1 augusti 1903

Fröken Olins romansafton i Båstad i går afton var besökt af ett 50 tal parsoner. Beklagligtnog hade ej större antal at de talrika badgästerna begagnat tillfället att i det ruskiga vädret låta sig upplifves och uppvärmas af en ung och vacker konst i dessa trakter tyvärr lika sällsynt som ringa uppskattad. Glädjande var emellertid att hos fröken Olin finns ej blott en stadig och ögonfägnande gestalt och en vacker röst utan äfven det för en sångerska rätt ovanliga: mycket af hjärta och själ.Varmt känner fröken O hvad hon sjunger, och åhörarne måste med eller mot sin vilja känna med. Till en början något indisponerad, antagligen tillföljd af den dufna stämningen i salen, sjöng hon efter hand upp sig, och i andra afdelningens första nummer klingade rösten, ehuru ej stark, härligt, i synnerhet på höjden. Mellanregistret förefaller något matt och instängdt, men utan tvifvel kommer den intelligenta sångerskan att, sedan under rätt ledning ännu vidlådande brister afhjälpts och den antagligen spänstiga stämman växt till i volym och omfång, bli framstående på romanssångens område. Samtliga nummer af Grieg, Sinding Brahms, Sjögren m. fl. aplåderades flitigt. Extra gafs Griegs "Jeg elsker dig", mera tilltalande, utan jämförelse af rösterna, än af själfva Liva Edström, och en folkvisa. Fröken Lundqvist ackompagnerade på det slamrande societetspianot så godt sig göra lät och spelade extra med färdighet stycken af Grieg och Schumann.

När det åskar och regnari Båstad. Hade det inte åskat och regnat så förtvifladt i Båstad i dag, så skulle aldrig detta kåseri kommit till. Detta bevisar, att en olycka - om man nu kan anse åska och regn som en olycka - icke kommer ensam. Just nu, under åskknallarne och det strida regnet, skulle jag hällre än någonsin velat från någon lämplig utsigtspunkt på den backiga stranden velat se hafvets färgnyanser och bergens förtoningar. I morse, när det första stilla regnet kom, fick vattnet, hvars spegel krusades af små byar och prickades af regnet, så sällsynta och egendomliga blå och gröna färgsschatteringarsom man endast ser på "de fries" dukar. Och bergen draperade sig i mystiska grå slöjor, som dock då och då genomskimrades af svagt solljus. Öfver den höga, ymnigt bevuxna åsen rufvade ett tungt, mörkt och vidsträckt moln, en stor och stygg jätte - Tor själf med blixten i ögat och hammaren i hand. Regnet upphörde ett ögonblick, som jag begagnade att skynda till det kalla badet. Och just då ljungade det ur molnet och hördes den första häftiga åskknallen. Ett bad i sådant väder är visst icke kusligt. Vattnet är ej kyligare än eljest men tyckes friskare. Ungdomarne, som tumla om i böljorna, göra sig icke mera brådt om än under vanliga förhållanden, och i ett af badrummen etablerar en kvartett af de mest hoppfulle ett stilla priffeparti. Som bekant saknar i våra dagar knappast någon mera försigkommen yngling som hunnit sina femton år, kan röka, svärja och gnola en slipprig visa sin kortlek i byxfickan. Badmästaren sökte visserligen allvarligt förmå de unga herrarne att flytta spelet till annan lokal, men då ingen drängstuga fanns tillgänglig för dem i närheten, hade hans intention ingen följd. De afslutade emellertid temligen snart partiet och drogo, under lifligt diskuterande af protokollet, so förts fullkomligt riktigt bort från sitt lilla improviserade spelrum. Detta var en skuggsida af den manliga ungdomens lif i Båstad. Ett bättre intryck gör dess sportifver, särskildt lusten till simning och munter lek i vattnet. Att i en timmas tid i sträck egna sig häråt generar ej de kraftigaste, bland hvilka man ser ungdomligt smidiga gestalter med kraftigt utbildad muskulatur. Och en och annan "soldyrkare" har en hud så brun som en indians. Men jag kom ifrån åskan. Den upphörde också för en timma eller så för att vid tretiden bryta ut,stängande inne i hotellet en hel skara matgäster, som slutat sin middag. De trängas i hop i ett litetkaférum, ty alla andra lokaler i huset äro upptagna, och det strida regnet förbjuder en att ens söka en tillflykt i den vänliga lilla trädgårdspaviljongen. Den ende, som ej gör sig några bekymmer är den gamle professor Borelius. Han kan tryggt taga rock och hatt och han hittar till och med själf i detta virrvarr af menniskor, rockar, kappor, hufvudbonader och paraplyer sina effekter och begifva sig i väg; ty han har sin bostad i ett af hotellets resanderum. Ännu en stund åskar det, och nervösa damer och småttingar se ängsliga ut och tala om att åskan slagit ned i sjön. Men snart sackar ovädret af, och jag får vid ett kaffebord i paviljongen ett angenämt sällskap i ett ungt äkta par från Stockholm, och under liflig konversation, som inlåter sig på litterära förhållanden och särskildt berör det senaste invalet i Svenska akademien och denna institutions nuvarande "illiterata" sammansättning, glömmas åskan och regnet och går tiden snabbt undan. Och medan jag bidar, hvilket lynne aftonen skall få, om det skall ljusna öfver hafvet och bergen och om jag skall kunna i det fria njuta af den rena, ozonmättade luften, drar jag mig undan till en ostörd vrå där dessa rader, ett dagspressens lätta skum, rinna fram ur pennans grunda stålkanal.Theo.

Kappseglingen i Båstad om söndag torde blifva ett nöje, som till den vackra platsen drar ett stortantal besökande. Flera täflingspris komma att utdelas, bland dem ett synnerligen vackert sådanten servis af nickel, inköpt hos hr Alfr. Lindström i Laholm af grosshandlare O. E. Hallberg, hvilken sålunda i år likasom under flera år utfäster pris. Vår korrespondent meddelar att de öfriga prisen utgöras af en silfverkaffeservis, skänkt af fröken Therése Lundberg, samt ett fickur, skänkt af fröken A. Schweitz

Ny försäkringsagentur. Till ombud för lifförsäkringsbolaget "Svecia" i Stockholm har för Båstadmed omnäjd antagits hr Alfr. Larsson, som förut är ombud för systerbolaget Gothia, tidsenlig olycksfallsförsäkringsanstalt.

Fröken Olins romansafton i Båstad i går kväll besöktes av omkring 50 personer. Det är beklagligt att inte fler av badgästerna använde tillfället att låta sig upplivvas och värmas av en ung och vacker konst som är tyvärr både sällsynt och undervärderad i dessa trakter. Glädjande var dock att fröken Olin inte bara har en stadigt vacker gestalt och en vacker röst utan även det för en sångerska ovanliga: mycket hjärta och själ.

Varmt känner fröken O vad hon sjunger, och åhörarna måste med eller mot sin vilja känna med.

Till en början något indisponerad, antagligen på grund av den dåliga stämningen i salen, sjöng hon sig efter hand upp, och i andra afdelningens första nummer klingade rösten, ehuru ej stark, härligt, särskilt på höjden. Mellanregistret förefaller något matt och instängt, men utan tvivel kommer den intelligenta sångerskan att, sedan under rätt ledning ännu vidlådande brister åtgärdats och den antagligen spänstiga stämman växt till i volym och omfång, bli framstående inom romanssången.

Samtliga nummer av Grieg, Sinding, Brahms, Sjögren m.fl. applåderades flitigt. Extra gavs Griegs "Jeg elsker dig", mer tilltalande, utan jämförelse av röster, än av själva Liva Edström, och en folkvisa.

Fröken Lundqvist ackompanjerade på det slamrande societetspianot så väl hon kunde och spelade extra med färdighet stycken av Grieg och Schumann.

När det åskar och regnar i Båstad.

Hade det inte åskat och regnat så förtvivlat i Båstad i dag, så skulle aldrig detta kåseri kommit till. Detta bevisar att en olycka – om man nu kan anse åska och regn som en olycka – inte kommer ensam.

Just nu, under åsknallarna och det strida regnet, skulle jag hellre än någonsin vilja från någon lämplig utsiktspunkt på den backiga stranden se havets färgnyanser och bergens förtoningar. I morse, när det första stilla regnet kom, fick vattnet, vars spegel krusades av små byar och prickades av regnet, så sällsynta och egendomliga blå och gröna färgskatteringar som man endast ser på "de fries" dukar. Och bergen draperade sig i mystiska grå slöjor, som dock då och då genomskimrades av svagt solljus. Över den höga, ymnigt bevuxna åsen rufvade ett tungt, mörkt och vidsträckt moln, en stor och stygg jätte – Tor själv med blixten i ögat och hammaren i hand.

Regnet upphörde ett ögonblick, vilket jag använde för att skynda till det kalla badet. Och just då ljungade det ur molnet och hördes den första häftiga åskknallen.

Ett bad i sådant väder är visst inte kusligt. Vattnet är inte kyligare än annars men tycks friskare. Ungdomarna, som tumlar om i böljorna, gör sig inte mer brådt än under vanliga förhållanden, och i ett av badrummen etablerar en kvartett av de mest lovande ett tyst priffeparti. Som bekant saknar i våra dagar knappast någon mer försigkommen yngling som fyllt femton år kan röka, svärja och gnola en slipprig visa sin kortlek i byxfickan. Badmästaren sökte visserligen allvarligt förmå de unga herrarna att flytta spelet till annan lokal, men då ingen drängstugan fanns tillgänglig för dem i närheten, hade hans avsikt ingen följd. De avslutade emellertid ganska snart partiet och drogo, under livligt diskuterande av protokollet, som förts helt korrekt, bort från sitt lilla improviserade spelrum.

Detta var en skuggsida av den manliga ungdomens liv i Båstad. Ett bättre intryck gör dess sportivhet, särskilt lusten till simning och munter lek i vattnet. Att i en timmas tid i sträck ägna sig åt detta orsakar inte de kraftigaste besvär, bland vilka man ser ungdomligt smidiga gestalter med kraftigt utbildad muskulatur. Och en och annan "soldyrkare" har en hud så brun som en indians.

Men jag kom ifrån åskan. Den upphörde också för en timma eller så för att vid tretiden bryta ut, inestängande i hotellet en hel skara matgäster, som slutat sin middag. De trängs ihop i ett litet kafférum, ty alla andra lokaler i huset är upptagna, och det strida regnet förbjuder en att ens söka en tillflykt i den vänliga lilla trädgårdspaviljongen. Den ende som inte gör sig några bekymmer är den gamle professor Borelius. Han kan tryggt ta rock och hatt och han hittar till och med själv i detta virvarr av människor, rockar, kappor, huvudbonader och paraplyer sina effekter och begiva sig i väg; ty han har sin bostad i ett av hotellets resanderum.

Ännu en stund åskar det, och nervösa damer och småttingar ser ängsliga ut och talar om att åskan slagit ned i sjön. Men snart sackar ovädret av, och jag får vid ett kaffebord i paviljongen ett angenämt sällskap i ett ungt äkta par från Stockholm, och under livlig konversation, som inlåter sig på litterära förhållanden och särskilt berör det senaste invalet i Svenska akademien och denna institutions nuvarande "illitterata" sammansättning, glöms åskan och regnet och går tiden snabbt undan.

Och medan jag bidar vilket lynne aftonen skall få, om det skall ljusna över havet och bergen och om jag skall kunna i det fria njuta av den rena, ozommättade luften, drar jag mig undan till en ostörd vrå där dessa rader, ett dagspressens lätta skum, rinna fram ur pennans grunda stålkanal.

Theo.

Kappseglingen i Båstad på söndag torde bli ett nöje som till den vackra platsen drar ett stort antal besökande. Flera tävlingspriser komma att utdelas, bland dem ett synnerligen vackert sådant: en servis av nickel, inköpt hos hr Alfr. Lindström i Laholm av grosshandlare O. E. Hallberg, vilken således i år liksom under flera år utfäster pris.

Vår korrespondent meddelar att de övriga prisen utgöras av en silverkaffeservis, skänkt av fröken Therése Lundberg, samt ett fickur, skänkt av fröken A. Schweitz.

Ny försäkringsagentur. Till ombud för livförsäkringsbolaget "Svecia" i Stockholm har för Båstad med omnäjd antagits hr Alfr. Larsson, som förut är ombud för systerbolaget Gothia, tidsenlicht olycksfallsförsäkringsanstalt.