KRISTIANSTADSBLADET
9 januari 1888
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Bref från Båstad. Båstad den 4 januari. Från och med denna månads början stå köpingens telefonabonnenter i förbindelse medskånska telefonnätet, och å härvarande apotek finnes växelstation, till hvilken ock för närvarande ansluta sig Torekov, Skottarps gård och Dala spinneri, så nu kunna vi genom denna ypperliga uppfinning för »afståndstalande» språka med personer ända nere i sydligaste Skåne. Och för visso hafva också till en början egarne här af telefonapparater förklarligt nog varit lika barnsligt nyfikna som pojkar, försedda med en ny »munharpa. » Det får antagas att Båstad, genom detta steg att följa med sin tid, har beredt sig icke blott nytta för egen del utan ock tillfälle att i ännu ett hänseende tillmötesgå badgästernas anspråk. Redan förut har det varit omnämdt i tidningarna, att köpingen äfven i ett annat hänseende skulle på sista tiden ha vidtagit anstalter för att i möjligaste måtto uppfylla de anspråk, som rimligtvis kunna ställas på ett sådant samhälle. Jag menar härvid vattenledningen. Och nog skulle vi med våra forträffliga terrängförhållanden kunnat få en sådan vattenledning, som på högst få ställen finnes. Som bekant omgifves köpingen på två eller, om man så vill, tre sidor af berg, som på flera ställen sända i dagen alltid vattenrika källådror. Att nu reservoaren till den nyligen färdiggjorda vattenledningen blifvit förlagd på berget söder om köpingen, der nog de flesta källorna finnas, och på så ansenlig höjd, att dess nivå till och med ligger öfver kyrktornet, är synnerligt välbetänkt och kan således icke bli underkastadt något klander. Men blott det vill jag säga, att arbetet i sin helhet icke vittnar om den soliditet och praktiska anordning, som man haft skäl att vänta. Så skulle väl exempelvis icke ledningen under en så pass måttlig köld som de senaste dagarnes behöft bli oanvändbar, om arbetet varit väl gjordt. En väsentlig orsak till arbetets bristfällighet torde ligga deri, att det blifvit utfördt under denna olämpliga årstid. I motsats till förhållandet på många andra platser ha vi har hvarken haft »jultomtar» eller annan samarbetande uppoffring för att till glädjens stora högtid i rent menniskovänligt syfte meddela bjelp och bereda glädje åt de torftigaste hemmen och enskilda fattiga inom samhället. Såsom nästanöfverallt så finnas nämligen ock här icke blott hem, i hvilka armodet oförtäckt framträder, utan äfven der det mera blygt söker dölja sig, men som icke dess mindre borde blifva föremål för de bättre lottades deltagande och vänliga nedlåtande. Huru mycken glädje och nytta skulle icke en »fruntim-mersförening» i detta syfte kunna bereda de fattiga icke blott äldre utan ock barnen genom att anordna fattigbjudningar och barnfester. Om den här befintliga, fastän ännu fåtaliga, så kallade »arbetsföreningen» ville verka för ofvanberörda ändamål, så skulle den sannerligen bereda sig sjelf mera glädje och tacksamhet samt göra en vår Herre mera behaglig gerning, än att samarbeta för hvilket annat syfte som helst, det må bära namnet »yttre mission» eller något annat mera förnämt namn. Föreningen skulle bereda sig större tacksamhet, sade jag, ty huru mycket mera tillfredsställande är det icke att sjelf bli i tillfälle att se det glädjestrålande tacksamma ansigtet hos mottagaren af gåfvan, än sända den långt bort till ovisst mål, der ett bra mycket mindre antal kommer i åtnjutande af den här hemma åstadkomna hjelpen. Allt sedan branden år 1870 har här icke funnits ens tillstymmelse till sockenbibliotek, fastän det väl icke kan förnekas, att ett sådant dock är en af de kraftigaste häfstängerna till en fortskridande folkupplysning, men som vår nuvarande ordförande i kyrkostämman tycks hysa synnerligt intresse för denna upplysning, så väntar man, att han snart kommer att väcka förslag om inrättande af bibliotek och att stämman icke heller skall visa sig obenägen att bereda tillfälle för anskaffande af sådant. "Aling."
Båstad den 4 januari.
Från och med denna månads början står köpingens telefonabonnenter i förbindelse med skånska telefonnätet, och på härvarande apotek finns växelstation, till vilken även för närvarande ansluter sig Torekov, Skottarps gård och Dala spinneri. Nu kan vi genom denna utmärkta uppfinning för "avståndstalande" tala med personer helt ned i sydligaste Skåne. Och visst har även ägarna här av telefonapparater förklarligt nog varit lika barnslikt nyfikna som pojkar med en ny "munharpa". Det får antas att Båstad, genom detta steg att följa med sin tid, inte bara har beredd sig själv nytta utan även tillfälle att på ännu ett sätt tillmötesgå badgästernas anspråk.
Redan tidigare har det omnämnts i tidningarna att köpingen även på annat sätt skulle på senare tiden ha vidtagit åtgärder för att i största möjliga mån uppfylla de anspråk som rimligen kan ställas på ett sådant samhälle. Jag menar härvid vattenledningen. Och vi borde väl med våra utmärkta terrängförhållanden kunnat få en vattenledning som på mycket få ställen finns. Som bekant omgives köpingen på två eller, om man så vill, tre sidor av berg, som på flera ställen sänder fram alltid vattenrika källådror. Att nu reservoaren till den nyligen färdigställda vattenledningen är förlagd på berget söder om köpingen, där väl de flesta källorna finns, och på så ansenlig höjd att dess nivå till och med ligger över kyrktornet, är synnerligt väl genomtänkt och kan således inte bli utsatt för något klander. Men endast detta vill jag säga: att arbetet i sin helhet inte vittnar om den soliditet och praktiska anordning som man haft anledning att vänta. Så borde väl till exempel inte ledningen under en så måttlig köld som de senaste dagarnas behövt bli oanvändbar, om arbetet varit väl utfört. En väsentlig orsak till arbetets bristfällighet torde ligga däri att det är utfört under denna olämpliga årstid.
Till skillnad från förhållandet på många andra ställen ha vi här varken haft "jultomtar" eller någon annan gemensam uppoffring för att till glädjens stora högtid i rent människovänligt syfte meddela hjälp och bereda glädje åt de fattigaste hemmen och enskilda fattiga inom samhället. Som nästan överallt finnas nämligen även här inte blott hem i vilka fattigdomen öppet framträder, utan även där den mera blygt söker dölja sig, men som inte desto mindre borde bli föremål för de bättre lottades deltagande och vänliga nedlåtelse. Hur mycket glädje och nytta skulle inte en "fruktimmersförening" i detta syfte kunna bereda de fattiga, inte blott äldre utan även barnen, genom att anordna fattigbjudningar och barnfester. Om den här befintliga, fastän ännu liten, så kallad "arbetföreningen" ville verka för ovannämnda ändamål, så skulle den sannerligen bereda sig själv större glädje och tacksamhet samt göra en vår Herre mera behaglig gärning än att verka för vilket annat syfte som helst, det må bära namnet "yttre mission" eller något annat mera förnämt namn. Föreningen skulle bereda sig större tacksamhet, sade jag, ty hur mycket mera tillfredsställande är det inte att själv få tillfälle att se det glädjestralande tacksamma ansiktet hos mottagaren av gåvan än sända den långt bort till osäkert mål, där ett mycket mindre antal kommer i åtnjutande av den hjälp som här hemma är åstadkommen.
Allt sedan branden år 1870 har det här inte funnits ens början till sockenbibilotek, fastän det väl inte kan förnekas att ett sådant är en av de kraftigaste spakarna till framskridande folkupplysning. Men eftersom vår nuvarande ordförande i kyrkostämman tycks hysa särskilt intresse för denna upplysning, så väntar man att han snart kommer att väcka förslag om inrättande av bibliotek och att stämman inte heller ska visa sig ovillig att bereda tillfälle för anskaffning av sådant.
"Aling."
