3 augusti 1887

En jernvägstripp till Halland.(För Utkiken.) Med Skåne-Hallands jernväg reste vi från Helsingborg till trakten af Halmstad; vi ville nemligen bese landet framför städerna. Närmast Helsingborg och Engelholm är vårsäden klen äfvensom på några magrare ställen i Halland, men på gifvande jordar är vårsäden rik och vacker. Vintersäden är öfverallt, äfven på skral jord, utomordentlig frodig. Endast på en och annan sandmark har torkan knipit den för fort. Vi skånske "släboar" väntade ej få se några rara Säbyholmsfält i Halland, men huru förvånade blefvo vi ej, då vi vid de större herregårdarne Skottorp och Dömmestorp funno hvetefält på flera hundra tunnlands vidd, vackrare och frodigare än vid sjelfva Säbyholm. Och hafrefält sedan, strida som "vass" sträckande sig så långt ögat kan nå. Att den också blir vigtig der, försäkrade oss förvaltaren, som påstod, att den når en vigt af 92 à 93 holländska skålpund. Nöden tvingar dem nog ej att sälja sin spanmål för snart, ty magasinerna voro fulla af fjorårets spanmål; endast på Dömmestorps magasin fanns ännu qvar cirka 1500 tunnor hafre. Längre norrut sticker den svenska graniten upp en och annan skuldra, stundom en hel rygg bland sädesfälten; här kan man ju ej begära få se så frodiga åkerfält, men icke för ty fann man ovanligt vackra sädesfält i byarne vi genomreste samt i de gårdar vi besökte, såsom Öringe och Alslöf. Också har man på de flesta gårdar förskaffat sig förvaltare från Skåne, af hvilka jordegarne hoppas få frambragt skånska mönsterfarmer. Landskapet är särdeles vackert, och då man mycket billigt reser ditupp, så borde den skånska "släbon" ej försumma göra bekantskap med Halland. Vyerna från Hallands ås å ömse sidor mot Skåne och Halland äro storartadt sköna och ej mindre äro taflorna på sjelfva åsen. Men den allra herrligaste är dock Båstad med det obeskrifliga vackra Pershög. Utom dagligen 600 badgäster, vallfärdar folk hit hvarje söndag i sådan mängd att jernvägsvagnarne då bli otillräckliga. – Ingen heder för jernvägsstyrelsen. – Folket står formligen som "packade siller i en tunna." Men här får man höra halländingens qvicka tunga, som nästan alltid har en vits på spetsen liksom hans nära granne, göteborgaren. Persontrafiken är dagligen mycket stor på Skåne-Hallands jernvägen, men än större blir den, då banan blir färdig till Göteborg. Hon kommer då att taga "lofven" af sjelfva stambanorna. Men kastom ännu en blick till Båstad - Govänner, gören en söndagstripp dit; I ångren icke en sådan utfärd! - Här se vi artister, turister och allt möjligt på ister, såsom minister Lehn Rosenbjörn, grefve Knut af Knutenburg med sina lakejer och andra svansar. Ja nordens finaste badgäster finnes i Båstad, fastän Sveriges finaste publik är förbehållen åt Kristianstad. Och nu tack halländingar för treflig bekantskap, au revoir !!! -nd.

En järnvägstripp till Halland. (För Utkiken.)

Med Skåne-Hallands järnväg reste vi från Helsingborg till området kring Halmstad; vi ville nämligen besöka landet framför städerna. Närmast Helsingborg och Engelholm är vårsäden svag, likaså på några magra ställen i Halland, men på givande jordar är vårsäden rik och vacker. Vintersäden är överallt, även på dålig jord, utomordentligt frodig. Endast på en och annan sandmark har torkan knippt den för tidigt. Vi skånska "släboar" väntade oss inte få se några sällsynta Säbyholmsfält i Halland, men hur förvånade blev vi inte då vi vid de större herregårdarna Skottorp och Dömmestorp fann vettefält på flera hundra tunnors vidd, vackrare och frodigare än vid själva Säbyholm. Och havregrödor sedan, stela som "vassrör" sträckande sig så långt ögat kan nå. Att den också blir viktig där försäkrade oss förvaltaren, som påstod att den når en vikt av 92 à 93 holländska skålpund. Nöden tvingar dem nog inte att sälja sin spannmål för snart, ty magasinen var fulla av förra årets spannmål; endast på Dömmestorps magasin fanns ännu kvar cirka 1500 tunnor havre.

Längre norrut sticker den svenska graniten upp en och annan skuldra, stundom en hel rygg bland sädesfälten; här kan man ju inte begära få se så frodig åkermark, men inte för ty fann man ovanligt vackra sädesfält i byarna vi genomfärdades samt i de gårdar vi besökte, såsom Öringe och Alslöf. Också har man på de flesta gårdar förskaff sig förvaltare från Skåne, av vilka jordägarna hoppas få skånska mönsterfarmer frambragte.

Landskapet är särskilt vackert, och då man mycket billigt reser dit upp, så borde den skånska "släbon" inte försumma göra bekantskap med Halland. Vyerna från Hallandsås å båda sidor mot Skåne och Halland är storartat sköna och inte mindre är tavlorna på själva åsen. Men den allra herrligaste är dock Båstad med det obeskrivligt vackra Pershög. Utom dagligen 600 badgäster vallfärdar folk hit varje söndag i sådan mängd att järnvägsvagnarna då blir otillräckliga. – Ingen heder för järnvägsstyrelsen. – Folket står bokstavligen som "packade sill i en tunna." Men här får man höra halländingens kvick tunga, som nästan alltid har en vits på spetsen liksom hans närmaste granne, göteborgaren.

Persontrafiken är dagligen mycket stor på Skåne-Hallands järnvägen, men än större blir den då banan blir färdig till Göteborg. Den kommer då att ta "löven" av själva stambanan. Men kasta ännu en blick till Båstad - Govänner, gör en söndagstripp dit; I ångrar inte en sådan utfärd! - Här ser vi artister, turister och allt möjligt på ister, såsom minister Lehn Rosenbjörn, greve Knut af Knutenburg med sina lakejer och andra svansar. Ja nordens finaste badgäster finns i Båstad, fastän Sveriges finaste publik är förbehållen åt Kristianstad.

Och nu tack halländingar för trevlig bekantskap, au revoir !!! -nd.