5 juli 1886

Båstad och Hallandsås. I ett resebref till "Nationaltidende" förekommer bl. a. följande om Båstad: "På jernvägsperrongen ser man strax att man är i närheten af en plats, som gör anspråk på att följa med sin tid. En kusk, på hvilkens mössa läses "Hotell Victoria", väntar med en hotellvagn, och efter 5-6 minuters förlopp håller man utanför platsens hotell, som ligger vid torget midt emot den stora, vackra skolan och kyrkan. Båstad är en köping med bortåt 1,000 invånare och som alla svenska stader utomordentligt nätt och renlig. Husen äro små, men alla väl hållna och försedda med trädgårdar. Från hufvudgatan föra många små snygga gränder ned till stranden. Stenläggningen är det enda man har skäl att beklaga sig öfver." Sedan härpå hamnen och utsigten beskrifvits fortsätter brefskrifvaren: "Jag förutsätter att man tager in på hotellet, hvars egare är dansk och har gjort mycket för att göra platsen till badort. Till hotellet, som ar vackert inredt, hör en trädgård och den närmast liggande sluttningen af Hallandsås. Denna är skogbeklädd, och här ligger en pavillon "Pershög" med danssal, sällskapsrum och präktiga anläggningar i skogen. Detta ställe freqventeras lifligt frånBåstad och omnejden. När man kommer ditupp på qvällen eller på dagen stöter man alltid på små sällskap, hvilka på verandan eller i skogen njuta af sitt sodavatten och af utsigten. Till hotellet hör vidare en badanstalt, hvari man kan få varma och kalla sjöbad, men vid sjön finnas fortfarande herre- och damebadhus. Vattnet är förträffligt, rent och långt mera salthaltigt än i sundet Det är rentaf välgörande att komma från våra hufvudstadsbad och få bada sig i Kattegats salta vatten. Den närmaste terrängen förtjenar att genomströfvas. Hallandsås gifver mycket mer än man skulle tro. Det är öfverflödigt att gifva närmare anvisningar på fotvandringar der. De framträda af sig sjelfva. Man behöfver blott att följa den förste och bäste väg eller stige, och det dröjer ej länge förrän den ena oväntade skönheten efter den andra lockar vandraren vidare. Har man en bagare med sig, möjligen också något konjak, behöfver man ej mer - källor och bäckar finnas der i tillräcklig mängd. Har man tid och råd dertill, bör man ej underlåta att taga en vagn i Båstad och se sig något vidare omkring. Vill man mot öster, bör man taga vägen öfver Östra Karup, en kyrkby, som ligger vid foten af Hallandsås, en mils väg från Båstad. Vägen ditlöper på norra sidan omedelbart vid foten af åsen genom fruktbara, leende nejder. Hela vägen har man utsigt uppåt åsen och man kan ej gerna tänka sig en större omvexling. Branta sluttningar, skog- eller ljungbeklädda, präktiga klyftor, måleriska hålvägar på den ena sidan, på den andra släta, bördiga åkrar med större gårdar här och hvar. Karups by har kyrka och hvad man ej bör glömma en stor gästgifvaregård, i hvilken det passar förträffligt att låta hästarne pusta ut medan man sjelf dricker en sodavatten ute i den sköne, store trädgården. Karups by ligger vid foten af åsen och så snars man kommit utanför byn, begynner det bära uppåt. Vägen går uppför den ene backen efter den andre och man får en snabb öfverblick öfver Hallandsås' beskaffenhet. Man åker i reglen en timmes tid tills man når öfversta punkten på åsen, som på denna sträcka har en liflig prägel, då den till större delen är uppodlad och tätt bebodd. En annan dag bör man göra en åktur mot vester till fiskläget Torekow. Vägen går rakt öfver Hallandsås och denna tur ar lika karakteristisk som den österut, fastan åsen här har en annan karakter. Man kör förbi kyrkan i Houf, annexförsamlingen till Båstad, och har från höjderna en förtjusande utsigt öfver Kattegat. Nere vid sjön ligger Torekow gömdt bakom en skog, och ute i sjön, på kort afstånd från läget ligger Hallands väderö, en målerisk klippö af samma karakter som de öar, hvilka längre norrut bilda skärgården, och lika fruktad som de af sjöfarande. Torekows fiskläge är en temligen ansenlig by och har en talrik fiskarbefolkning. Gatorna äro små och husen ha en landtlig prägel, men hela byn har ett ganska egendomligt yttre. Gästgifvaregården ar temligen antik, men i trädgården finner man sig väl och kan derifran blicka ut öfver det brokiga lif, som rör sig ute på gården, hvarest vagnar af alla slag köra från och till. Ett besök nere på hamnen är mycket lönande på grund af den vackra utsigten, och vattnet är förträffligt efter den långa dammiga åkturen. Så återstår blott en tur söderut, åt Grefvie och Förslöf till. Åsen har här på flera ställen öppnat sig, åkrarne äro större och gårdarne bättre och rikare än på de andra turerna. Man ser skogar, verkliga bokeskogar och gör väl i att stanna vid en gästgifvaregård, som ligger vid den s. k. Bokeliden. Man är glad öfver att i dessa omgifningar träffa en om hemmet påminnande skog. I gästgifvaregården som för öfrigt är nykterhetsvärdshus, hvari ej utskänkes spritdrycker, kan man studera svenskt kroglif. Allt är renligt och nätt och här är rörelse nog. Vagn efter vagn med mursten timmer och annat kör upp för att beta, och kuskarna komma in för att öppna matpåsen och glamma med skänkjungfrun. Här som alltid i Sverge är den qvinliga betjeningen utvald och vida att föredraga för den som man träffar hos oss. Från de höga liderna på södra sluttningen af Hallandsås har man den mest lysande utsigt öfver Skelderviken, och på den andra sidan af åsen har man Kullen i hela sin utsträckning. Från denna sida tager Kullaberg sig långt väldigare ut än når man med ångbåt passerar det till eller från sundet. Till venster ser man ut öfver norra Skåne, en prägtig böljformad slätt med skogar, bördiga åkrar, kyrkor och herregårdar. En vacker sommareftermiddag på detta ställe skall alltid bli oförgätlig.

Båstad och Hallandsås.

I ett resebrev till "Nationaltidende" förekommer bland annat följande om Båstad:

"På järnvägsperrongen ser man strax att man är i närheten av en plats som gör anspråk på att följa med sin tid. En kusk på vars mössa läses "Hotell Victoria" väntar med en hotellvagn, och efter 5-6 minuters förlopp håller man utanför platsens hotell, som ligger vid torget mitt emot den stora, vackra skolan och kyrkan.

Båstad är en köping med omkring 1 000 invånare och som alla svenska städer utomordentligt nätt och renlig. Husen är små, men alla väl hållna och försedda med trädgårdar. Från huvudgatan för många små snygga gränder ned till stranden. Stenläggningen är det enda man har skäl att beklaga sig över." Sedan dess att hamnen och utsikten beskrivits fortsätter brevskrivaren: "Jag förutsätter att man tar in på hotellet, vars ägare är dansk och har gjort mycket för att göra platsen till badort. Till hotellet, som är vackert inrett, hör en trädgård och den närmast liggande sluttningen av Hallandsås. Denna är skogbeklädd, och här ligger en paviljong "Pershög" med danssal, sällskapsrum och praktiga anläggningar i skogen. Detta ställe freqventeras livligt från Båstad och omnejden. När man kommer dit upp på kvällen eller på dagen stöter man alltid på små sällskap, vilka på verandan eller i skogen njuter av sitt sodavatten och av utsikten. Till hotellet hör vidare en badanstalt, vari man kan få varma och kalla sjöbad, men vid sjön finnas fortfarande herr- och damebadhus. Vattnet är förträffligt, rent och långt mer salthaltigt än i sundet. Det är rentav välgörande att komma från våra huvudstadsbad och få bada sig i Kattegatts salta vatten.

Den närmaste terrängen förtjänar att genomströvas. Hallandsås ger mycket mer än man skulle tro. Det är överflödigt att ge närmare anvisningar på fotvandringar där. De framträder av sig själva. Man behöver blott att följa den första och bästa vägen eller stigen, och det dröjer ej länge förrän den ena oväntade skönheten efter den andra lockar vandraren vidare. Har man en bagare med sig, möjligen också något konjak, behöver man ej mer — källor och bäckar finnas där i tillräcklig mängd.

Har man tid och råd därtill, bör man ej underlåta att ta en vagn i Båstad och se sig något vidare omkring. Vill man mot öster, bör man ta vägen över Östra Karup, en kyrkby som ligger vid foten av Hallandsås, en mils väg från Båstad. Vägen ditlöper på norra sidan omedelbart vid foten av åsen genom fruktbara, leende nejder. Hela vägen har man utsikt upp åt åsen och man kan ej gärna tänka sig en större omväxling. Branta sluttningar, skog- eller ljungbeklädda, praktiga klyftor, måleriska hålvägar på ena sidan, på andra släta, bördiga åkrar med större gårdar här och där. Karups by har kyrka och vad man ej bör glömma, en stor gästgifvaregård, i vilken det passar förträffligt att låta hästarna pusta ut medan man själv dricker ett sodavatten ute i den skönne, stora trädgården. Karups by ligger vid foten av åsen och så snart man kommit utanför byn, börjar det bära uppåt. Vägen går uppför den ena backen efter den andra och man får en snabb överblick över Hallandsås' beskaffenhet. Man åker i regel en timmes tid tills man når översta punkten på åsen, som på denna sträcka har en livlig prägel, då den till större delen är uppodlad och tätt bebodd.

En annan dag bör man göra en åktur mot väster till fiskläget Torekow. Vägen går rakt över Hallandsås och denna tur är lika karakteristisk som den österut, fastän åsen här har en annan karaktär. Man kör förbi kyrkan i Houf, annexförsamlingen till Båstad, och har från höjderna en förtjusande utsikt över Kattegatt. Nere vid sjön ligger Torekow gömt bakom en skog, och ute i sjön, på kort avstånd från läget, ligger Hallands väderö, en målerisk klippö av samma karaktär som de öar vilka längre norrut bildar skärgården, och lika fruktad som de av sjöfarare. Torekows fiskläge är en tämligen ansenlig by och har en talrik fiskarbefolkning. Gatorna är små och husen har en lantlig prägel, men hela byn har ett ganska egendomligt yttre. Gästgifvaregården är tämligen antik, men i trädgården finner man sig väl och kan därifrån blicka ut över det brokiga liv som rör sig ute på gården, varest vagnar av alla slag kör från och till. Ett besök nere på hamnen är mycket lönsamt på grund av den vackra utsikten, och vattnet är förträffligt efter den långa dammiga åkturen.

Så återstår blott en tur söderut, åt Grefvie och Förslöf till. Åsen har här på flera ställen öppnat sig, åkrarna är större och gårdarna bättre och rikare än på de andra turerna. Man ser skogar, verkliga bokeskogar och gör väl i att stanna vid en gästgifvaregård som ligger vid den så kallade Bokeliden. Man är glad över att i dessa omgivningar träffa en om hemmet påminnande skog. I gästgifvaregården som för övrigt är nykterhetsvärdhus, vari ej utskänkes spritdrycker, kan man studera svenskt krogliv. Allt är renligt och nätt och här är rörelse nog. Vagn efter vagn med mursten, timmer och annat kör upp för att beta, och kuskarna komma in för att öppna matpåsen och glamma med skänkjungfrun. Här som alltid i Sverige är den kvinnliga betjeningen utvald och vida att föredraga för den som man träffar hos oss. Från de höga liderna på södra sluttningen av Hallandsås har man den mest lysande utsikt över Skelderviken, och på andra sidan av åsen har man Kullen i hela sin utsträckning. Från denna sida tar Kullaberg sig långt väldigare ut än när man med ångbåt passerar det till eller från sundet. Till vänster ser man ut över norra Skåne, en präktig böljformad slätt med skogar, bördiga åkrar, kyrkor och herregårdar. En vacker sommareftermiddag på detta ställe skall alltid bli oförgätlig.