8 juli 1903

Båstad, "NordensSorrento."(Under denna rubrik Isses i danskaNationaltidende en reseskizz af Christof-fer Boeck. Vi återgifva här nedan denentusiastiska skildringen). Hvem skulle kunna ana, att man tre timmars resa från Köpenhamn finner ett ställe så skönt, att det väl kan mäta sig med många af Nordens och söderns vackraste platser, och så fredligt och idylliskt, att man tror sig försatt hundra år tillbaka i tiden? Man kan, om man vill, göra en tur till Båstad och hem igen på en dag. Om man tager med iltåget från Nordbangården kl. 7 om morgonen eller kl. 10,58 f.m. öfver Helsingör-Helsingborg, kommer man till Båstad i förra fallet kl. 10,9, i senare kl. 2,8. Återresan kan ske med kontinentaltåget, som går från Båstad kl. 8 på aftonen, och i så fall är man åter på Köpenhamns Nordbanegård kl. 11,28 på kvällen. Denna resa kostar i tredje klass tur och retur 5 kr. och 40 öre. På denna lilla resa blir man i tillfälle att njuta af först och främst Nordsjällands vackra natur, får därefter en fläkt af Sundet och en glimt af dess härlighet, och så till sist har man Sverige framför sig. Om än ej den sydsvenska naturen är så olik den nordsjälländska, som den utpräglade, vilda skog-, sjö- och klippnaturen är olik den danska, så märker man dock något, som så afgjordt skiljer sig från det danska, att Sverige endast på den grund gör ett djupt intryck på en resande från denna sidan Sundet. Jag erkänner, att jag har ett visst svärmeri för den svenska naturen, och jag anser det för min största njutning under ferierna att stå på kupéens platform och så i susande fart ila fram genom Sveriges romantiska skogar och förbi dess däjliga insjöar. Tyvärr kan man icke i Danmark uppehålla sig å platformen, förutom vid några särskilda ställen, t. ex. på den förtjusande utflykten på den lilla banan mellan Lyngby och Vedbæk. Men jag glömmer aldrig min hänryckning, då jag en vacker sommardag för några år sedan, stående på platformen under den härliga resan från Malmötill Stockholm, »fann» Sverige i all dess storslagna skönhet! Resan från Helsingborg till Båstad är visserligen ej så vacker, men erbjuder dock tilltalande punkter. Strax utanfor Helsingborg kan man ut öfver vackra bokskogar se sina »egna» fönster i Kronborg och Marienlyst. Så kommer man till det täcka Engelholm, och först därefter möter den svenska naturen och hälsar oss välkommen med sina härliga björkar. Man far vidare öfver en å, som slingrar sig genom grönskande ängar och täta skogar, och så har man vid Engelholms hamn en härlig anblick. Till höger ses uppe på den skogklädda höjden det vackert belägna »Hotel Skelderviken», hvarifrån man erbjudes en vidsträckt utsikt öfver Skelderviken. Att stå däruppe en sommarafton vid solnedgången och se den majestätiska »Kullen» ligga i dämpadt rosenskimmer, hör till de ögonblick, som man icke glömmer. Nu går färden genom trakter, som på många ställen fullkomligt likna Danmark; men så småningom stiger man allt mer och mer, för att omsider nå höjdpunkten vid Båstads station. Denna ligger högt öfver hafvet, vidfoten af den s. k. Hallandsås. Omedelbart efter pingst detta år begaf jag mig med min hustru dit upp, och vi öfverraskades genast af den vidsträckta och imponerande utsikten öfver Laholmsbukten och de kringliggande skogarne. Från stationen, hvars väggar beklädas af blommande kaprifolier, åkte vi på omkring 15 minuter fram till Båstad, som ligger alldeles nere vid bukten. En förunderlig blandning af en liten stad och by! Stora, väl ansade trädgårdar ligga utmed den långa gatan, som stiger högre och högre, och om man vänder sig om efter att hafva uppnått torget, ser man i andra ändan af gatan långt borta den skogklädda Hallandsås. Vagnen stannar vid Hotell Viktoria, vanligen kalladt Gästgifvaregården. Ett förträffligt ställe! Här är billigt och tilltalande i alla hänseenden. Värdinnan, fröken Schweiz, har heder af detta hotell, där allt är så propert och väl inrättadt. Från fönstret At torget ser man ut öfver Laholmsbukten. Till hotellet hör en liten nätt trädgård. Endast några få steg från gästgifvaregården ligger den gamla kyrkan. Alldeles lik en af våra egna landtkyrkor, härrör den också från den tid, då Danmark ägde Skåne, Halland och Blekinge, som vi tyvärr förlorat, ja I veten nog själfve, när! Man kommer ovillkorligen att tänka på Asminderød, hvarest krogen och kyrkan också ligga vid sidan af hvarandra. Och Båstad står i idyllisk fredlighet icke efter för den nordsjälländska byn. Man kan ej undgå att lägga märke till kyrkuret hvars kvart- och timslag ljuda med en förunderlig klang. Aldrig har jag någonsin så tydligt som här hört det bekanta ding-dång, påminnande om ett H. C. Andersenskt äfventyr. Så snart man går ut i köpingen, förbi trädgårdarne och ut i omgifningarne, förvånas man öfver den yppiga växtligheten, som finnes öfverallt Båstad är bekant för sin nästan sydländska vegetation, och detta i förening med läget vid hafvet, den stora rikedomen på blommor och de starka färgerna är det, som aflockat en resande entusiast utropet: Båstad, Nordens Sorrento»! Huruvida denna jämförelse håller mer än alla andra jämförelser, törs jag icke afgöra, då jag tyvärr aldrig varit i Sorrento. Men säkert är att hvar vi än gingo och stodo, så förvånades vi öfver det ständigt växlande panoramat, öfver den utomordentliga luften och öfver ett haf, så rent och skärt, så rikt på skiftningar, att södern säkerligen ej äger något skönare. Till de många, som hvarken ha tid eller råd till långa resor, vill jag säga: »Begif, dig till Båstad! » Här finnes en mängd promenadplatser. Längs hafvet sträcker sig från badhuset en reviera med en ypperlig promenad, som småningom öfvergår till bördiga ängar, hvarest små jollrande bäckar rinna mellan träden ned på den steniga stranden. Går man mot söder öfver den nya landsvägen, kommer man snart till en höjd, från hvilken panoramat ses i ett mäktigt fågelperspektiv. Bakom Båstad ligger en hög backe såsom ett litet skogklädt berg. Det hela verkar som ett bergland. Går man från köpingen mot norr, finner man utmed kusten en furuskog, som inrymmer många vackra partier. En utflykt, som är värd att göra, är den till mor Olenas stuga i Lyadalen, där den svenska och danska flaggan vaja. Här finnes en mängd sittplatser under träden, mellan hvilka ett litet vattenfall skymtar fram. Är man törstig kan man få läskande drycker. Om denna plats är det svårt att ge någon föreställning, ty dalsänkan med dess irrande gångar är så egendomlig, att man måstesjälf se den. Vill man företaga längre utflykter, då kan man från Laholms station i vagn begifva sigtill Karsefors, näst Trollhättan Sveriges vackraste vattenfall. Äfven kan man göra en tur till Hofs Hallar, en egendomlig samling af underligt formade klippor och grottor vid hafvet. Till sist ha vi gömt den vackraste utsikten i köpingens omedelbara närhet. Det är från den högt belägna restauranten Pershög. Här skall man sitta på terrassen en afton vid solnedgången, se färgspelet på himlen och hafvet och låta ögat följa den buktande kustlinjen mot Halmstad, hvars fyr blänker fram mot natten. Innan vi sluta, erinras om, att Båstad sommartid är en badort med12-1500 badgäster. Detta bör dock ej afskräcka någon. Här finnes intet badhotell, som samlar badgästerna på ett ställe. Dessa finnas spridda rundt omkring i köpingen, då gästgifvaregården på långt när ej kan rymma dem alla. Båstad äger säkerligen många förutsättningar för att vara en utmärkt badort. Och jag skulle nästan tro, att badlifvet, som gör många städer så outhärdligt tråkiga, endast skulle höja behaget i denna täcka plats.

Båstad, "Nordens Sorrento."

(Under denna rubrik publiceras i danska Nationaltidende en reseskiss av Christoffer Boeck. Vi återger här nedan den entusiastiska skildringen.)

Vem skulle kunna ana att man tre timmars resa från Köpenhamn finner ett ställe så skönt att det väl kan mäta sig med många av Nordens och söderns vackraste platser, och så fredligt och idylliskt att man tror sig försatt hundra år tillbaka i tiden?

Man kan, om man vill, göra en tur till Båstad och hem igen på en dag. Om man tar snälltåget från Nordbangården kl. 7 på morgonen eller kl. 10,58 f.m. över Helsingör-Helsingborg, kommer man till Båstad i förra fallet kl. 10,9, i senare kl. 2,8. Återresan kan ske med kontinentaltåget, som går från Båstad kl. 8 på aftonen, och i så fall är man åter på Köpenhamns Nordbanegård kl. 11,28 på kvällen. Denna resa kostar i tredje klass tur och retur 5 kr. och 40 öre.

På denna lilla resa blir man i tillfälle att njuta först och främst Nordsjällands vackra natur, får därefter en fläkt av Sundet och en glimt av dess härliga, och så till sist har man Sverige framför sig.

Även om sydsvensk natur inte är så helt olik nordsjälländsk som den utpräglade, vilda skog-, sjö- och klippnaturen är olik den danska, så märker man dock något som så helt skiljer sig från det danska att Sverige endast på den grunden gör ett djupt intryck på en resande från denna sidan Sundet.

Jag erkänner att jag har ett visst svärmeri för den svenska naturen, och jag anser det för min största njutning under ferierna att stå på kupéns plattform och så i susande fart ila fram genom Sveriges romantiska skogar och förbi dess härliga insjöar. Tyvärr kan man inte i Danmark uppehålla sig på plattformen, förutom vid några särskilda ställen, t.ex. på den förtjusande utflykten på den lilla banan mellan Lyngby och Vedbæk. Men jag glömmer aldrig min hänryckning då jag en vacker sommardag för några år sedan, stående på plattformen under den härliga resan från Malmö till Stockholm, "fann" Sverige i all dess storslagna skönhet!

Resan från Helsingborg till Båstad är visserligen inte så vacker, men erbjuder dock tilltalande punkter. Strax utanför Helsingborg kan man ut över vackra bokskogar se sina "egna" fönster i Kronborg och Marienlyst. Så kommer man till det täcka Engelholm, och först därefter möter den svenska naturen och hälsar oss välkommen med sina härliga björkar. Man far vidare över en å som slingrar sig genom grönskande ängar och täta skogar, och så har man vid Engelholms hamn en härlig anblick. Till höger ses uppe på den skogklädda höjden det vackert belägna Hotel Skelderviken, varifrån man erbjuds en vidsträckt utsikt över Skelderviken.

Att stå däruppe en sommarafton vid solnedgången och se den majestätiska "Kullen" ligga i dämpat rosenskimmer, hör till de ögonblick som man inte glömmer. Nu går färden genom trakter som på många ställen fullständigt liknar Danmark; men så småningom stiger man allt mer och mer, för att slutligen nå höjdpunkten vid Båstads station. Denna ligger högt över havet, vid foten av den s.k. Hallandsås.

Omedelbar efter pingst detta år begav jag mig med min hustru dit upp, och vi överraskades genast av den vidsträckta och imponerande utsikten över Laholmsbukten och de omgivande skogarna. Från stationen, vars väggar beklädas av blommande kaprifolier, åkte vi på omkring 15 minuter fram till Båstad, som ligger alldeles nere vid bukten. En förunderlig blandning av en liten stad och by! Stora, väl ansade trädgårdar ligger utmed den långa gatan, som stiger högre och högre, och om man vänder sig om efter att ha uppnått torget, ser man i andra ändan av gatan långt borta den skogklädda Hallandsås. Vagnen stannar vid Hotel Viktoria, vanligen kallat Gästgifvaregården. Ett förträffligt ställe! Här är billigt och tilltalande i alla hänseenden. Värdinnan, fröken Schweiz, har heder av detta hotell, där allt är så propert och väl inrett.

Från fönstret mot torget ser man ut över Laholmsbukten. Till hotellet hör en liten nätt trädgård.

Endast några få steg från gästgifvaregården ligger den gamla kyrkan. Alldeles lik en av våra egna landtkyrkor, härrör den också från den tid då Danmark ägde Skåne, Halland och Blekinge, som vi tyvärr förlorat, ja ni vet nog själva när!

Man kommer ovillkorligen att tänka på Asminderød, där krogen och kyrkan också ligger vid sidan av varandra. Och Båstad står i idyllisk fredlighet inte efter för den nordsjälländska byn. Man kan inte undgå att lägga märke till kyrkuret vars kvart- och timslag ljuda med en förunderlig klang. Aldrig har jag någonsin så tydligt som här hört det bekanta ding-dong, påminnande om ett H.C. Andersenskt äventyr.

Så snart man går ut i köpingen, förbi trädgårdarna och ut i omgivningarna, förvakas man över den yppiga växtligheten som finns överallt. Båstad är bekant för sin nästan sydländska vegetation, och detta i förening med läget vid havet, den stora rikedomen på blommor och de starka färgerna är det som avlockat en resande entusiast utropet: "Båstad, Nordens Sorrento"!

Huruvida denna jämförelse håller mer än alla andra jämförelser, törs jag inte avgöra, då jag tyvärr aldrig varit i Sorrento. Men säkert är att var vi än gingo och stodo, så förvakas vi över det ständigt växlande panoramat, över den utomordentliga luften och över ett hav så rent och klart, så rikt på skiftningar, att södern säkerligen inte äger något skönare.

Till de många som varken ha tid eller råd till långa resor vill jag säga: "Begiv dig till Båstad!"

Här finns många promenadplatser. Längs havet sträcker sig från badhuset en reviera med en utmärkt promenad, som småningom övergår till bördig ängar, där små forslande bäckar rinner mellan träden ned på den steniga stranden. Går man mot söder över den nya landsvägen, kommer man snart till en höjd, från vilken panoramat ses i ett mäktigt fågelperspektiv. Bakom Båstad ligger en hög backe som ett litet skogsklatt berg. Det hela verkar som ett bergland.

Går man från köpingen mot norr, finner man längs kusten en furuskog, som innehåller många vackra partier.

En utflykt som är värd att göra är den till mor Olenas stuga i Lyadalen, där den svenska och danska flaggan viftar. Här finns många sittplatser under träden, mellan vilka ett litet vattenfall skymtar fram. Är man törstig kan man få läskande drycker. Om denna plats är det svårt att ge någon föreställning, för dalsänkan med dess vridna gångar är så egendomlig att man måste själv se den. Vill man företaga längre utflykter kan man från Laholms station i vagn begiva sig till Karsefors, näst Trollhättan Sveriges vackraste vattenfall. Även kan man göra en tur till Hofs Hallar, en egendomlig samling av underligt formade klippor och grottor vid havet.

Till sist ha vi gömmt den vackraste utsikten i köpingens omedelbara närhet. Det är från den högt belägna restaurangen Pershög. Här ska man sitta på terrassen en afton vid solnedgången, se färgspelet på himlen och havet och låta ögat följa den buktande kustlinjen mot Halmstad, vars fyr blänker fram mot natten. Innan vi slutar påminns om att Båstad på sommartid är en badort med 12–1500 badgäster. Detta bör dock inte avskräcka någon. Här finns inget badhotell som samlar badgästerna på ett ställe. Dessa finns spridda runt omkring i köpingen, då gästgifvaregården på långt när inte kan rymma dem alla. Båstad äger säkerligen många förutsättningar för att vara en utmärkt badort. Och jag skulle nästan tro att badlifvet, som gör många städer så outhärdligt tråkiga, endast skulle höja behaget i denna täcka plats.