1 september 1886

PÅ VIFT.Bagateller från en iltågsresa.Antecknade för Laholms nya Tidning.af Kalle Kula. Varm som ungmöns första kärlekstankar, strålande som Fippe Tammelins anlete, då han fått akademiens pris, sken augustisolen öfver stad och Îand, öfver onda och goda, öfver latedagdrifvare och idoga tidningsmän, öfver hederligt folk och bränvinspatroner. Den «lysande» kandelabern, som fått evighetspatent uppe i det höga blå hon bryr sig tusan om mensklighetens förskyllan eller värdighet och slösar värme och ljus på de mest förstockade och otacksamme. Men äfven af det goda kan understundom bli för mycket, och tropikhetta uppe i »björnarnes land» har aldrig varit välkommen i augusti, en månad, som för resten den bleka låntagerskan Luna, alla älskandes synnerliga vän lagt embargo på för egen del. Inte just för det jag finner något behag i den glåmiga och trånande guvernantsfysionomejan, som oftast döljer sig bakom skyarnes draperier om det faller en manlig individ och Adam in att betrakta hur hon «underlig» tar sig ut. Men det var ju egentligen ej det jag skulle berätta, utan om en färd till Estrups och »Den politiske kandestøbers» land. Se, det var nu så, att jag tack vare klen tillgång på lokala nyheter och en viss benägenhet att emellanåt lägga benen på ryggen och ta' till schappen, som jag nu hade fått order att packa mitt gepäck, med många förmaningar på minnet, femti banko i portmonen och tre dygns semester i perspektiv. Och begaf jag mig alltså en vacker lördagsmorgon upp till stationen att invänta det tåg, som skulle föra mitt dyrbara jag inklusive lysande förhoppningar till fjärran hän. Hvad det ändock kans underligt att stufvas in så der och skjutsas bort med en fart, som starkt påminner om tant Sqvallerdahls tunga, då den är stadd i färd med att sända nästans heder och ära dit pepparn växer! Man tycker sig änna som lite kuslig till mods, i synnerhet, då man inpraktiseras af en konduktör med brunt helskägg och en uppsyn, som kunde inge hin håles farmor respekt. Och så sätter man sig så lugn i en vrå, ackurat som om man vore furste af bulgarien ute på en trupprevy, stum som ett småländskt brännerivitne eller en ung sate till fästman på ett kafferep. Det bar åstad, förbi afmejade sädesfält och gulbrända betesmarker och omsider hunno vi det badhusalstrande Båstads station, der ett par tre herrar egde nog mod i bröstet att dela kupé med en tidningsman. Uppå på Pershög, svajade flaggan segerstolt; nu ej mera på half stång, såsom då en viss «vigtig» herre får sköta flagglinan. Och jag tyckte mig äfven se Schweitzarns jublande, gemytliga min. Men äfven en annan figur råkade jag få syn på, jag menar nu med fantasiens allseende öga. Och detta var riddaren af den sorgliga skepnaden, det moderna lifvets personifierade Don Quixoite efter sin så ryktbara vordna strid mot intelligensarne. Han såg mig allt för bedröflig ut för att jag ej i hans öra skulle hviska några tröstens men på samma gång varningens ord, och jag formulerade dem ungefär så här

Du klagar, deri gör du dumt,Jag påstår, som en vän! -Ta' du malören mera ljumtSå gror den snart igenAtt man ditt badhus »stämmer» nerBör du ej undra påOch om du bygger ännu flerDe dock åt fanders gå.

Hur ofta du i spegeln sett,Du likväl såg deri,Att dig en sällsam ära skettDå du fått menska bli! ! !Tank om du skapats till insekt -En fluga eller så -Och upp mot höjden vingen sträcktDet gått åt fanders då.

Hur väl du vårdar din personFrån «början» och till «slut»!Och du ej saknar pretentionPå att se hygglig ut!Man kaste blott på dig en titt,Så nära man kan få,Och får man nu ej skratta frittDet vore fanders då.

Om än du gratis fått förnuftAtt bruka som du vill,Så, käre, slösa ej en duft,Om det skall räcka till! -Det hjelper alltid ej med gull,Ej alltid att gå på ...Med hjernan tom fast börsen full,Det kan åt fanders gå.

Ska inte detta ta' skruf, ja då vet jag inte lefvande råd för honom, för inte duger det att traska här på planeten och se mellankalkonisk ut inte. Men jag lemnar nu Båstad med alla dess in - och exteriörer, med det idylliska Pershög och realistiska observatorium, med dess hyggliga «kommunal» och den badhusbyggande hrSjöbäck, lemnar dessa i all sin «storhet» löjliga personligheter och följer ånghästens svindlande färd utför sluttningen å Åsens södra sida, förtjust betraktande de vexlande taflor, som i hast presentera sig. Men jag tror att det har kan vara nog för i dag, och jag rekommenderar mig derför, utlofvande till nästa nummer forts.

Smått och godt frånBåstad. Storsimmaren Gustaf Akej uppträdde i söndags i Båstads hamn inför en publik af omkr. twå tusen personer; kl. precis 4 e. m. afskjötos trenne kanonskott från Pershög, utgörande signal till herr Akejs nedstigande i wattnet. Ett tiotal båtar, större och mindre, kryssade omkring den i wattnet lefande simmaren, hwars uthållighet i det wåta elementet witna om en atletisk styrka. En timma och femton minuter låg han beständigt i wattnet, och tycktes detta ej hafwa ringaste inwerkan på honom; han åt, drack, rökade cigarr, läste tidning samt klädde af och på sig iwattnet. Slutligen hoplänkades en 6 a 7 st. båtar, hwilka han alla bogserade en stund, och derefter dök han under alla närwarande båtars kölar, tömde ett sista glas i det han höjde ett lefwe för Båstad, hälsade publiken ett wälkommen till Pershög samt styrde kosan mot land. Föreställningen i Pershög war allt annat än man hade wäntat. Den styfwa entrén a 50 öre skulle naturligtwis först och främst betalas wid grindarne. Kl. 6 skulle föreställningen begynna och folk strömmade till från alla håll och kanter. Kl. slog 7-8; folket började blifwa otåligt; de som skulle resa med sista tåget mot Halmstad måste utan ringaste valuta för sina 50-öringar knalla sig af mot stationen, naturligtwis smått förargade öfwer att ha' blifwit dragna wid näsan. Kl. slog 9 och ännu hördes ingenting af. Ändtligen när kl. war ½10 på qwällen fick man böra ett signalskott, man skyndade till skådeplatsen för att se - för sina 50 öre. Och wäl komna till platsen såg man herr Akej stå och wärma händerna öfmer ett halft tjog fyrwerkeripjeser, hwilka han sjelf måste gå omkring och antända. Sådant war elddopet och Solfjedern. Nog war det roligt för 50 öre alltid! Here Akej har dock inte alls någon skuld i detta, ty nog hade han fullgjort fin skyldighet om fyrwerferipjeserna warit i ordning och gjorda efter hans anwisning. Felet war i första rummet fyrwerkarens och för det andra hr Schweitz', som bör se till att allting är punktligt och i ordning wid utsatt tid, ty det är ej nog att han ser till att publiken ordentligt erlägger sin höga entré, utan han bör äfwen se till att det utlofwade skådespelet blifwer utaf, så att publiken slipper gifwa sin tribut för intet, detta går inte många gånger. Slutligen wore det kanhända ej ur wägen att påpeka, det herr Schweitz wid sina höstfester, med entré wid grindarna, gerna kunde wara litet mera rimlig i sina fordringar (publiken gör ej så stora anspråk på honom, som han på den.) 25 öre t. ex. wore alldeles tillräckligt, entrén wid större platser, der prestationerna äro wida större och flera, är ej högre. Detta tror undert. äfwen skulle blifwa mera inbringande för hr Scweitz sjelf, ty allmogen begagnade sig då intet så mycket af "plankbiljetter", och skulle hr S. i stället för att sälja 3-400 biljetter kunna sälja 1 à 2,000, en ganska betydlig skilnad. Månne hr S. tager detta i betänkande till nästa fest?

Båstadsborna enas om tiden. Wid kyrkostämma i måndags beslöts att gifwa Tornuret en grundlig tillrättawisning med ty åtföljande reparation, hwilket uppdrogs åt herrar kapten Graff och urmakare Swensson. Detta war af nöden påkalladt; undertecknad war med i tornet för att ta saken i skärskådande, och har jag aldrig förr sett något så befängdt wridet urwerk. Undra nu på att wi stackars Båstadsbor jemt ha gått på tre qwart och att wi ej följt med wår tid, då uret aldrig slagit annat för oss. Ja ja, om det nu någon galen gång har slagit fullt för det ena partiet, så har det då, min själ, aldrig slagit mer än tre qwart för det andra. Se der orsaken hwarför Båstadsborna alltid stält till så mycket wäsen för ingenting. Orsaken har legat i tornet, och så högt kunde wi aldrig tänka oss, oaktadt wi många gånger welat högre än wingarna burit. Nu är jag emellertid lugnad och hoppas att hela Båstad skall blifwa detsamma efter detta!

Höstfäst. Af annons i dagene nummer finner man, att de werkligen roliga höstfesterna, kända sedan förra året, i Pershög taga sin början nu på söndag den 5 dennes. Söndagen den 12, som är sista söndagen i år, som Pershög hålles öppet, lär det wisst, "efter hwad wi låtit oss berätta", blifwa en dundrande afslutningsfest med nöjen utaf mångahanda slag, särskildt påpekas Amerikanska brottningar samt skönhetstäfling. Och som dessert ofwanpå allt det der bortskänker hr Schweitz flera stycken lefwande djur, deribland en ung grann häst. Wi kunna således tungt anbefalla dessa båda sista pershögssöndagar-ne åt allmänheten såsom blifwande mycket roliga, synnerligast som de komma att ledas af "rolighetsministern" herr Arwidsson, hwilken alltid borgar för ett godt nöje. Fyrwerkeri af bästa beskaffenhet kommer att afbrännas båda aftnarna kl. precist på slaget 9.

Olyckshändelse under rus. I lördags den 28 Aug. på e. m. hade åkaren J. P. Börjesson, som befordrar resande från och till härwarande station, tillbytat sig en häst, och i anledning deraf inmundigat wäl mycket spirituosa, hwarföre han på återwäg från stationen föll hufwudstupa ur wagnen ned i den hårda wägen och skadade sig mycket illa i hufwudet. Han omhändertogs och forslades till sitt hem, men är nu bättre, dock hwad mehn han kan ha i framtiden af detta swåra fall får tiden wisa. Det såg emellertid ej bättre ut än att kung Alkohol skördat ett offer. Börjesson, som förut aldrig wisat sig drucken borde ej heller anlita starka drycker, ty man har anspråk på, att den, som befordrar resande, i allmänhet bör hålla sig nykter. Denna gång kom han sjelf till skada, honom till warning, en annan gång i samma tillstånd, kunna passagerare oskyldigt nog, komma till skada, derför lefwe nykterheten, skrifwer wår meddelare.

Herr Knut Tiwander gifwer som det af annons i dagens nummer synes, en 3:dje soirée i Båstad (å Pershög) med bal. Programmet blifwer nytt och då man tar den billiga entrén i betraktande torde herr Tiwander wänta sig ett godt hus isynnerhet som tillfälle erbjudes för den danslystna ungdomen att få sig en swängom. En hwar som ej hört eller sett herr Tiwander, torde nu taga tillfället i akt och äfwen det nöjet, skall helt säkert ej försumma att förnya bekantskapen.

Knut Tivandergifverpå fredag den 3 Sept. kl. 1/28 e. m.enHumoristisk SoireemedBAL,efter nytt program. Entrén är till Soireen 50 öre person, samt till både bal och Soiree 1 krona för Herre och 75 öre för Dame. OBS .! Detta är sista Soireen härstädes. Högaktningsfullt Knut Tivander.

Stor HÖSTFEST. Nästa Söndag den 5 September blifver å Pershög en större höstfest med folknöjen af flera slag, samt bortskänkning af lefvande djur till publiken och storartadt fyrverkeri. Festen börjar kl. 4 e. m. Entré 50 öre, barn och tjenstefolk 25 öre. Obs. Sista söndagen i år d. v. s. den 12 dennes efter hvilken söndag Pershög stänges, blifver en större afslutningsfest då åtskilliga verkligen roliga saker kommer att bjudas på, och bortskänkes då bland annat äfven en stor, fet och vacker Häst m. m. m. m. Se vidare genom annonser i nāsta vecka. L. Schweitz.

PÅ VÄG.

Småsaker från en snälltågresa.

Antecknade för Laholms nya Tidning.

av Kalle Kula.

Varm som ungmöns första kärlekstankar, strålande som Fippe Tammelins anlete då han fått akademiens pris, skén augustisolen över stad och land, över onda och goda, över late dagdrivare och idoga tidningsmän, över hederligt folk och brännvinspatroner.

Den "lysande" kandelabern, som fått evighetspatent uppe i det höga blå, bryr hon sig tusan om mensklighetens förskyllan eller värdighet och slösar värme och ljus på de mest förstockade och otacksamme.

Men även av det goda kan understundom bli för mycket, och tropikhetta uppe i "björnarnes land" har aldrig varit välkommen i augusti, en månad som för resten den bleka låntagerskan Luna, alla älskandes synnerliga vän, lagt embargo på för egen del. Inte just för att jag finner något behag i den glåmiga och trånande guvernantsfysionomin, som oftast döljer sig bakom skyarnas draperier om det faller en manlig individ och Adam in att betrakta hur hon "underlig" tar sig ut.

Men det var ju egentligen inte det jag skulle berätta, utan om en färd till Estrups och "Den politiske kandestøbers" land.

Se, det var nu så att jag tack vare klen tillgång på lokala nyheter och en viss benägenhet att emellanåt lägga benen på ryggen och ta till schappen, som jag nu hade fått order att packa mitt gepäck, med många förmaningar på minnet, femtio banko i portmonen och tre dygns semester i perspektiv.

Och begav jag mig alltså en vacker lördagsmorgon upp till stationen att invänta det tåg som skulle föra mitt dyrbara jag inklusive lysande förhoppningar till fjärran hän.

Vad det än är underligt att stufvas in så och skjutsas bort med en fart som starkt påminner om tant Sqvallerdahls tunga då den är stadad i färd med att sända nästan heder och ära dit pepparn växer! Man tycker sig ändå lite kuslig till mods, i synnerhet då man inpraktiseras av en konduktör med brunt helskägg och en uppsyn som kunde inge hin håles farmor respekt.

Och så sätter man sig så lugn i ett hörn, ackurat som om man vore furste av Bulgarien ute på en trupprevy, stum som ett småländskt bränneri vittne eller en ung säte till fästman på ett kafferep.

Det bar iväg, förbi afmejade sädesfält och gulbrända betesmarker och småningom hunno vi det badhusalstrande Båstads station, där ett par tre herrar ägde nog mod i bröstet att dela kupé med en tidningsman.

Uppe på Pershög, svajade flaggan segerstolt; nu inte mera på halv stång, såsom då en viss "vigtig" herre får sköta flagglinan. Och jag tyckte mig även se Schweitzarns jublande, gemytliga min.

Men även en annan figur råkade jag få syn på, jag menar nu med fantasiens allseende öga.

Och detta var riddaren av den sorgliga skepnaden, det moderna livets personifierade Don Quixotte efter sin så ryktbara vördna strid mot intelligenserna.

Han såg mig allt för bedrövlig ut för att jag inte i hans öra skulle viska några tröstens men på samma gång varningens ord, och jag formulerade dem ungefär så här:

Du klagar, däri gör du dumt, Jag påstår, som en vän! - Ta du malören mera ljumt Så gror den snart igen. Att man ditt badhus "stämmer" ner Bör du inte undra på Och om du bygger än fler De dock åt fanders går.

Hur ofta du i spegeln sett, Du likväl såg däri, Att dig en särskild ära skett Då du fått menska bli! ! !

Tank om du skapats till insekt - En fluga eller så - Och upp mot höjden vingen sträckt Det gått åt fanders då.

Hur väl du vårdar din person Från "början" och till "slut"! Och du inte saknar pretention På att se hygglig ut!

Man kaste blott på dig en titt, Så nära man kan få, Och får man nu inte skratta fritt Det vore fanders då.

Om än du gratis fått förstånd Att bruka som du vill, Så, käre, slösa inte en dunk, Om det ska räcka till! -

Det hjälper alltid inte med guld, Inte alltid att gå på ... Med hjärnan tom fast börsen full, Det kan åt fanders gå.

Ska inte detta ta skruv, ja då vet jag inte levande råd för honom, för inte duger det att traska här på planeten och se mellankalkonisk ut nej.

Men jag lämnar nu Båstad med alla dess in- och exteriörer, med det idylliska Pershög och realistiska observatorium, med dess hyggliga "kommunal" och den badhusbyggande hr Sjöbäck, lämnar dessa i all sin "storhet" löjliga personligheter och följer ånghastes svindlande färd utför sluttningen på Åsens södra sida, förtjust betraktande de växlande tavlor som i hast presentera sig.

Men jag tror att det här kan vara nog för i dag, och jag rekommenderar mig därför, utlöftande till nästa nummer forts.

Smått och godt från Båstad.

Storsimmaren Gustaf Akej uppträdde i söndags i Båstads hamn inför en publik av omkring två tusen personer; kl. precis 4 e. m. avskjötos tre kanonskott från Pershög, utgörande signal till herr Akejs nedstigande i vattnet. Ett tiotal båtar, större och mindre, kryssade omkring den i vattnet levande simmaren, vars uthållighet i det våta elementet vittnar om en atletisk styrka. En timma och femton minuter låg han beständigt i vattnet, och tycktes detta inte ha ringaste inverkan på honom; han åt, drack, rökte cigarr, läste tidning samt klädde av och på sig i vattnet. Slutligen hoplänkades en 6 a 7 st. båtar, vilka han alla bogserade en stund, och därefter dök han under alla närvarande båtars kölar, töm de ett sista glas i det han höjde ett leve för Båstad, hälsade publiken ett välkommen till Pershög samt styrde kosan mot land.

Föreställningen i Pershög var långt ifrån vad man hade väntat sig. Entrén på 50 öre skulle naturligtvis betalas vid grindarna. Klockan 6 skulle föreställningen börja och folk strömmade till från alla håll. Klockan blev 7–8; folket började bli otåligt; de som skulle resa med sista tåget mot Halmstad måste utan minsta ersättning för sina 50 öre skynda sig iväg till stationen, naturligtvis något förargade över att ha blivit lurade. Klockan blev 9 och ännu syntes ingenting till. Slutligen när klockan var halv 10 på kvällen fick man höra ett signalskott, man skyndade till scenen för att se — för sina 50 öre. Och väl framme vid platsen såg man herr Akej stå och värma händerna över ett tjugotal fyrverkeripilar, som han själv måste gå omkring och tända. Sådan var eldprovet och Solfjedern. Visst var det roligt för 50 öre!

Herr Akej har dock inte någon skuldför detta, för han hade fullgjort sin skyldighet om fyrverkeripilarnavärit i ordning och gjorda enligt hans anvisning. Felet låg i första hand på fyrverkaren och för det andra på hr Schweitz, som bör se till att allt är punktligt och i ordning vid utsatt tid, för det räcker inte att han ser till att publiken betalar sin höga entré, utan han bör även se till att det utlovade skådespelet genomförs, så att publiken slipper betala för intet. Detta kan inte ske många gånger.

Slutligen skulle det kanske inte vara fel att påpeka att herr Schweitz vid sina höstfester, med entré vid grindarna, gärna kunde vara något mer rimlig i sina krav (publiken gör inte så stora anspråk på honom som han på den). 25 öre skulle till exempel vara helt tillräckligt; entrén på större platser, där föreställningarna är mycket större och flera, är inte högre. Detta tror undertecknad även skulle bli mer inbringande för hr Schweitz själv, för då skulle folk inte i så stor utsträckning använda sig av "plankbiljetter", och skulle hr S. istället för att sälja 3–400 biljetter kunna sälja 1–2000, en ganska betydlig skillnad. Kommer hr S. att ta detta i övervägande inför nästa fest?

Båstadsborna enas om tiden.

Vid kyrkostämman på måndagen beslöts att ge Tornuret en grundlig tillrättavisning med därpå följande reparation, vilket uppdogs åt herrarna kapten Graff och urmakare Swensson.

Detta var av nöden påkallat; undertecknad var inne i tornet för att granska saken, och jag har aldrig tidigare sett något så fruktansvärt vrickad urwerk. Ingen undra på att vi stackars Båstadsbor ständigt har gått på tre kvart och inte följt med vår tid, då uret aldrig slagit något annat för oss. Jo jo, om det någon gång vid ett tillfälle har slagit rätt för ena partiet, så har det då aldrig slagit mer än tre kvart för det andra. Där är orsaken varför Båstadsborna alltid gjort så mycket väsen för ingenting. Orsaken har legat i tornet, och så högt kunde vi aldrig tänka oss, fastän vi många gånger velat högre än vingarna bar.

Nu är jag dock lugnad och hoppas att hela Båstad blir detsamma efter detta!

Höstfest. Av annonsen i dagens nummer framgår att de verkligen roliga höstfesterna, kända sedan förra året, på Pershög börjar nu på söndag den 5:e. Söndagen den 12:e, som är sista söndagen då Pershög hålls öppet, lär det säkerligen, "efter vad vi fått höra", bli en dunderstor avslutningsfest med nöjen av många slag, särskilt påpekas Amerikanska brottningar samt skönhetstävling. Och som dessert på allt detta skänker hr Schweitz flera levande djur, däribland en ung vacker häst. Vi kan därför varmt rekommendera dessa båda sista söndagar på Pershög åt allmänheten som säkerligen mycket roliga, särskilt då de leds av "rolighetsminstern" herr Arwidsson, vilken alltid borgar för ett gott nöje. Fyrverkeri av bästa slag kommer att avfyras båda aftnarna klockan precis nio.

Olycksfall under påverkan. I lördags den 28 aug. på eftermiddagen hade åkaren J. P. Börjesson, som transporterar resande från och till stationen här, tillskaffat sig en häst, och på grund av detta druckit en hel del starka drycker, varför han på vägen tillbaka från stationen föll huvudstupa ur vagnen ned på den hårda vägen och skadade sig mycket allvarligt i huvudet. Han togs omhand och fördes till sitt hem, men är nu bättre, dock vilka men han kan ha i framtiden av detta allvarliga fall får tiden visa. Det såg dock inte bättre ut än att kung Alkohol hade skördat ett offer. Börjesson, som tidigare aldrig visat sig berusad, borde inte heller använda starka drycker, för man kan kräva att den som transporterar resande i allmänhet bör hålla sig nykter. Den här gången kom han själv till skada, honom till varning; en annan gång i samma tillstånd kunde oskyldiga passagerare komma till skada, därför för nykterheten, skriver vår meddelande.

Herr Knut Tivander ger, som framgår av annonsen i dagens nummer, en tredje soirée i Båstad (på Pershög) med bal. Programmet blir nytt och då man tar den låga entrén i beaktande bör herr Tivander räkna med ett fullt hus, inte minst då tillfälle erbjuds för den danslystna ungdomen att få en svängom.

Den som inte hört eller sett herr Tivander bör nu ta tillfället i akt, och även detta nöje kommer helt säkerligen inte att försumma att förnya bekantskapen.

Knut Tivander ger på fredag den 3 sept. kl. 1/28 e. m. en Humoristisk Soiree med BAL, efter nytt program. Entrén är till Soireen 50 öre per person, samt till både bal och Soiree 1 krona för herre och 75 öre för dam.

OBS! Detta är sista Soireen här.

Med högaktning Knut Tivander.

Stor HÖSTFEST.

Nästa söndag den 5 september blir det på Pershög en större höstfest med folknöjen av flera slag, samt utdelning av levande djur till publiken och storslaget fyrverkeri.

Festen börjar kl. 4 e. m. Entré 50 öre, barn och tjänstfolk 25 öre.

Obs. Sista söndagen i år, dvs den 12 denna månad, är efter vilken söndag Pershög stängs. Då blir en större avslutningsfest då flera verkligen roliga saker kommer att bjudas på, och bland annat bortskänks även en stor, fet och vacker häst m.m.m.m. Se vidare genom annonser nästa vecka. L. Schweitz.