29 juni 1886

Redan i Kattarp började det regna, men då vi passerat Engelholms hamn sken solen åter fram och log genom tårarne. Snart voro vi inne i skånska Schweitz, d. v. s. Hallandsås. Höga berg ach djupa dalar och vilda, härliga utsigter. Än brusar man fram i djupa skärningar, der den röda graniten, knottrig och ärrig efter dynamit och menniskokraft, stirrar rakt in genom kupéfönstren, än sväfvar man fram öfver höga bankar, der man syindlande blickar ned i trånga dalar, beskuggade af branta åsar, hvars gråa sidor den menskliga företagsamheten i trots af en karg natur rutat med rågåkrar och potatesfält. Och här och der bligar en grå, enslig koja med sneda fönster på betraktaren eller håller en liten glad bäck sin bullersamma monolog i djupet af en bergsklyfta. Vid Grefvie remnar plötsligen förlåten och en vidsträckt utsigt öfver vatten och land öppnar sig. Här är vackert, utomordentligt vackert, men vid Båstad är ännu vackrare. Högt uppe från den konstgjorda bank, på hvilken stationshuset ligger, sväfvar blicken ut öfver den vida Laholmsbugten och djupt der nere under fötterna, fastsmetad mellan höga backar och Kattegats oroliga bölja, ligger köpingen Båstad, inbäddad i yppig grönska. Men stationsinspektoren unnar oss icke länge njutningen af den härliga utsigten. Han sätter pipan för munnen och snart är hela taflan såsom bortblåst.

Redan i Kattarp började det regna, men när vi passerat Engelholms hamn skev solen åter fram och log genom tårarna. Snart var vi inne i skånska Schweiz, det vill säga Hallandsås. Höga berg och djupa dalar och vilda, härliga utsikter. Än far man fram i djupa skärningar, där den röda graniten, knottrig ochärrig efter dynamit och människokraft, stirrar rakt in genom kupéfönstren, än svävar man fram över höga bankar, där man med svindlande blickar ser ned i trånga dalar, beskuggade av branta åsar, vars gråa sidor människans företagsamhet trots en karg natur har rutats med rågsädesåkrar och potatisåkrar. Och här och där blickar en grå, enslig koja med sneda fönster på betraktaren eller håller en liten glad bäck sin bullersamma monolog i djupet av en bergsklyfta. Vid Grefvie öppnas plötsligt förlandskapet och en vidsträckt utsikt över vatten och land öppnar sig. Här är vackert, utomordentligt vackert, men vid Båstad är ännu vackrare. Högt uppe från den konstgjorda bank, på vilken stationshuset ligger, svävar blicken ut över den vida Laholmsbugten och djupt där nere under fötterna, fastklämd mellan höga backar och Kattegats oroliga bölja, ligger köpingen Båstad, inbäddad i yppig grönska. Men stationsinspektören unnar oss inte länge njutningen av den härliga utsikten. Han sätter pipan för munnen och snart är hela tavlan som bortblåst.