8 juli 1886

Båstadhar i dagarne fått sig ett nytt namn, ståtligt och inbjudande och det är icke utan att namnet passar, då man tar i betraktande dess vackra läge och omgifningar och tar sin fantasi för öfrigt en smula till hjelp. I den danska "Nationaltidende" har det nämligen i sammanhang med Rees resebyrås lustresor blifvit benämdt "det svenske Tyrolen". Den till i söndags tilltänkta danska lustfärden blef visserligen ej af, men Båstad får kanske ändå behålla sitt nya namn och derpå förlorar det säker-ligen ingenting, ty hvem vill väl inte se Tyrolen, när han kan få se det för så godt pris som att fara till Pershög. Visserligen kostar det fläsk, som det heter i en viss visa, att gno från stationen fram till stadsfläcken, när man föredrager detta befordringssätt framför en helsosamt uppskakande färd i solida men som bergen sjelfve svårbestigliga "skärrevagnar". Den nya vägen, som efter åtskilliga om och men ändtligen blef färdig med sina tvenne broar, erbjuder visserligen en rätt ansenlig mängd af stötestenar, som väcker lika liflig glädje hos det hedervärda skomakareskrået, som vemod hos hvarje sannskyldig djurvän, men det blir väl bra med den med tiden, som utjemnar allt, och för öfrigt får ju ingen alpturist stöta sig öfver småsaker. Framme på sjelfva stationen mötes emellertid ögat af något verkligen stötande, som visst icke kan eller får betraktas som en småsak, eftersom det gäller den bättre delens af menskligheten dyrbaraste intressen. Ett rum intill väntsalen har varit inredt till ett damkabinett, men nu hafva de gjort det till - en utskänkningslokal, visserligen att börja med endast af sodavatten, lemonad och andra oskyldighetens elixir, men ändå. Gifven enhvar hvad honom tillhör, vatten åt den törstige o. s. v., men beröfven ej damerna deras fridlysta område, der de osedde och ostörde kunna egna sin uppmärksambet odelad åt ordnandet af sina angelägenheter, åt återställandet af sin under resan något derangerade yttre menniska, för att sedan skänka menskligheten endast förtjusande leenden i medvetandet att allt är bra och i ordning. Kan någon finnas, som icke anser detta vara mera värdt an ett glas vatten eller svagdricka, äfven om det bornerar. Helt nära köpingen till höger om vägen ligger en ättehög, Klinkehög kallad. Båstad hade vid sin teckning till jernvägen fästat det vilkor, att stationen ej finge läggas på mera än tusen fots afstånd från denna hög. Hade detta realiserats skulle Båstad haft ungefär lika långt till sin station som vi har i Engelholm ha till var, och den hade varit ojemförligt bättre belagen. Som det nu är stäldt kan det aldrig bli bra och beqvämt för köpingen förrän en hästbana blir anlagd, hvarför terrängen emellertid lägger åtskilliga hinder i vägen. Nu stod har på denna plats en karusell, som drefs af en osynlig kraft under tonerna af ett osynligt positiv, bilden af en onyttig verksamhets kretsgång och ständiga återvändande till utgångspunkten. Båstad går emellertid framåt i trots af den styfmoderliga behandling det rönt eller tycker sig ha rönt af Skåne-Hallands jernväg, och att döma af förhållandena i år går det mycket framåt som badort. En mängd främlingar från olika håll hafva för längre eller kortare tid slagit sig ner der för att njuta af de friska hafsbaden och bergsluften. Källarmästare Ludvig Schweitz har bland annat inredt ett tidsenligt varmbadhus, något som utan tvifvel är ett oundgängligt vilkor för en badanstalt. Man hjelper sig ännu med den gamla af ryttmästare Håkansson på sin tid uppförda paviljongen på Pershög, ett utvärdshus som i pittoreskt läge torde kunna täfla med snart sagdt hvilket annat som helst. Här har man från verandan de mest omvexlande partier af berg, skog och äng åt båda sidor och framför sig den idylliskt inbäddade, i det hela numera välbyggda köpingen med den blånande viken der bakom, och hvad folklifvet beträflar har man tätt inpå sig en dansbana, som erbjuder den brokigaste och mest rörliga tafla, der bygdens tärnor och diverse "hattdamer", brunns-gästernas jungfrur, herrskapspigor och svenska amerikanskor svänga om med traktens sjömän, fiskare och hemmasöner. Utan tvifvel kommer denna mera anspråkslösa byggnad att framdeles utbytas mot ett mera storartadt och smakfullt etablissement, ifall, som det är att hoppas, badgästernas antal ökas i samma proportion som under de sista åren. Här är också en plats, der en vacker byggnad helst i villastil skulle taga sig ut. Samhället borde naturligtvis på allvar taga den saken om hand. Men det lär, efter hvad man sport, ej vara synnerligen lätt att åvägabringa enighet för allmänna angelä-genheter i Båstad. Två partier stå der emot hvarandra ungefär som - Estrup och venstern i Danmark, och hvad det ena vill vill aldrig det andra. Det behöfves en kraftig enande magt för att göra ett slut på detta inbördeskrig, som visserligen icke är egendomligt för Båstad utan gemenligen utmärker de fleste småsambällen, hvilka eljest bäst behöfva erinra sig sanningen af satsen: concordia res parvæ crescunt, hvilket till deras tjenst, som ej förstå latin, kan, visserligen något ofullständigt, öfversättas med vårt svenska: enighet ger styrka. -st -.

Båstad

Båstad har på senare dagar fått sig ett nytt namn, ståtligt och inbjudande, och det är inte utan att namnet passar, då man tar i betraktande dess vackra läge och omgivningar och tar sin fantasi för övrigt en smula till hjälp. I den danska "Nationaltidende" har det nämligen i samband med Rees resebyrås lustturer blivit benämnt "det svenska Tyrolen". Den till i söndags tilltänkta danska lustfärden blev visserligen inte av, men Båstad får kanske ändå behålla sitt nya namn och därpå förlorar det säkerligen ingenting, ty vem vill väl inte se Tyrolen, när han kan få se det för så gott pris som att fara till Pershög. Visserligen kostar det, som det heter i en viss visa, att åka från stationen fram till stadsfläcken, när man föredrager detta befordringssätt framför en hälsosamt uppskakande färd i solida men som bergen själva svårbestigliga "skärrevagnar". Den nya vägen, som efter åtskilliga om och men slutligen blev färdig med sina två broar, erbjuder visserligen en rätt ansenlig mängd av stötstenar, som väcker lika livlig glädje hos det hedervärda skomakerskrået, som vemod hos varje sannskyldig djurvän, men det blir väl bra med det med tiden, som utjämnar allt, och för övrigt får ju ingen alpturist stöta sig över småsaker. Framme på själva stationen mötes emellertid ögat av något verkligen stötande, som visst inte kan eller får betraktas som en småsak, eftersom det gäller den bättre delens av människoheten dyrbaraste intressen. Ett rum intill väntesalen har varit inrett till ett damkabinett, men nu ha de gjort det till — en utskänkningslokal, visserligen att börja med endast av sodavatten, lemonad och andra oskuldens elixir, men ändå . Giv envar vad honom tillhör, vatten åt den törstige osv., men beröva inte damerna deras fridlysta område, där de osedda och ostörda kunna ägna sin uppmärksamhet odelad åt ordnandet av sina angelägenheter, åt återställandet av sin under resan något derangerad yttre människa, för att sedan skänka människoheten endast förtjusande leenden i medvetandet att allt är bra och i ordning. Kan någon finnas, som inte anser detta vara mer värt än ett glas vatten eller svagdricka, även om det begränsar […]

Helt nära köpingen till höger om vägen ligger en ättehög, Klinkehög kallad. Båstad hade vid sin teckning till järnvägen fästat det villkor, att stationen ej fick läggas på mer än tusen fotts avstånd från denna hög. Hade detta realiserats skulle Båstad ha haft ungefär lika långt till sin station som vi ha i Engelholm ha till vår, och den hade varit ojämförligt bättre belägen. Som det nu är ställt kan det aldrig bli bra och bekvämt för köpingen förrän en hästbana blir anlagd, varför terrängen emellertid lägger åtskilliga hinder i vägen.

Nu stod här på denna plats en karusell, som drefs av en osynlig kraft under tonerna av ett osynligt positiv, bilden av en onyttig verksamhets kretsgång och ständiga återvändande till utgångspunkten.

Båstad går emellertid framåt trots den styvmoderliga behandling det rönt eller tycker sig ha rönt av Skåne-Hallands järnväg, och att döma av förhållandena i år går det mycket framåt som badort. En mängd främlingar från olika håll ha för längre eller kortare tid slagit sig ner där för att njuta av de friska hafsbaden och bergsluften. Källarmästare Ludvig Schweitz har bland annat inrett ett tidsenligt varmbadhus, något som utan tvivel är ett oundgängligt villkor för en badanstalt. Man hjälper sig ännu med den gamla av ryttmästare Håkansson på sin tid uppförda paviljongen på Pershög, ett utvärdshus som i pittoreskt läge torde kunna tävla med snart sagt vilket annat som helst. Här har man från verandan de mest omväxlande partier av berg, skog och äng åt båda sidor och framför sig den idylliskt inbäddade, i det hela numera välbyggda köpingen med den blånande viken där bakom, och vad folklifvet beträffar ha man tätt inpå sig en dansbana, som erbjuder den brokigaste och mest rörlig tavla, där bygdens tärnor och diverse "hattdamer", brunns-gästernas jungfrur, herrskapspigor och svenska amerikanskor svinga om med traktens sjömän, fiskare och hemmasöner.

Utan tvivel kommer denna mer anspråkslösa byggnad att framdeles utbytas mot ett mer storartadt och smakfullt etablissement, ifall, som det är att hoppas, badgästernas antal ökas i samma proportion som under de sista åren. Här är också en plats, där en vacker byggnad helst i villastil skulle ta sig ut. Samhället borde naturligtvis på allvar ta den saken om hand. Men det lär, efter vad man sport, inte vara synnerligen lätt att åvägabringa enighet för allmänna angelägenheter i Båstad. Två partier stå där emot varandra ungefär som — Estrup och vänstern i Danmark, och vad det ena vill vill aldrig det andra. Det behövs en kraftig enande makt för att göra ett slut på detta inbördeskrig, som visserligen inte är egendomligt för Båstad utan gemensamt utmärker de fleste småsamhällen, vilka eljest bäst behöva erinra sig sanningen av satsen: concordia res parvæ crescunt, vilket till deras tjänst, som ej förstå latin, kan, visserligen något ofullständigt, översättas med vårt svenska: enighet ger styrka.

-st -.