16 juni 1903

Båstads nya hafsbad öppnade, som vi i går i korthet meddelade, i söndags för första gången sin såväl bad- som restaurationsverksamhet derstädes. Om anordningarna skrifver en korrespondent till Eng. Tidning: Gör man en rond i de nya lokalerna får man intryck af ett solidt och väl utfördt arbete. Nedre botten inrymmer 10 varmbadrum, herr- och damatdelning, deraf 4 1:sta klass och 6 andra kl. med nya tidsenliga duschapparater. På öfre våningen är restaurationsetablissementet förlagdt och skall detta såsom nämnts innevarande sommar förestås at fröknarna Nilsson i Båstad. En ljus och treflig matsal, hvarifrån man har den mest storslagna utsikt över såväl det vidsträckta hafvet som den vackra lilla köpingen, några smårum, kök, serveringsrum finnas här; dessutom är rundt kring hela byggnaden anbragt en större balkong. Vid stranden ha uppförts 16 afklädningsrum för dem, hvilka begagna sig af kallbad och blir priset antagligen 15 öre för hvarje bad, då 10 biljetter köpas åt gången. Den nya allén ned till badinrättningen ter sig synnerligen ståtlig med sin såväl kör- som gångbana och har det varit ej ringa besvär och kostnad med att iståndsätta densamma, synnerligast som terrängen här varit backig och nästan uteslutande bestående af sten. Vid söndagens invigningsfest utfördes musik af en kvartett från Halmstad, hvarjemte medverkade en sångkör från Laholm under direktör Ullmans ledning.

"Nordens Sorrento."(Bref till denna tidning.) En af de skånska badorter, hvilka synas ha framtiden för sig, är det innerst i Laholmsbukten liggande Båstad, hvilket såväl hvad läge som åtskilliga andra utmärkande egenskaper angår påstås ega stor likhet med det vid Napoligolfen belägna tjusande Sorrento. Badorten, hvilken icke tillhör våra nyaste dyliks, har de senare åren haft att glädja sig åt en ständigt ökad tillströmning af gäster. Fasta badgäster utgjorde sista badsäsongen cirka 1,400,Till och med i utlandet har den lilla täcka platsen blifvit uppmärksammad. Så har exempelvis geheimerådet Oldewig från Dresden inköpt en villatomt, som han ämnar bebygga, och åtskilliga ryska familjer komma att tillbringa denna sommar här. Förtjensten af att på detta håll ha gjort Båstad kändt tillkommer säkerligen vår kände landsman hr Hagman, hvilken som bekanten tid har varit egare till ett strax intill köpingen beläget hemman, hvars manbyggnad utgöres af en äkta, gammal, väl bibehållen ryggåsstuga. Hr Hagman har visserligen nu afyttrat hemmanet men ämnar dock tillbringa sommaren vid Båstad. Båstad lär ha alla en ypperlig badorts egenskaper. Läget är skyddadt, luften ren, frisk och saltmättad, vattnet är klart som kristall och sandbottnen är mjuk och hvit som bomull. Strandpromenaden, hvilken under den starka stormen i julas nästan höll på att helt och hållet bortspolas, är förtjusande. I närheten af badanstalten ligga tre stycken tennisplaner, hvilka under badsäsongen flitigt begagnas. Strandpromenaden sträcker sig rätt långt vesterut. Den är så att säga "graderad". Stranden bildar nemligen på ungefär lika afstånd från hvarandra trenne uddar. Afståndet från badanstalten och till den första udden är redan ej så litet, och här bruka gemenligen gamla tanter och svagare individer af det starka könet att vända. Den mellersta udden bildar "vändpunkt“ för endast lagom svaga patienter. Men så ha vi den tredje udden, "suckarnas udde“. Det skall egentligen en oförderfvad natur till för att kunna nå den. Och sannerligen bör man draga en suck af lättnad, då man väl hunnit dit, för att ögonblicket derpå sucka på nytt vid tanken på denlika långs återfärden. Den egentliga orsaken till namnet är dock icke detta. "Suckarnas udde" besökes mest af älskande, hvilka här, jemförelsevis fjerran från det bullrande lifvet, i fred och ro få kuttra och - sucka. Det torde sannerligen icke vara lätt att framleta en mera idyllisk, en mera förtjusande och fredlig vrå i Skåne. Men, hvad är då detta? Midt emot tennisplatsen står på sin lilla jordskans ett batteri kanoner med mynningarna hotfullt pekande ut mot Kattegat. Man kunde tro, att de trefliga köpingsborna plötsligt gripits af ryssrädsla. En om ock hastig blick på "styckena" upplyser dock om, att de af tidens tand angripna pjeserna stå här blott "til lyst“. Det göra de förstås dock egentligen icke heller. De utgöra ett stolt, historiskt minne, som den lilla köpingen troget gömmer. Jag vill berätta några rader härom. Den 10 augusti 1788 ankrade ett större ryskt krigsfartyg ute på redden och beredde sig att göra en påhelsning i köpingen. Invånarna hade klart för sig, hvad detta skulle betyda, ty ett par dagar förut hade det söderut belägna Råå fiskläge sköflats af samma fiende. Emellertid tappade man ej modet. En tillstädesvarande student åtog sig befälet öfver de frivilliga. I en hast släpade man de gamla kanonerna, hvilka man händelsevis fått tag i någonstädes, ned till stranden, der de upplades på den hastigt uppkastade jordvallen, och ur dem serverades nu denankommande fienden så pass att en stor, mot land roende, bevärad barkass sköts i sank. Detta lika varma som tvifvelsutan oväntade emottagande betog fienden lust att fortsätta angreppet, hvarför det stora skeppet lyftade ankar och styrde till hafs under en dånande styckeeld och det tappra Båstadsfolkets jubel. Årsdagen af denna bragd firas troget. Hvarje år den 10 augusti svajar käckt den blågula duken från folkskolans flaggstång och minner de unga om deras fäders mannsmod. Jag nämnde i början af denna anspråkslösa uppsats, att platsen är välbyggd. Åtskilliga villor pryda nu platsen, bland hvilka vi kanna nämna trenne, tillhöriga Båstads Saltsjöbadbolag. Flera äro under uppförande. Hvad som gör Båstad så täck är emellertid den härliga skogen rundt omkring samt de många trädgårdar, som trängas med husen om platsen. I den ett stycke upp på åssluttningen uppkrupna Pershögs restaurant har Båstad en äkta perla. Från verandan häruppe har man en lika härlig som vidsträckt utsikt. Till venster har man Laholmsbuktens glimmande vatspegel, bortom hvilken halländska kusten böjer sig och försvinner; till höger ha vi föret den smala remsa mellan hafvet och Hallandsås, som nästan endast lemnar plats för den framslingrande landsvägen och der bortom sydhallands jemna yta, på hvilken man vid klart väder med blotta ögat lär kunna upptäcka öfver ett dussin kyrkor. Sannerligen måste icke menniskorna här känna glädje och tacksamhet öfver att ha blifvit kastade hit till denna lilla paradisiska fläck. Det förefaller främlingen, som om de skulle vara alldeles fria från de sorger, de bekymmer och tråkigheter, som vidlåda andra dödliga. En hvar har emellertid sitt kors att bära på. Båstadspatrioterna ha sitt. Riktigt lyckliga bli de inte, förrän de fått mottaga ett kungligt besök, en tilldragelse, hvilken för öfrigt skulle verka högst välgörande med afseende på badortena vidare utveckling. Då jag här slutar, gör jag det med den önskan, att denna så mycket efterlängtade tilldragelse snarast måste inträffa. Det lilla Båstad är verkligen värdt ett kungabesök.M. O.

Båstads nya havsbad öppnade, som vi i går i korthet meddelade, på söndagen för första gången sin bad- och restaurationsverksamhet. Om anordningarna skriver en korrespondent till Eng. Tidning:

Gör man en rundvandring i de nya lokalerna får man intryck av ett solidt och väl utfört arbete. Nedre botten innehåller 10 varmbadrum, herr- och damavdelning, varav 4 förstaklass och 6 andra klass med nya moderna duschapparater. På övre våningen ligger restaurationsetablissementet, och detta ska som nämnts under den här sommaren skötas av fröknarna Nilsson i Båstad. En ljus och trivsam matsal, varifrån man har den mest storslagna utsikt över både det vidsträckta havet och den vackra lilla köpingen, några smårum, kök och serveringsrum finns här; dessutom löper en större balkong runt hela byggnaden.

Vid stranden har uppförts 16 omklädningsrum för dem som använder sig av kallbad, och priset blir antagligen 15 öre för varje bad när 10 biljetter köps åt gången.

Den nya allén ned till badinrättningen framstår som synnerligen statlig med både väg- och gångbana, och det har varit ingen ringa ansträngning och kostnad att iordningsställa den, särskilt eftersom terrängen här varit backi och nästan uteslutande består av sten.

Vid söndagens invigningsfest utfördes musik av en kvartett från Halmstad, medan även en sångkör från Laholm medverkade under direktör Ullmans ledning.

Nordens Sorrento

(Brev till denna tidning)

En av de skånska badorterna, som verkar ha framtiden för sig, är Båstad, som ligger innerst i Laholmsbukten. Både vad läge och flera andra utmärkande egenskaper angår sägs det ha stor likhet med det tjusande Sorrento vid Napoligolfen.

Badorten, som inte är en av våra nyaste, har under senare år haft en ständigt ökad tillströmning av gäster. Fasta badgäster utgjorde förra badsäsongen cirka 1 400.

Även i utlandet har den lilla vackra platsen uppmärksammats. Så har exempelvis geheimerrådet Oldewig från Dresden köpt en villatomt som han avser att bebygga, och flera ryska familjer kommer att tillbringa denna sommar här. Förtjänsten av att ha gjort Båstad känt tillkommer säkerligen vår välkände landsman hr Hagman, som som bekant en tid har varit ägare till ett strax intill köpingen beläget hemman, vars huvudbyggnad utgörs av en autentisk, gammal, väl bibehållen åsryggstuga. Hr Hagman har visserligen nu sålt hemmanet men avser dock att tillbringa sommaren vid Båstad.

Båstad sägs ha alla en utmärkt badorts egenskaper. Läget är skyddat, luften ren, frisk och saltmättad, vattnet är klart som kristall och sandbottnen är mjuk och vit som bomull.

Strandpromenaden, som under den starka stormen i juli nästan helt skulle ha bortspölats, är förtjusande. I närheten av badanstalten ligger tre tennisplaner, som under badsäsongen används flitigt. Strandpromenaden sträcker sig rätt långt västerut. Den är så att säga "graderad". Stranden bildar nämligen på ungefär lika avstånd från varandra tre uddar. Avståndet från badanstalten till den första udden är redan rätt långt, och här brukar i allmänhet gamla tanter och svagare individer av det starka könet vända. Den mellersta udden utgör "vändpunkt" för endast lagom svaga patienter. Men så har vi den tredje udden, "suckarnas udde". Det krävs egentligen en oförslitlig natur för att kunna nå den. Och sannerligen bör man dra en suck av lättnad då man väl hunnit dit, för att ögonblicket därpå sucka på nytt vid tanken på den lika långa återfärden. Den egentliga orsaken till namnet är dock inte detta.

"Suckarnas udde" besöks mest av älskande, som här, jämfört med det bullrande livet, i fred och ro får kuttra och – sucka. Det bör sannerligen inte vara lätt att finna en mer idyllisk, en mer förtjusande och fredlig vrå i Skåne. Men vad är då detta? Mitt emot tennisplanen står på sin lilla jordvall ett batteri kanoner med mynningarna hotfullt pekande ut mot Kattegat. Man kunde tro att de trevliga köpingsborna plötsligt gripits av ryssrädsla. En snabb blick på "styckena" upplyser dock om att de, angripna av tidens tand, står här endast "till pryd". De gör de förstås egentligen inte heller. De utgör ett stolt historiskt minne som den lilla köpingen troget bevarar. Jag vill berätta några rader härom.

Den 10 augusti 1788 ankrade ett större ryskt krigsfartyg ute på redden och beredde sig att göra en påhälsning i köpingen. Invånarna hade klart för sig vad detta skulle betyda, ty ett par dagar förut hade det söderut belägna Råå fiskläge sköts av samma fiende.

Man tappade dock inte modet. En tillstädesvarande student åtog sig befälet över de frivilliga. I hast släpade man de gamla kanonerna, som man händelsevis fått tag i någonstädes, ned till stranden, där de placerades på den hastigt uppkastade jordvallen. Ur dem serverades nu den ankommande fienden så pass att en stor, mot land roende, beväpad barkass sköts i sank. Detta lika varmt som utan tvivel oväntat mottagande betog fienden lust att fortsätta angreppet, varför det stora skeppet lyftade ankar och styrde till havs under en dånande styckeeld och det tappra Båstadsfolkets jubel.

Årsdagen av denna bragd firas troget. Varje år den 10 augusti vajar käckt den blågula flaggan från folkskolans flaggstång och påminner de unga om deras fäders mannmod.

Jag nämnde i början av denna anspråkslösa uppsats att platsen är välbyggd. Flera villor pryder nu platsen, bland vilka vi kan nämna tre som tillhör Båstads Saltsjöbadbolag. Flera är under uppförande. Det som gör Båstad så vackert är emellertid den härliga skogen runt omkring samt de många trädgårdar som trängts med husen om platsen.

I Pershögs restaurant, som ligger ett stycke upp på åssluttningen, har Båstad en äkta pärla. Från verandan här uppe har man en lika härlig som vidsträckt utsikt. Till vänster har man Laholmsbuktens glimmande vattenspegel, bortom vilken halländska kusten böjer sig och försvinner; till höger ha vi framför oss den smala remsa mellan havet och Hallandsås, som nästan endast lämnar plats för den fram­slingrande landsvägen, och där bortom sydhallands jämna yta, på vilken man vid klart väder med blotta ögat sägs kunna upptäcka över ett dussin kyrkor.

Sannerligen måste inte människorna här känna glädje och tacksamhet över att ha blifvit kastade hit till denna lilla paradisiska fläck. Det förefaller främlingen som om de skulle vara alldeles fria från de sorger, bekymmer och tråkigheter som drabbar andra dödliga.

En var har emellertid sitt kors att bära på. Båstadspatrioterna ha sitt. Riktigt lyckliga blir de inte förrän de fått mottaga ett kungligt besök, en tilldragelse som för övrigt skulle verka högst välgörande med avseende på badortens vidare utveckling.

Då jag här slutar gör jag det med den önskan att denna så mycket efterlängtade tilldragelse snarast måtte inträffa. Det lilla Båstad är verkligen värt ett kungabesök.

M. O.