22 augusti 1885

Skåne-Hallands jernvägsinvigningförsiggick enligt det faststälda af oss förut meddelade programmet. Om tågets afgång från Helsingborg i går morse nämde vi redan i gårdagens nummer. Ett och annat om uppfärden till Halmstad anteckna vi här. Musik utfördes ej under vägen »om bord» af det skäl, att det egentliga festtåget ansågs skola utgå från Halmstad. Tyst och stilla gick resan utan andra afbrott än vid stationerna. Uppför viadukten gick det mycket trögt, på grund af daggen på skenorna, och det var med möda de två lokomotiven kunde pusta fram till Pålsjödalen .. Vid hvarje station tillstötte högtidsklädda festdeltagare, ofta i ganska stort antal. Särdeles festligt och högtidligt presenterade sig stationerna utefter hela linien. Stationshusen voro prydda med guirlander och festoner af grönt och blommor, och flaggor svajade öfver allt. Der och hvar funnos äreportar uppresta. Särskildt framstodo såsom smakfullt dekorerade Ödåkra och Laholms stationer. Vid den förra stationen sågs en ståtlig äreport, och midt på fasaden af stationsbyggnaden voro anbringade bland grönskande guirlander bokstäfverna S och H. hopsatta af blå och gula blommor - nationalfärgerna och jernvägens färger. I Laholm, hvars stationshus tog sig ståtligt ut i sin festskrud, hade man haft en särskild festkomité, och 50 unga damer i staden hade biträdt vid stationshusets dekorering. Utefter hela linien sökte befolkningen dessutom i sin mån bidraga till festligheten. Här och der vid vägöfvergångar hade man sålunda uppsatt löfruskor, från många gårdar flaggades, och öfver allt sågos nyfikna, hurrande och viftande. I Halmstad rådde, under hela den tid festdeltagarne der uppehöllo sig, ett lif sådant man väl sällan fått bevittna i den vackra residensstaden vid Nissan. Vid framkomsten på bestämd tid stannade tåget under två väldiga äreportar, helsadt med musik af en regementsmusikkår på platsen. Till den elegant dekorerade stationen, som ligger ett rätt godt stycke ifrån staden, hade strömmat en ofantlig mängd menniskor - »hela Halmstad» och massor af grannbygdens befolkning. I ekipager, som gratis tillhandahöllos vid stationen, anträdde en del af resenärerna färden till staden, medan andra tillryggalade vägen till fots. Staden var formligen höljd i flaggor: från nästan hvarje hus svajade sådana i alla möjliga färger, isynnerhet naturligtvis vid hufvudgatorna och vid Nissan. Kl. 10 samlades man till gudstjenst i stadens kyrka. Efter afsjungandet af psalmen nr 272, 3 versen, hölls en kort, enkel och flärdfri, mycket anslående religiös betraktelse af komministern i Halmstad C. F. Meuller, som till utgångspunkt för sin predikan tog orden i 1:a Mosebok, 24 kapitlet: »Då sade han till dem: Förhåller mig icke, förty Herren hafver gjort min väg lycksam: släpper mig att jag far till min Herra.» Efter en kort inledning kom predikanten till ämnet för sina betraktelser: En lyckosam väg. Han utvecklade derefter 1:o Hvem som gör vår väg lyckosam och 2:0 Huru vår väg skall bli lyckosam, samt slöt med att nedkalla Herrens välsignelse öfver jernvägsföretaget. Innan tal, kom till ämnet, sjöngs från orgelläktaren af en talrik blandad kör följande för tillfället författade och komponerade hymn: Till Dig, som far på morgonrodnans vingar Allt öfver jordens krets i detta nu, Vi blicka upp. Och Dig sin hyllning bringar Enhvar bland oss, som samlats har. - Och Du, Som lofvat höra hvad din' barn begära, Hör då i nåd, o Herre, denna bön: »Gör lyckosam vår vägl» - Vi Dig då bära Vart hjertas tacksamhet - en ringa lön.Gudstjensten slöts med afsjungande af 3:dje versen utaf psalmen nr 370. Efter gudstjensten skyndade man att tillfredsställa de materiela krafven. En väl serverad frukost intogs i det fria i stadens vackra Tivoli, och en mängd personer från staden deltogo i densamma. I den öfre paviljongens stora sal, som högtiden till ära dekorerats, var särskildt dukadt för honoratiores. Frukosten särdeles animerad, och detta halländingarnes och skåningarnes första officiela sammanträffande med jernvägens tillhjelp, preglades af hjertlighet och förtrolighet - Den förträftliga stämningen höjdes af det utmärkt vackra vädret, som rådde under hela vistelsen i Halmstad. Återresan till Helsingborg anträddes kl.1,20, och passagerarnes antal ökades nu af Halmstadsboar hvilka i rätt stor mängd medföljde. Nu spelade skånska husarmusiken upp och fortfor sedan att musicera vid hvarje uppehåll tåget gjorde. Vid Båstad, der en äreport var uppsatt i länsgränsen, saluterades med kanonskott, och under uppehållet vid Engelholms station utdelades i kupéerna ett längre poem af signaturen -z. Tåget till Helsingborg bestod af omkring 40 vagnar och antalet passagerare anslogs till omkring 1,200. När festtåget omkring kl. 5 rullade in på härvarande bangård var en ofantlig menniskomassa i rörelse på Jernvägs- och Drottninggatorna ända ut till viadukten vid Pålsjö. Under det skånska husarmusiken spelade upp en festmarsch, gled det långa tåget in i banhallen. Efter urstigningen samlades festdeltagarne på perrongen, der ordföranden i jernvägsbolagets styrelse, konsul P. Olsson anmodade landshöfdingen grefve Gotthard Wachtmeister att förklara jernvägen öppnad för allmän trafik. Härpå svarade hr landshöfdingen i ungefär följande ordalag: »Den sköna kommunikationsled, som nu fullbordats, utgör en länge eftersträfvad förbindelse mellan två landskap, hvilka i århundraden varit åtskilda, ehuru de ega mycket gemensamt i natur, i folklynne och i kultur. Inseende vigten för de begge provinserna och öfver hufvud taget för hela vestkusten att få en kustbana till stånd hafva också statsmagterna villigt understödt det nu afslutade arbetet, ett tillmötesgående, som också tacksamt erkännes på begge sidor om Hallandsåsen. Har jernvägen emellan Helsingborg och Halmstad redan nu stor betydelse, blir den af ännu större vigt, när den en gång utsträckes ända till Göteborg. Dess fortsättning till Norge kan då ej längre låta vänta på sig, och beqvämt och lätt skall man kunna färdas mellan Norges fjell och sundets väna stränder samt Europas fastland. Nedkallande den Högstes beskydd öfver detta företag och tillönskande detsamma en lycklig framtid förklarar jag härmed å h. m:t konungens vägnar Skåne-Hallands jernväg öppnad för allmän trafik.» Festmiddagen i Helsan började bortåt 6-tiden. I paviljongen såväl som i glasverandan och det provisoriska tältet var hvartenda utrymme upptaget. Midt emot hufvudingången sutto honoratiores vid ett bord som upptog väggens hela längd. Från detsamma utgingo vinkelrätt flere mindre bord. Långväggen pryddes med dekorationer, föreställande Skånes och Hallands vapen samt Helsingborgs, Kristianstads och Halmstads vapensköldar. En prydligt litografierad matsedel fans vid hvarje kuvert och hade följande utseende:MenuDiner le 21 Aout 1885. Tortue à l'anglaise Plie bouilli, sauce hollandaise Filets de Boeuf Legúmes Jambon de York Petits poulets à la Gelée, sauce Estrayon Coq de Bois rotis, Salade Glaces, Krokan Fromage et Caces Dessert.Ch. Beycheville. Rhensktvin. Favori.Crement Sillery. Pale Scherry.Skåltalens mängd inleddes af konsul P. Olsson, hvilken föreslog h. m:t konungens skål. Denna beledsagades af kraftiga hurrarop samt folksången, hvilken under musikackompagnemen sjöngs stående. Nästa skål utbragtes af öfverste H. A. Sjökrona och gälde landshöfdingarne i de tre län som den nya jernvägen genomlöper. Tal. hembar dem sin tack för det de städse visat öppen blick för länens intressen samt uttalade den förhoppning, att de skulle kraftigt bidraga till att vestkustbanan snart blefve en verklighet.Först sedan denna framstode i sitt fullbordade skick erhölle den nu öppnade bandelen sin egentliga betydelse. »Vare, slutade tal., denna skål en löftets bägare för framtida gemensam sträfvan mot det stora målet!» På denna skål svarade landshöfdingen grefve G. Wachtmeister, som höjde bägaren för en ytterligare sammanslutning emellan de tre länen. De orter, som den nu färdigblifna bansträckan genomlöpte, hyste Sveriges kanske intelligentaste befolkning och tal. försäkrade, att lika tacksamt som det vore att vara styresman öfver ett sådant folk lika mycken glädje skulle länens höfdingar ertara genom att i sin mån bidraga till den vidare utvecklingen af den nu öppnade förbindelsen, hvilken skulle blifva en mägtig häfstång för kulturen. För generaldirektörerna Troilius och Beijer talade baron D. E. Stierncrona. Skålen besvarades af hrr T. och B. hvar för sig. Vice talmannen i Andra kammaren hr Carl Ifvarsson lemnade en utförlig historik öfver jernvägsfrågans behandling inom riksdagen. Anförandet kunde på grund af tal:s lågmäldhet, endast otydligt uppfattas af dem, som sutto pånågot längre afstånd från tal. Ännu en gång begärde konsul Olsson ordet och höjde sitt glas för de kommuner och enskilda personer, hvilka genom sin aktieteckning bidragit till jernvägsföretagets realisering. Tal. nämde, att till anskaffande af byggnads-kapital bidragit 31 lands- och stadskommuner, 9 bolag och 1 landsting samt 6 à 700 enskilda aktieegare. Att alla dessa bidragande voro personer, som ej hade för sed att kasta ut penningar på onyttiga företag, vittnade om intresse för företaget och förtroende till dess framtid. Att detta intresse allt framgent skulle göra sig gällande i fråga om skötandet af jernvägens affärer, så att företaget kunde bära sig, ville tal. hoppas. Vestkustbanans fullbordande skulle derigenom bäst befordras. Vidare förekommo skålar af: fabrikör Isak Wallberg för den afgångne och den nuvarande chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hrr majorerna E. A. Remmer och J. A. Richert; af godsegaren Ivar Lytthens, som talade för arbetets ära och slutade med en skål för jernvägs-byggnadens entreprenör, ingeniör C. Jehander, hvilken skål dracks under stormande jubel; af konsul A. W. Angel från Halmstad, hvilken drack för den närvarande representanten för Det forenede Dampskibsselskab, direktör Möller. Tal. uttryckte den förhoppning, att den nu påbörjade vestkustkommunikationen måtte erhålla en fördelaktig fortsättning sjöledes genom ångfärja. Vidare af häradsh. W. Wester för bolagets kontrollerande ingeniörer, kapteneran Lindeqvist och Vesterberg, af löjtnant Brunnström för de biträdande ingeniörerna. Sist bland de officiela talarne uppträdde landshöfdingen öfver Hallands län Nordenfalk som egnade en hyllning åt Skåne-Hallandsbanans styrelse. Väl ville tal. ej bestrida sanningen af den gamla satsen att det ej är anförarne som ensamme vinna slaget, men han betonade, att energisk ledning vore af stor vigt för främjande af svårare företag. Ej den blott hvilken utförtvärfvet tillkomme förtjensten, utan den som ådagalagt företagsamhet och förmåga att »böja de spridda viljorna». Heder åt de män, som satt i gång det nu fullbordade arbetet och nitiskt egnat krafter deråt. Till denna skål ville tal. äfven foga ett tack för dagens angenäma fest. Ordet var nu förklaradt fritt och flere tal på såväl prosa som vers höllos. Under middagen utdelades (af författaren sjelf)nedanstående verser:

Se, Hallands slätt, den vida, I sommarsol sig tvager Och tyckes ängsligt bida, I väntan dubbelt fager, Och skörden höljer henne I vackert brudelin, Och Åsen sätter kronan På hennes hjessa fin.

Och blommorna på ängen Så mjukt sig vira samman Och bädda brudesängen Allt under fröjd och gamman, Och hafvets svala bölja. En brudsäng sjunger gladt Och hemtar upp ur djupet En kostlig perleskatt.

Och brudgum blicken höjer Utöfver Åsen vida Och strax med glädje röjer Den vana vid sin sida. Och ringarne, dem närmat Mot efterlängtadt mål. De äro kraftigt smidda Af jern och härdadt stål.

Ned från Åsen, minnesrika, Jernvägsspåret djerft sig slingrar, Öfver ryggåsstugans resning Stenkolsröken sakta ringlar.

Gnistor stiga fram ur röken, Ut i natten stilla glida, Klart det varder snart omkring dem, Som fått länge ljuset bida.

Frukta ej att gnistan tänder Ålderstigna bygders minnen: Allt det, som år värdt att lefva, Lefva skall i unga sinnen.

Sedan må det gamla jordas Utan hån, men utan tårar, Och det unga, starka växa Fram i nya, friska vårar.

Signad spade, som bröt bygden, Slog ur flintan klara flamman, Du bröt sekelgammal fördom, Vigde två provinser samman. Hugo Hesselgren.Taffelmusik utfördes, som redan är nämdt, af skånska husarregementets hela musikkår enligt följande program: 1. Skåne-Hallands jernyäigs invignings Fest-Marsch. Komponerad af Astolf Möller arr. af Sjöström. 2. Ouverture till op. »Zampa» . . . . . . . af Herold. 3. Potpourri ur op. »Konung för en dag ” Adam. 4. Wein, Weib und Gesang, Walser “ Strauss. 5. Chör ur op. »Wikingarne». . . . . . . . ” Hallström 6. Les Folies Polka (solo för B-Trum- pet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ” Waldteufel. 7. Potpourri ur op:ten »Sjökadetten» . .” Genée 8. Champagne Galopp . . . . . . . . . . . . ” Lumbye 9. Aria & Terzetto ur op. »Ernani» (solo för Tenorhorn) . . . . . . . . . . . ” Verdi 10. Marsch . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ” Efter middagen, som pågick i ett par timmars tid, dracks kaffe och bålar framsattes, hvarunder man tillbragte ett par angenäma timmar under glam och samspråk. I Helsan var tilloppet af besökande på aftonen, trots den höjda entréen, särdeles stort och de från Köpen-hamn ditreqvirerade kyparne voro fullt sysselsatte. Det af fyrverkaren Busch arrangerade fyrverkeriet var särde-les storartadt. Jernvägens initialer, S. H., brunno i stråleld. Samtidigt hölls i Halmstads Tivoli en folkfest med fyrverkeri. Extratåget med de inbjudne gästerna norrifrån afgick först kl. omkring 10,30 på aftonen under jubel och hurrarop från de menniskoskaror, som samlat sig dels vid jernbanstationen, dels vid Drottninggatan och hamnplanen. Ångaren »Malmö», som i dag på morgonen börjat den direkta turen på Köpenhamn, låg förtöjd vid kajen närmast jernvägsspåret, prydd med en mängd kulörta lyktor, hvilka togo sig förträffligt ut i den mörka natten. När tåget lemnat stationen, tändes bengaliska elder på ångaren »Malmö» och raketer uppsläpptes från ångaren »Öresund». Bland honoratiores, som infunnit sig vid festligheterna, märktes landshöfdingarne Wachtmeister, De la Gardie och Nordenfalk, landshöfding Sjökrona, generalmajor Peyron, generaldirektörerna Troilius och Beijer, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen grefve R. Cronstedt, bankdirektören A. O. Wallenberg, generalmajoren frih. Cederström, majorerna Richert och Remmer, kabinettskammarherren grefve Wachtmeister, viee talmannen i Andra kammaren hr Carl Ifvarsson, borgmästarne från Helsingborg, Landskrona, Engelholm, Laholm, Halmstad och Kristianstad, representanter för Sveriges och Danmarks press m. fl.

Skåne-Hallands järnvägs invigning

Invigningen försiggick enligt det förut av oss meddelade programmet.

Om tågets avfärd från Helsingborg i går morse nämnde vi redan i gårdagens nummer. Ett och annat om uppfärden till Halmstad antecknar vi här.

Musik utfördes inte under vägen ombord av det skälet att det egentliga festtåget ansågs ska utgå från Halmstad. Tyst och stilla gick resan utan andra avbrott än vid stationerna. Uppför viadukten gick det mycket långsamt på grund av dagg på skenorna, och det var med möda de två lokomotiven kunde pusta fram till Pålsjödalen.

Vid varje station tillstötte högtidsklädda festdeltagare, ofta i ganska stort antal. Särskilt festligt och högtidligt presenterade sig stationerna längs hela linjen. Stationshusen var prydda med girlanger och festoner av grönt och blommor, och flaggor viftade överallt. Här och där fanns äreportar uppresade. Särskilt framstod såsom smakfullt dekorerade Ödåkra och Laholms stationer. Vid den förra stationen sågs en stätig äreport, och mitt på fasaden av stationsbyggnaden var anbragt bland grönskande girlanger bokstäverna S och H, hopsamlade av blå och gula blommor — nationalfärgerna och järnvägens färger. I Laholm, vars stationshus tog sig stätig ut i sin festskrud, hade man haft en särskild festkomité, och 50 unga damer i staden hade biträtt vid stationshusets dekorering. Längs hela linjen sökte befolkningen dessutom i sin mån bidra till festligheten. Här och där vid vägovergångar hade man således uppsatt löfruskor, från många gårdar flaggades, och överallt sågs nyfikna, hurraande och viftande. I Halmstad rådde, under hela den tid festdeltagarna där uppehöll sig, ett liv sådant man väl sällan fick bevittna i den vackra residensstaden vid Nissan.

Vid framkomsten på bestämd tid stannade tåget under två väldiga äreportar, hälsat med musik av en regementsmusikkår på platsen. Till den elegant dekorerad station, som ligger ett rätt gott stycke från staden, hade strömmat en ofantlig mängd människor — »hela Halmstad» och massor av grannbygdens befolkning. I ekipage, som gratis tillhandahölls vid stationen, anträdde en del av resenärerna färden till staden, medan andra tillryggalade vägen till fots. Staden var formligen höljd i flaggor: från nästan varje hus viftade sådana i alla möjliga färger, särskilt naturligtvis vid huvudgatorna och vid Nissan.

Kl. 10 samlades man till gudstjänst i stadens kyrka. Efter avsångandet av psalm nr 272, 3 versen, höll komministern i Halmstad C. F. Meuller en kort, enkel och prunkfri, mycket tilltalande religiös betraktelse, som till utgångspunkt för sin predikan tog orden i 1:a Mosebok, 24 kapitlet: »Då sade han till dem: Förhåller mig inte, förty Herren har gjort min väg lyckosam: släpper mig att jag far till min Herra.» Efter en kort inledning kom predikanten till ämnet för sina betraktelser: En lyckosam väg. Han utvecklade därefter 1:o Vem som gör vår väg lyckosam och 2:o Hur vår väg ska bli lyckosam, samt slöt med att nedkalla Herrens välsignelse över järnvägsföretaget. Innan talet kom till ämnet sjöngs från orgelläktaren av en talrik blandat kör följande för tillfället författad och komponerad hymn:

Till Dig, som far på morgonrodnans vingar Allt över jordens krets i detta nu, Vi blicka upp. Och Dig sin hyllning bringar Enhvar bland oss, som samlats har. — Och Du, Som lovat höra vad din barn begära, Hör då i nåd, o Herre, denna bön: »Gör lyckosam vår väg!» — Vi Dig då bära Vart hjärtas tacksamhet — en ringa lön.

Gudstjänsten slöts med avsångandet av 3:dje versen av psalm nr 370.

Efter gudstjänsten skyndade man att tillfredsställa de materiella behoven. En väl serverad frukost intogs i det fria i stadens vackra Tivoli, och en mängd personer från staden deltog i densamma. I den övre paviljöngens stora sal, som högtiden till ära dekorerats, var särskilt dukad för honoratiorer. Frukosten var särskilt animerad, och detta halländingarnas och skåningarnas första officiella sammanträffande med järnvägens hjälp präglades av hjärtlighet och förtrolighet. Den förträffliga stämningen höjdes av det utmärkt vackra väder som rådde under hela vistelsen i Halmstad.

Återresan till Helsingborg anträddes kl. 1.20, och passagerarnas antal ökades nu av Halmstadsboar vilka i rätt stor mängd medföljde. Nu spelade skånska husarmusiken upp och fortsatte sedan att musicera vid varje uppehål tåget gjorde. Vid Båstad, där en äreport var uppsatt i länsgränsen, saluterades med kanonskott, och under uppehållet vid Engelholms station utdelades i kupéerna ett längre poem av signaturen -z. Tåget till Helsingborg bestod av omkring 40 vagnar och antalet passagerare anslogs till omkring 1.200.

När festtåget omkring kl. 5 rullade in på härvarande bangård var en ofantlig menniskomassa i rörelse på Järnvägs- och Drottninggatorna ända ut till viadukten vid Pålsjö. Under det skånska husarmusiken spelade upp en festmarsch, gled det långa tåget in i banhallen. Efter urstigningen samlades festdeltagarna på perrongen, där ordföranden i järnvägsbolagets styrelse, konsul P. Olsson anmodade landshöfdingen grefve Gotthard Wachtmeister att förklara järnvägen öppnad för allmän trafik. Härpå svarade herr landshöfdingen i ungefär följande ordalag:

Den vackra kommunikationsvägen som nu är färdig utgör en länge efterlängstad förbindelse mellan två landskap som i århundraden varit åtskilda, även om de har mycket gemensamt i natur, folkkaraktär och kultur. Med insikt om vikten för båda provinserna och överlag för hela västkusten att få en kustbana på plats har staten också villigt stött det nu färdiga arbetet – ett mötesgående som också tacksamt erkänns på båda sidor om Hallandsåsen. Om järnvägen mellan Helsingborg och Halmstad redan nu har stor betydelse, blir den av ännu större vikt när den en gång sträcks hela vägen till Göteborg. Dess fortsättning till Norge kan då inte längre vänta, och bekvämt och lätt ska man kunna färdas mellan Norges fjäll och sundets vackra stränder samt Europas fastland. I övrigt kaller jag ned den Högstes beskydd över detta företag och önskar det en lycklig framtid. Jag förklarar härmed på hans majestäts konungens vägnar Skåne-Hallands järnväg öppnad för allmän trafik.

Festmiddagen i Helsan började omkring 18-tiden. I paviljongen såväl som i glasverandan och det provisoriska tältet var varje utrymme upptaget. Mitt emot huvudingången sutto honoratiores vid ett bord som upptog väggans hela längd. Från detsamma utgick vinkelrätt flera mindre bord. Långväggen pryddes med dekorationer som föreställde Skånes och Hallands vapen samt Helsingborgs, Kristianstads och Halmstads vapensköldar.

En prydligt litografierad matsedel fanns vid varje kuvert och hade följande utseende:

Menu Diner le 21 Aout 1885. Tortue à l'anglaise Plie bouilli, sauce hollandaise Filets de Boeuf Legúmes Jambon de York Petits poulets à la Gelée, sauce Estrayon Coq de Bois rotis, Salade Glaces, Krokan Fromage et Caces Dessert. Ch. Beycheville. Rhensktvin. Favori. Crement Sillery. Pale Scherry.

Skåltalens mängd inleddes av konsul P. Olsson, vilken föreslog hans majestäts konungens skål. Denna åtföljdes av kraftiga hurrarop samt folksången, vilken under musikackompanjemang sjöngs stående.

Nästa skål utbragtes av överste H. A. Sjökrona och gällde landshöfdingarna i de tre län som den nya järnvägen genomlöper. Talaren frambar dem sin tack för att de alltid visat öppen blick för länens intressen och uttalade förhoppningen att de skulle kraftigt bidra till att västkustbanan snart blev verklighet.

Först sedan denna framstod i sitt färdiga skick erhöll den nu öppnade bandelen sin egentliga betydelse. "Vare", slutade talaren, "denna skål en löftets bägare för framtida gemensam strävan mot det stora målet!"

På denna skål svarade landshöfdingen greve G. Wachtmeister, som höjde bägaren för en ytterligare sammanslutning mellan de tre länen. De orter som den nu färdiga bansträckan genomlöpte hyste Sveriges kanske intelligentaste befolkning och talaren försäkrade att lika tacksamt som det vore att vara styresman över ett sådant folk skulle länets höfdingar erfara lika mycket glädje genom att i sin mån bidra till den vidare utvecklingen av den nu öppnade förbindelsen, vilken skulle bli en mäktig häfstång för kulturen.

För generaldirektörerna Troilius och Beijer talade baron D. E. Stierncrona. Skålen besvarades av herrarna T. och B. var för sig.

Vice talmannen i Andra kammaren hr Carl Ifvarsson lämnade en utförlig historik över järnvägsfrågans behandling inom riksdagen. Anförandet kunde på grund av talarens låga röst endast otydligt uppfattas av dem som sutto på något längre avstånd från talaren.

Ännu en gång begärde konsul Olsson ordet och höjde sitt glas för de kommuner och enskilda personer vilka genom sin aktieteckning bidragit till järnvägsföretagets förverkligande. Talaren nämnde att till anskaffandet av byggnadskapital bidragit 31 lands- och stadskommuner, 9 bolag och 1 landsting samt 6 à 700 enskilda aktieägare. Att alla dessa bidragande var personer som inte hade för sed att kasta ut pengar på onyttiga företag vittnade om intresse för företaget och förtroende till dess framtid. Att detta intresse alltjämt skulle göra sig gällande ifråga om skötandet av järnvägens affärer så att företaget kunde bära sig ville talaren hoppas. Västkustbanans färdigställande skulle därmed främjas bäst.

Vidare förekommo skålar av: fabrikör Isak Wallberg för den avgångne och den nuvarande chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, herrarna majorerna E. A. Remmer och J. A. Richert; av godsägaren Ivar Lytthens som talade för arbetets ära och slutade med en skål för järnvägsbyggnadens entreprenör, ingenjör C. Jehander, vilken skål dracks under stormande jubel; av konsul A. W. Angel från Halmstad vilken drank för den närvarande representanten för Det förenade Dampskibsselskap, direktör Möller. Talaren uttryckte förhoppningen att den nu påbörjade västkustkommunikationen måtte erhålla en fördelaktig fortsättning sjöledes genom ångfärja. Vidare av häradssh. W. Wester för bolagets kontrollerande ingenjörer, kapteneran Lindeqvist och Vesterberg, av löjtnant Brunnström för de biträdande ingenjörerna.

Sist bland de officiella talarna uppträdde landshöfdingen över Hallands län Nordenfalk som ägnade en hyllning åt Skåne-Hallands banans styrelse. Väl ville talaren inte bestrida sanningen av den gamla satsen att det inte är anförarna som ensamme vinner slaget, men han betonade att energisk ledning var av stor vikt för främjandet av svårare företag. Inte den blott vilken utfört värfvet tillkom förtjensten utan den som ådagalagt företagsamhet och förmåga att "böja de spridda viljorna". Ära åt de män som satt i gång det nu färdiga arbetet och nitiskt ägnat krafter åt det. Till denna skål ville talaren även foga ett tack för dagens behagliga fest.

Ordet var nu förklarat fritt och flera tal på såväl prosa som vers höllos.

Under middagen utdelades (av författaren själv) nedanstående verser:

Se, Hallands slätt, den vida, I sommarsol sig tvager Och tycks ängsligt bida, I väntan dubbelt fager, Och skörden höljer henne I vackert brudelin, Och Åsen sätter kronan På hennes hjässa fin. Och blommorna på ängen Så mjukt sig vira samman […]

Och bädda brudesängen Allt under fröjd och gamman, Och hafvets svala bölja. En brudsäng sjunger gladt Och hemtar upp ur djupet En kostlig perleskatt. Och brudgum blicken höjer Utöver Åsen vida Och strax med glädje röjer Den vana vid sin sida. Och ringarne, dem närmat Mot efterlängtadt mål. De äro kraftigt smidda Av järn och härdadt stål. Ned från Åsen, minnesrika, Järnvägsspåret djärvt sig slingrar, Över ryggåsstugans resning Stenkolsröken sakta ringlar. Gnistor stiga fram ur röken, Ut i natten stilla glida, Klart det varder snart omkring dem, Som fått länge ljuset bida. Frukta ej att gnistan tänder Ålderstigna bygders minnen: Allt det, som är värt att leva, Leva skall i unga sinnen. Sedan må det gamla jordsas Utan hån, men utan tårar, Och det unga, starka växa Fram i nya, friska vårar. Signad spade, som bröt bygden, Slog ur flintan klara flamman, Du bröt sekelgammal fördom, Vigde två provinser samman. Hugo Hesselgren. Tafelmusik utfördes, som redan är nämndt, av skånska husarregementets hela musikorkester enligt följande program: 1. Skåne-Hallands järnvägs invignings Fest-Marsch. Komponerad av Astolf Möller arr. av Sjöström. 2. Ouverture till op. »Zampa» . . . . . . . av Herold. 3. Potpourri ur op. »Konung för en dag» . . . . . . . . . . . . Adam. 4. Wein, Weib und Gesang, Vals . . . . . . . . . . . . . . . . Strauss. 5. Kör ur op. »Vikingarne». . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hallström 6. Les Folies Polka (solo för B-Trompet) . . . . . . . . . . . Waldteufel. 7. Potpourri ur operan »Sjökadetten» . . . . . . . . . . . . . Genée 8. Champagne Galopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lumbye 9. Aria & Terzetto ur op. »Ernani» (solo för Tenorhorn) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Verdi 10. Marsch . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Efter middagen, som pågick i ett par timmars tid, dracks kaffe och bålar framställdes, under vilken tid man tillbragte ett par angenäma timmar under glädje och samtal. I Hälsan var tillströmningen av besökande på kvällen, trots den höjda entrén, särskilt stor och de från Köpenhamn ditrekvirerade kypare voro fullt sysselsatta. Det av fyrverkaren Busch arrangerade fyrverkeriet var särskilt storartad. Järnvägens initialer, S. H., brann i stråleld. Samtidigt hölls i Halmstads Tivoli en folkfest med fyrverkeri. Extratåget med de inbjudna gästerna norrifrån avgick först omkring kl. 22:30 på kvällen under jubel och hurrarop från de folkmassor som samlat sig dels vid järnvägsstationen, dels vid Drottninggatan och hamnplanen. Ångaren »Malmö», som denna dag på morgonen börjat den direkta turen till Köpenhamn, låg förtöjd vid kajen närmast järnvägsspåret, prydd med en mängd färgade lyktor, vilka tog sig förträffligt ut i den mörka natten. När tåget lämnat stationen, tändes bengaliska eldar på ångaren »Malmö» och raketer uppsläpptes från ångaren »Öresund». Bland notabiliteter som infunnit sig vid festligheterna märktes landshovdingarne Wachtmeister, De la Gardie och Nordenfalk, landshovding Sjökrona, generalmajor Peyron, generaldirektörerna Troilius och Beijer, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen grefve R. Cronstedt, bankdirektören A. O. Wallenberg, generalmajoren frih. Cederström, majorerna Richert och Remmer, kabinettskammarherren grefve Wachtmeister, vice talmannen i Andra kammaren herr Carl Ifvarsson, borgmästarne från Helsingborg, Landskrona, Engelholm, Laholm, Halmstad och Kristianstad, representanter för Sveriges och Danmarks press m. fl.