TIDNING FÖR LÄRARINNOR (1903):42
16 oktober 1903
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Från läsekretsen. Åter igen har ett nytt läsår tagit sin början och alla hafva vi nu med mer eller mindre stärkta krafter återtagit vårt arbete. Jag tycker om skolbarbetet, men ej det ensamma lif en lärarinna nästan alltid kommer att föra. I synnerhet nu, då kvällarna börja bli långa och mörka, känner jag ensamheten så tung, jag kan längta så intensivt efter en förstående varelse, men hvad hjälper det, jag är lika ensam. Ibland harjag försökt få ferieplats, men det har ock misslyckats. Folket här är mycket snällt, men något sällskap äro grannarna ej, de ha endast intresse för sitt jordbruk, förmögna och tröga nästan allesamman. Ofta när jag sitter så här ensam, har jag tänkt, att det finnes nog fler, som känna som jag. Skulle inte någon omväxling kunna åstadkommas, om vi brefväxlade med hvarandra? Jag skulle så gärna vilja korrespondera med någon glad och. treflig kamrat, ej öfver 30 år, helst från norra eller mellersta Sverige. Själf är jag 27 år och har plats på landet. Om någon är så barmhärtig och svarar, så sänd svar till »Emma», p. r., Båstad, med det snaraste. Hälsningar till alla kamrater, som läsa T. F. L.
Åter igen har ett nytt läsår tagit sin början och alla vi nu med mer eller mindre stärkta krafter återtagit vårt arbete.
Jag tycker om skolarbetet, men inte det ensamma liv en lärare nästan alltid kommer att föra. Särskilt nu, då kvällarna börjar bli långa och mörka, känner jag ensamheten så tung. Jag kan längta så intensivt efter en förstående varelse, men vad hjälper det — jag är lika ensam. Ibland har jag försökt få ferieplatser, men det har också misslyckats.
Folket här är mycket snällt, men något sällskap är grannarna inte. De har endast intresse för sitt jordbruk — förmögna och tröga nästan allesamman. Ofta när jag sitter så här ensam har jag tänkt att det finns nog fler som känner som jag.
Skulle inte någon omväxling kunna åstadkommas om vi brevväxlade med varandra? Jag skulle så gärna vilja korrespondera med någon glad och treflig kamrat, inte över 30 år, helst från norra eller mellersta Sverige. Själv är jag 27 år och har plats på landet. Om någon är så barmhärtig och svarar, så skicka svar till »Emma«, p. r., Båstad, snarast.
Hälsningar till alla kamrater som läser T. F. L.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
