda vettet afgick slutligen med seger, hvarför äran i första rummet tillkommer styrelsens ordförande, konsul P. Olsson härstädes, utan hvars insigtsfulla, energiska och tålmodiga verksamhet saken sannolikt skulle hafva strandat redan i dess första stadier. Vi säga detta naturligtvis med fullt erkännande af den förtjenst om banans åvägabringande, som tillkommer andra styrelsens och bolagets medlemmar, hvilka, likaledes utan ersättning, deråt egnat tid och möda. För egen del kunna vi ej annat än högligen glädja oss åt förverkligandet af en idé för hvilken vi i 20 à 25 år arbetat: en vestkustbana har alltid varit föremål för våra varmaste önskningar och förhoppningar, men vi hade knappt trott, att denna idé ens så snart skulle förverkligas. Oafsedt denna banas snart blifvande internationella betydelse, kommer den redan från början att bli af direkt nytta icke blott för Helsingborgs samhälle, utan ock för hela. Kullen, Engelholm, Bjäre härad, södra Halland och sydvestra Småland, hvarjemte den varit den drifkraft, som håller på att skapa Halmstad-Warbergs-banan, hvilken redan är under arbete, och helt visst äfven skall framkalla Warberg-Göteborgs-delen, som ej länge torde uteblifva och hvilken närmast kommer att utgöra fulländningen af en vestkustbana. De historiska data rörande banans tillkomst hafva naturligtvis tid efter annan meddelats. Om följande må dock erinras: Sedan under loppet af 1881 aktiebolag bildats och komunerna å hela vägsträckan Helsingborg-Halmstad samt nära 500 enskilde tecknat bidrag till en Skåne-Hallands-bana och teckningen uppgått till hälften af den beräknade anläggningskostnaden, väckte hrr Peter Olsson, Hammar och Wallberg i Första kammaren motion om ett lån af 2 milj. kronor mot 4 proc. ränta åt nämnda aktiebolag samt hr Carlheim-Gyllensköld i samma kammare om antingen anslag af 100,000 kr. pr mil eller ock ett lån på 1,900,000 kr. I Andra kammaren väcktes samma motion som förstnämnde af hrr Carl Ifvarsson, Lyttkens, Sven Andersson, A. M. Lundberg, C. A. Jönsson, Lars Börjesson, Joh. Bengtsson, A. W. Angel och F T. Borg. I statsutskottets utlåtande biföllos i hufvudsak dessa motioner, men utlåtandet afslogs i Första kammaren med 81 röster mot 29 samt i Andra med 122 röster mot 71. Vid 1883 års riksdag väokte hr Lytlkens motion om ett statslån å 500,000 kr. för Skåne-Hallandsbanan. Denna afstyrktes af statsutskottet och föll i kamrarne. Emellertid hade ett statslån å 1,500,000 kr. af jernvägsfonden beviljats af regeringen, så att jernbanarbetet kunnat begynna. Men då den beräknade kostnaden hade stigit till 4,790,500 kr., väckte vid 1884 års riksdag hr P. Olsson, understödd af hrr I. Wallberg, Alfr. Bexell, Lothigius och C:heim-Gyllensköld i Första k. och i Andra kammaren hr Lyttkens, jemte hrr Carl Ifvarsson, Lars Börjesson, Joh. Bengtsson, A. M. Lundberg, A. M. Gudmundsson och A. W. Angel, motion om ett extra anslag af 795,000 kr. för berörde ändamål. Motionen bifölls i Andra kammaren, afslogs af Första, men genom gemensam omröstning beviljades lånet med 185 ja mot 141 nej. Den 21 nov. 1881 konstituerade sig Skåne-Hallands jernvägsbolag. Den 17 juli 1882 erhölls koncession och den 15 mars 1883 började jernvägsarbetet. Antalet aktieegare uppgår till 700. Helsingborg-Halmstads-banans längd är 92 kilometer; sträckan Höganäs hamn -- Åstorp är 28 kilometer. Stationerna mellan Helsingborg och Halmstad äro: Ödåkra, Kattarp, Rögle, Vegeholm, Engelholm, Engelholms hamn, Barkåkra, Förslöf, Grefvie, Båstad, Skottorp, Wallberga, Laholm, Weinge, Genevad, Eldsberga och Trönninge samt å Höganäs -- Kattarps-linjen: Höganäs, Ingelsträde, Mjöhult, Stureholm och Vestraby. Vägen mellan Helsingborg och Halmstad tillryggalägges på 3 timmar 15 minuter. Banan är på entreprenad bygd af ingeniör C. Jehander, och stationshusen uppförda af byggmästare B. Lundgren. Alla lokomotiv äro gjorda vid Trollhättans mek. verkstad och vagnarne af bolaget Atlas. Under arbetet har kapten G. Lindeqvist fungerat såsom bolagets öfveringeniör, kapten E. Westerberg såsom bolageis kontrollant samt majorerna Remmer och Richert såsom statens kontrollerande ingeniörer. För närvarande utgöres banans styrelse af: hrr konsul P. Olsson, ordförande; frih. D. E. Stjerncrona, Stjernarp, vice ordförande; öfverste H. A. Sjöcrona, verkställande direktör; samt godsegaren C. Hammar i Halmstad, v. konsul C. G. Stewénius i Helsingborg, fabrikör I. Wall- berg å Slottsmöllan, godsegaren I. Lyttkens å Skedala, löjtnant A. Brunnström å Bjerbolund, riksdagsman Carl Ifvarsson i Wärestorp, häradshöfding W. Wester i Engelholm, v. häradshöfding R. Ödmansson å Öfragärd och fil. doktor S. J. Åberg i Helsingborg, ledamöter. Tjenstemän, stationerade i Helsingborg, äro: hrr Ad. Taube, trafikchef och styrelsens sekreterare; v. häradshöfding G. Hoff, styrelsens ombudsman; A. Elfman, kamrerare; Ola Jönsson, kassör; O. Welin, kontrollör; H. Ringdahl, lokomotivmästare, och C Svensson, öfverbanmästare. Under förutsättning af en klok och human förvaltning skall denna bana sannolikt uppfylla sitt ändamål i alla afseenden samt gifva en afkastning, som direkt och indirekt gäldar anläggarnes omkostnader och ansträngningar, det är vårt hopp, och vi ha så mycket mera grund för denna förhoppning, som banan under den korta tid, den delvis och helt trafikerats, gifvit ett öfverraskande resultat af stor gods- och persontrafik. Under sådana förhållanden kunna vi ej annat än med tillförsigt motse dess framtid, som vi önska måtte bli rik på de bästa frukter för de båda provinsernas och fosterlandets materiella och andliga utveckling och förkofran.

Skåne-Hallands-banan öppnad.

Den 31 juli 1865 och den 21 augusti 1885 är de största märkeldagar i Helsingborgs liv, ty på den förra av dessa dagar invigdes den första av de järnvägarna som härifrån utgår, nämligen Landskrona-Helsingborg-Eslöfs järnväg, och i dag den sista, Skåne-Hallands-banan. Mellan nämnda tidpunkter ligger öppnandet av Helsingborg-Hessleholm-banan. Vi kallar dessa dagar de största märkeldagar, dels eftersom dessa tre företag i sig själva är storartade för en mindre kommun, dels eftersom Helsingborgs största och kraftfullaste utveckling ryms inom ramarna för de tjugo åren och det till väsentlig del just på grund av innehållet av dessa mäktiga kommunikationsmedel. Visserligen skulle, enligt utvecklingens lag, även utan dessa järnvägar industri, handel, allmännare odling och välmåga här ha gått framåt; men envar inser hur järnvägarna har underlättat och mångdubblat utvecklingsförmågan i alla riktningar, och vad som är det minst lika viktiga, fastare sammanknutit banden mellan stad och landsbygd, vilken senare också haft en stor och hedrande andel i dessa dyrbara företag och utan vars upplysta och kraftiga medverkan de svårligen skulle ha kommit till stånd.

Svårast var att bryta väg för den första banan; den medförde utgifter och ansvar som på den tiden ansågs oerhörda. Det visade sig dock snart att man inte hade misstagit sig. Framgången gjorde att den andra banans anläggning gick som en dans, djärv men, som vi hoppas, lyckosam. När det gäller den första, på vilken så mycket berodde, må inte glömmas att det var företrädesvis Rud. Tornerhjelm som genom sitt kraftiga och kloka uppträdande staden har att tacka för sin hittills mest vinstgivande järnväg; denna hans förtjänst om våra järnvägar förringas dock betydligt genom att det är han som genomdrev anläggningen av Kattarp-Åstorps-bandelen till men för både Helsingborg, Landskrona och Engelholm, men mest för Skåne-Hallands-banan.

Den i dag öppnade banan är tvivelsutan den betydelsefullaste, inte blott på grund av sin längd och dyrhet utan även som sammanbindande två provinsers tre län, men framför allt som den första länken i kedjan av en västkustbana som ska föra Norge samt hela västkusten från Göteborg till Helsingborg samt Danmark och Europas kontinent oerhört mycket närmare varandra, på grund av vilket man utan fara för vederlägning kan påstå att den, näst efter stambanan, är eller rättare blir den viktigaste järnväg som lagts i vårt land. Den torde därför också bli för oss den käraste, helst den tillkommit under de svåraste födslovånder – sådana barn brukar vara de mest älskade – ty inte blott i riksdagen, regeringen och hos myndigheter har mot denna banas tillkomst alla möjliga hinder och svårigheter blivit ställda utan även orts- och personintressen har mot densamma drivit ett nästan otroligt spel, och detta även långt efter det både koncessionen beviljats och företagets framgång redan var betryggad. Dessa mäktiga och hänsynslösa intressen kunde inte tåla att den lilla staden vid Sundet stack fram med en tredje järnväg; det var djärvt och borde kväsas, i synnerhet som den kunde växa till en farlig konkurrent med större städer. Men det sunda vettet gick slutligen med seger, varför äran i första rummet tillkommer styrelsens ordförande, konsul P. Olsson härstädes, utan vars insiktsfulla, energiska och tålmodiga verksamhet saken sannolikt skulle ha strandat redan i dess första stadier. Vi säger detta naturligtvis med fullt erkännande av den förtjänst om banans åvagabringande som tillkommer andra styrelsens och bolagets medlemmar, vilka likaledes utan ersättning deråt egnat tid och möda. För egen del kunna vi inte annat än högt glädja oss åt förverkligandet av en idé för vilken vi i tjugo till tjugofem år arbetat: en västkustbana har alltid varit föremål för våra varmaste önskningar och förhoppningar, men vi hade knappt trott att denna idé ens så snart skulle förverkligas. Oaktat denna banas snart kommande internationella betydelse kommer den redan från början att bli av direkt nytta inte blott för Helsingborgs samhälle utan även för hela Kullen, Engelholm, Bjäre härad, södra Halland och sydvästra Småland, varjämte den varit den drivkraft som håller på att skapa Halmstad-Warbergs-banan, vilken redan är under arbete, och helt visst även ska framkalla Warberg-Göteborgs-delen, som inte länge torde uteblifva och vilken närmast kommer att utgöra fullendningen av en västkustbana.

De historiska data rörande banans tillkomst ha naturligtvis från tid till annan meddelats. Om följande må dock erinras:

Sedan under loppet av 1881 aktiebolag bildats och kommunerna på hela vägsträckan Helsingborg-Halmstad samt närmare 500 enskilda tecknats bidrag till en Skåne-Hallands-bana och teckningen uppgått till hälften av den beräknade anläggningskostnaden väckte herrarna Peter Olsson, Hammar och Wallberg i Första kammaren motion om ett lån på 2 miljoner kronor mot 4 procents ränta åt nämnda aktiebolag samt herr Carlheim-Gyllensköld i samma kammare om antingen anslag av 100 000 kronor per mil eller ett lån på 1 900 000 kronor. I Andra kammaren väcktes samma motion som förstnämnde av herrarna Carl Ifvarsson, Lyttkens, Sven Andersson, A. M. Lundberg, C. A. Jönsson, Lars Börjesson, Joh. Bengtsson, A. W. Angel och F. T. Borg. I statsutskottets utlåtande bifölls i huvudsak dessa motioner men utlåtandet avslogs i Första kammaren med 81 röster mot 29 samt i Andra med 122 röster mot 71.

Vid 1883 års riksdag väckte herr Lyttkens motion om ett statslån på 500 000 kronor för Skåne-Hallands-banan. Denna avstyrktes av statsutskottet och föll i kamrarne.

Emellertid hade ett statslån på 1 500 000 kronor från järnvägsfonden beviljats av regeringen, så att järnvägsarbetet kunnat börja. Men då den beräknade kostnaden hade stigit till 4 790 500 kronor väckte vid 1884 års riksdag herr P. Olsson, understödd av herrarna I. Wallberg, Alfr. Bexell, Lothigius och C:heim-Gyllensköld i Första kammaren och i Andra kammaren herr Lyttkens, tillsammans med herrarna Carl Ifvarsson, Lars Börjesson, Joh. Bengtsson, A. M. Lundberg, A. M. Gudmundsson och A. W. Angel, motion om ett extra anslag på 795 000 kronor för berört ändamål. Motionen bifölls i Andra kammaren, avslogs av Första, men genom gemensam omröstning beviljades lånet med 185 ja mot 141 nej.

Den 21 november 1881 konstituerade sig Skåne-Hallands järnvägsbolag. Den 17 juli 1882 erhölls koncession och den 15 mars 1883 började järnvägsarbetet.

Antalet aktieägare uppgår till 700.

Helsingborg-Halmstads-banans längd är 92 kilometer; sträckan Höganäs hamn – Åstorp är 28 kilometer. Stationerna mellan Helsingborg och Halmstad är: Ödåkra, Kattarp, Rögle, Vegeholm, Engelholm, Engelholms hamn, Barkåkra, Förslöf, Grefvie, Båstad, Skottorp, Wallberga, Laholm, Weinge, Genevad, Eldsberga och Trönninge samt på Höganäs – Kattarps-linjen: Höganäs, Ingelsträde, Mjöhult, Stureholm och Vestraby. Vägen mellan Helsingborg och Halmstad tillryggalägges på 3 timmar 15 minuter.

Banan är på entreprenad byggd av ingenjör C. Jehander, och stationshusen uppförda av byggmästare B. Lundgren. Alla lokomotiv är gjorda vid Trollhättans mekaniska verkstad och vagnarna av bolaget Atlas.

Under arbetet har kapten G. Lindeqvist fungerat som bolagets överingenjör, kapten E. Westerberg som bolagets kontrollerande samt majorerna Remmer och Richert som statens kontrollerande ingenjörer.

För närvarande utgörs banans styrelse av: herr konsul P. Olsson, ordförande; friherre D. E. Stjerncrona, Stjernarp, vice ordförande; överste H. A. Sjöcrona, verkställande direktör; samt godsegararen C. Hammar i Halmstad, vice konsul C. G. Stewénius i Helsingborg, fabrikör I. Wallberg på Slottsmöllan, godsegararen I. Lyttkens på Skedala, löjtnant A. Brunnström på Bjerbolund, riksdagsman Carl Ifvarsson i Wärestorp, häradshöfding W. Wester i Engelholm, vice häradshöfding R. Ödmansson på Öfragärd och fil. doktor S. J. Åberg i Helsingborg, ledamöter.

Tjänstemän, stationerade i Helsingborg, är: herr Ad. Taube, trafikchef och styrelsens sekreterare; vice häradshöfding G. Hoff, styrelsens ombudsman; A. Elfman, kamrerare; Ola Jönsson, kassör; O. Welin, kontrollerande; H. Ringdahl, lokomotivmästare, och C. Svensson, överbanmästare. Under förutsättning av en klok och human förvaltning skall denna bana sannolikt uppfylla sitt ändamål i alla avseenden samt ge en avkastning, som direkt och indirekt gäldar anläggarnas omkostnader och ansträngningar, det är vårt hopp, och vi har så mycket mer grund för denna förhoppning, som banan under den korta tid den delvis och helt trafikerats givit ett överraskande resultat av stor gods- och persontrafik. Under sådana förhållanden kan vi inte annat än med tillförsikt se framemot dess framtid, som vi önskar må bli rik på de bästa frukter för de båda provinsernas och fosterlandets materiella och andliga utveckling och förkovran.