18 augusti 1886

Ännu en gång badhusfrågan. En korrespondent till Hallandsposten yttrar i ett bref härifrån bland annat följande, som wi taga oss friheten återgifwa: "De sista dagarne hafwa skådat utgången af en för hela samhället wigtig strid, i hwilken hamnsty-relsen och en föreståndare för härw Neeska spanmålsmagasin utgjort de kämpade, under-stödda af hwar sitt af de 2:ne hufwudpartier, som täfla om principatet i kommunen. Konungens Befallningshafwande har nu afgjort striden till förmån för hamnstyrelsen, som ålagt motparten att inom utgången af förra måndagen hafwa tagit bort det badhus, hwilkets wara eller icke wara processen gällt. Denna befallning har dock ännu ej wunnit något gehör: det lilla trätosrdet står fortfarande qwar på sina grundpålar, trotsande både Kon. Befallningsh. och hamnstyrelse. Hr Sjöbäck, badhusets ägare, ämnar gå till högre instans. Han tycks rigtigt hafwa förälskat sig i det lilla kyffet, ehuru hwarken dess inre eller dess yttre har något särdeles tilldragande. Men det är kanske läget och omgifningarne, som hr Sjöbäck funnit så förtjusande? Nu har han, såsom nämts, beslutat slå ytterligare ett slag för sin ögonsten, men hamnstyrelsen har swurit dess undergång och ämnar begära handräckning af exekutiv myndighet för domens werkställande. Så wi få allt i dagarne bewittna dess för fäder och faddrar sorgliga hädanfärd. «Quel druit pour une omelette»: det der war mycket wäsen för ett uselt badhus, menar kanske läsaren. Det är wäl bara för att få gräla. I småstäder behöfwes det inte mera, än att en katt af det ena partiet går öfwer en gård, tillhörig det andra, för att striden genast skall stå i full låga. - Nej, denna gång är werkligen stridsfrågan af allwarligare och djupare betydelse. Det är helt enkelt en hederssak för samhä llet att få bort denna wanprydande utwäxt från den plats, den nu innehar, och det wittnar lika mycket om den ena partens slapphet som den andras förmätenhet, att enprivatman kunnat uppföra ett badhus ända in på dambasängen, helt och hållet dominerande denna. Man behöfwer wisst icke kallas pryd, för att härwidlag utan twekan slå sig till riddare för den qwinliga blygsamheten, hwilken ej kan undgå att känna sig sårad af ett slikt förhållande. Allraminst behöfde den, hwars hela yttre uppträdande är så anlagdt på att spela gentil-homme, wara i twifwel om, hwilket parti man härwidlag borde taga, för att handla fullt korrekt. Lika tydligt måste det hafwa warit, att ett motsatt tillwägagående i en så delikat sak som denna skulle sätta en ful fläck midt i ”grannlåten.” Aj, aj, bäste hr Sjöbäck!

Smått och godt härifrån. Knut Tiwander i Båstad. På en månad 3:ne konstnjutningar i Båstad - det låter något! Och det 3:ne gedigna konstnjutningar. "Artister" af lägre ordningar räkna wi ännu flera. Af sådan"konst" hafwa wi f. n. en "werldsutställning" med en dam, som elektriferar wåra "lejon", en mekanisk skjutbana och en jetteqwinna, hwilken sistnämnda storhet undert. dock ännu ej haft nöjet beundra. Först tjusade oss luttemanska qwartetten med sin kraftiga, fulltoniga sång. Efter denna kom hr Algot Lange, hwilkens konstnärliga föredrag kanske stod åtskilligt öfwer den musikaliska bildningens culmen i Båstad, men icke förty bereddes oss en högtidsstund af njutning. Sist kom för en wecka sedan den gamle, glade, oförbrännelige Knut Tiwander, som allestädes är wälkommen, äfwen utan "flickor." Han sköter sin helsa härstädes, men det hindrar honom inte från att spela Lundström - på scenen. Den 1:sta af de annonserade familjesoiréerna egde rum i lördags å Pershög. Publiken war just inte talrik, men i stället så mycket tacksammare. Man applåderade lifligt och skrattade i kapp med Lundström sjelf. Hr Tiwander är wan att "knipa" publiken, äfwen der den är granntycktare än i Båstad. Den burleska komedien har i honom en kapacitet, som förtjenade att tillgodogöras på en högre scen än landsortsaktörens och kuplettsångarens. De typer, han i lördags gaf oss till lifs, woro präglade af samma omedelbara, saftiga komik som alltid. Särskildt i Lundströmskupletterna fick den tillfälle att utweckla alla sina resurser på ett sätt, som fört publiken i den uppsluppnaste stämning. På derom gjord förfrågan har hr Tiwander meddelat, att ännu en föreställning kommer att gifwas nästa lördag. Wid denna lär han äfwen föredraga några lokalkupletter, berörande säsångens händelser. De tillernade kupletterna komma emellertid - efter hwad jag hört – att blifwa temligen oskyldiga, så att till och med de, som ha litet på samwetet, kunna infinna sig, utan fruktan för "skandal". Hr Tiwanders wisor höra i allmänhet till det slags skämt, som roar utan att satirisera. "Ge mej bara lite stoff, så skall jag snart swånga till några", menar hr Tiwander. Ja, nog ha wi stoff att bjuda på, som under hr Tiwanders rutinerade händer kan formas rigtiga godbitar. Will hr Tiwander lofwa att nästa gång, som dessert på ett godt program, gifwa oss några episoder ur dagens krönika i Båstad, så hoppas jag, att båstadspubliken skall tacka honom derför med "lapp på luckan." Kalle Glader.

Till Båstads rättänkande inwånare! Wid den till i morgon utlysta kommunalstämman härstädes får äfwen frågan om det sorgligt ryktbara sjöbäckska badhuset komma före. I en sak, som så nära berör samhällets anseende och vigtigaste intressen, torde det nästan wara öfwerflödigt att uppmana dess medlemmar till enig sammanslutning i syfte att sätta en dam för den enskilda hänsynslöshet, hwilken, om den längre skall florera, gör köpingen såsom badort omöjlig. Meningen med dessa rader är endast, att gifwa ett uttryck åt den allmänna meningen bland badgästerna i denna fråga, till den kraft och werkan det hafwa kan. Denna mening torde kunna formuleras så här: Wi hysa det förtroendet till båstadsbornas samhällsanda och anständighetskänsla, att de wid detta tillfälle skola weta skydda badortens anseende och existens mot en liten klichs försök att undergräfwa och tillintetgöra den. I år hafwa wi funnet oss i det obehag, som till en stor del stört wår trefnad härstädes och säkerligen gjort många mindre böjda att förnya en sommar-sejour i ett samhälle, hwars wänliga och gästfria inwånare, härliga natur och utmärkta läge annars skulle göra en sådan mycket lockande för de flesta. Hwad som gått för sig i år, i förhoppning om snar ändring, kan ej tolereras ett annat år, om man ser, att det enskilda godtycket obehindradt får tillåta sig sådana intrång på ett område, öfwer hwilket kommunen ensam måste ega dispositions- och bestämmelserätt. Hwad garantera ossför, att inte hwem som helst (af egennytta, hämdgirighet eller andra lika fula motiv) tar sig för att bygga badhus rundt omkring de af kommunens entreprenör uppförda? På det wiset kan man till slut efter utländskt mönster få ett slags gemensamhetsbad, af hwilfa blygsamheten torde finna sig föga trakterad. I förhoppning, att denna anledning till missbelåtenhet och förargelse, enkanneligen för den qwinliga delen af badgästerna, i morgon skall få sin förtjenta dödsdom af en enig och kraftig gensaga mot ett dylikt attentat på samhällets wärdighet, teckna wi. Båstad den 17 Aug. 1886. Många badgäster.

Eder uppsats kom oss allt för sent tillhanda för att kunna få plats i detta n:r. I en sak tillåta wi oss som hastigast gendrifwa den, nämligen deri, att omskrifna badhuset ej skulle wara misshagligt för badgästerna; Ni finner af det i dagens tidning införda uppropet att åsyftade förhållande werkligen wäckt, som wi tillåta oss tro, berättigad owilja bland dem. Att kommunen såsom Ni omnämner, begått ett sådant missgrepp som att till kobete upplåta en plats, der badgästerna älska wistas, är rent af oförlåtligt och kan ej annat än wäcka misshag.Skulle Ni till nästa nummer allwarligt och med bevis wilja gendrifwa hwab wi förut och "Badgäster" i dag yttrat i frågan äro wi gerna williga att lemna plats för en uppsats, och bedja wi då få oss den tillsänd i god tid. Redaktionen. Lth. I nästa nummer,

Kyrkliga underrättelser för Båstad.9 Sönd. e. Tref. Skriftermål i Hof kl. 8 f. m. och högmessogudstjenst i Hof kl. 9 f. m. och i Båstad kl. 2 e. m. med predikan och altartjenst af 1:ste profpredikanten v. pastor P. Grewell. Födde i Båstad: en dotter till skräddaren M. Andersson och Othilda Augusta Ahlström d. 11 Aug.; i Hof: en son till landtbrukaren Hans Peter Jönsson och Bothilda Nilsson, Swenstorp n:r 3 d. 1 Aug.

Ännu en gång badhusfrågan. En korrespondent till Hallandsposten uttrycker sig i ett brev härifrån bland annat enligt följande, som vi tillåter oss återge:

"De senaste dagarna har man skådat utgången på en för hela samhället viktig strid, i vilken hamnstyrelsens och en föreståndare för härdens Neeska spannmålsmagasin utgjort motståndarna, understödda av var sitt av de två huvudpartier som kämpar om överherraväldet i kommunen. Kungens Befallningshavande har nu avgjort striden till förmån för hamnstyrelsens, som beordrat motparten att före utgången av förra måndagen ha flyttat bort det badhus vars existens eller icke-existens processen gällt. Denna befallning har dock ännu inte fått gehör: det lilla trätosrdet står fortfarande kvar på sina grundpålar, trotsar både Kungens Befallningshavande och hamnstyrelsens. Hr Sjöbäck, badhusets ägare, avser att gå till högre instans. Han tycks verkligen ha förälskat sig i det lilla kyffet, även om varken dess inre eller dess yttre har något särskilt tilltalande. Men det är kanske läget och omgivningarna som hr Sjöbäck funnit så förjusande?

Nu har han, såsom nämnts, beslutat slå ytterligare ett slag för sin älskling, men hamnstyrelsens har svurit dess undergång och avser begära handräckning av exekutiv myndighet för domens verkställande. Så vi får väl snart bevittna dess för släkt och släktingar sorgsamma bortgång.

"Quel droit pour une omelette": det där var mycket väsen för ett eländigt badhus, menar kanske läsaren. Det är väl bara för att få tvista. I småstäder behövs det inte mer än att en katt från ena partiet går över en gård som tillhör det andra, för att striden genast ska stå i full låga. Nej, denna gång är verkligen stridfrågan av allvarligare och djupare betydelse. Det är helt enkelt en hedringsärende för samhället att få bort denna skamfläck från den plats den nu intar, och det vittnar lika mycket om ena partiet slapphet som det andra partiet högmod, att en privatman kunnat bygga ett badhus ända in på dambasängen, helt och hållet dominerande denna. Man behöver väl inte kallas pryd för att här utan tvivel slå sig till försvarare för den kvinnliga blygsamheten, vilken inte kan undvika att känna sig sårad av ett sådant förhållande.

Allra minst behövde den, vars helt uppträdande är så utformat på att spela gentleman, vara i tvivel om vilket parti man här borde ta för att handla helt korrekt. Lika tydligt måste det ha varit att ett motsatt tillvagagående i så delikat en sak som denna skulle sätta en ful fläck mitt i "grannlåten."

Aj, aj, bäste hr Sjöbäck!

Smått och godt härifrån.

Knut Tiwander i Båstad. På en månad tre konstupplevelser i Båstad – det låter något! Och det tre gedignakonstupplevelser. "Artister" av lägre ordningar räknar vi ännu flera. Av sådan "konst" har vi f.n. en "världsutställning" med en dam som elektriferar våra "lejon", en mekanisk skjutbana och en jättekvinnal, vilken sistnämnda storhet vi dock ännu inte haft nöjet att beundra.

Först tjusade oss Luttemanska kvartetten med sin kraftiga, fulltonig sång. Efter denna kom hr Algot Lange, vars konstnärliga framförande kanske stod åtskilligt över den musikaliska bildningens höjdpunkt i Båstad, men detta hindrade inte att vi erbjöds en högtidsstund av njutning. Sist kom för en vecka sedan den gamle, glade, oförbrännelige Knut Tiwander, som överallt är välkommen, även utan "flickor." Han sköter sin hälsa här, men det hindrar honom inte från att spela Lundström – på scenen. Den första av de tillkännagivna familjesoaréerna ägde rum i lördags på Pershög. Publiken var inte särskilt talrik, men desto mycket tacksammare. Man applåderade livligt och skrattade tillsammans med Lundström själv. Hr Tiwander är van vid att "gripa" publiken, även där den är mera väl- eller illvillig än i Båstad. Den burleska komedien har i honom en kapacitet som förtjänade att användas på en högre scen än landsortsakörs och kuplettsångarens.

De typer han i lördags gav oss till liv var präglade av samma omedelbar, saftrik komik som alltid. I synnerhet i Lundström-kupletterna fick den tillfälle att utveckla alla sina resurser på ett sätt som förde publiken i den mest uppsluppen stämning.

På därpå gjord förfrågan har hr Tiwander meddelat att ännu en föreställning kommer att ges nästa lördag. Vid denna ska han även framföra några lokalkupletter som berör säsongens händelser. De tillhörande kupletterna kommer dock – efter vad jag hört – att bli ganska oskyldiga, så att även de som har lite på samvetet kan infinna sig utan fruktan för "skandal". Hr Tiwanders visor höra i allmänhet till den sort skämt som roar utan att satirisera. "Ge mig bara lite stoff, så ska jag snart komponera några", menar hr Tiwander. Ja, nog har vi stoff att erbjuda som under hr Tiwanders erfarna händer kan formas till riktiga godbitar.

Vill hr Tiwander lova att nästa gång, som dessert på ett bra program, ge oss några episoder ur dagens krönika i Båstad, så hoppas jag att båstadspubliken ska tacka honom därför med "lapp på luckan."

Kalle Glader.

Till Båstads rätt-tänkande invånare!

Vid den till i morgon utlysta kommunalstämman här får även frågan om det sorgligt ryktbara sjöbäckska badhuset komma före. I en sak som så nära berör samhällets anseende och viktigaste intressen bör det nästan vara överflödigt att uppmana dess medlemmar till enig sammanslutning i syfte att sätta en dam för den enskilda hänsynslöshet som, om den längre ska florera, gör köpingen såsom badort omöjlig. Meningen med dessa rader är endast att ge ett uttryck åt den allmänna meningen bland badgästerna i denna fråga, till den kraft och verkan det kan ha. Denna mening torde kunna formuleras så här: Vi hyser det förtroendet till båstadsbornas samhällsanda och anständighetskänsla att de vid detta tillfälle ska veta skydda badortens anseende och existens mot en liten klichés försök att undergräva och tillintetgöra den. I år ha vi funnit oss i det obehag som till en stor del stört vår trefnad här och säkerligen gjort många mindre böjda att förnya en sommarsejour i ett samhälle vars vänliga och gästvisa invånare, härliga natur och utmärkta läge annars skulle göra en sådan mycket lockande för de flesta. Vad som gått för sig i år, i förhoppning om snart ändring, kan ej tolereras ett annat år om man ser att det enskilda godtycket obehindradt får tillåta sig sådana intrång på ett område över vilket kommunen ensam måste äga dispositions- och bestämmelserätt. Vad garanterar oss för att inte vem som helst (av egennytta, hämdgirighet eller andra lika fula motiv) tar sig för att bygga badhus runt omkring de av kommunens entreprenör uppförda? På det viset kan man till slut efter utländskt mönster få ett slags gemensamhetsbad av vilka blygsamheten torde finna sig föga trakterad.

I förhoppning att denna anledning till missbelåtenhet och förargelse, särskilt för den kvinnliga delen av badgästerna, i morgon ska få sin förtjänade dödsdom av en enig och kraftig gensaga mot ett dylikt attentat på samhällets värdighet, tecknar vi.

Båstad den 17 aug. 1886. Många badgäster.

---

Edert uppsats kom oss allt för sent tillhanda för att kunna få plats i detta nummer. I en sak tillåter vi oss som hastigast gendriva den, nämligen däruti att omskrivet badhuset ej skulle vara misshagligt för badgästerna; Ni finner av det i dagens tidning införda uppropet att åsyftade förhållande verkligen väckt, som vi tillåter oss tro, berättigad ovilja bland dem.

Att kommunen såsom Ni omnämner begått ett sådant missgrepp som att till kobete upplåta en plats där badgästerna älska vistas är rent av oförlåtligt och kan ej annat än väcka misshag.

Skulle Ni till nästa nummer allvarligt och med bevis vilja gendriva vad vi förut och "Badgäster" i dag yttrat i frågan är vi gärna villiga att lämna plats för en uppsats, och bedjar vi då få oss den tillsänd i god tid.

Redaktionen.

Lth. I nästa nummer,

Kyrkliga underrättelser för Båstad.

9 Sönd. e. Tref.

Skriftermål i Hof kl. 8 f. m. och högmessogudstjänst i Hof kl. 9 f. m. och i Båstad kl. 2 e. m. med predikan och altartjänst av 1:ste profpredikanten v. pastor P. Grewell.

Födde i Båstad: en dotter till skräddaren M. Andersson och Othilda Augusta Ahlström d. 11 aug.; i Hof: en son till lantbrukaren Hans Peter Jönsson och Bothilda Nilsson, Swenstorp n:r 3 d. 1 aug.