HELSINGBORGSTIDNINGEN SKÅNES ALLEHANDA

10 januari 1888

HELSINGBORGSTIDNINGEN SKÅNES ALLEHANDA – 10 januari 1888

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Från Båstad.

Den 4 Januari.

I går eftermiddag vid ett-tiden utbröt eld i handlande Axel Nilssons gård, såsom förut i denna tidning blifvit omtaladt. Inom mindre än två timmar var dock elden fullkomligt släckt, tack vare allmänhetens kraftiga behjälplighet. Brandkåren deremot visade sig åtminstone till en början icke kunna åstadkomma önskvärdt resultat, alldenstund under en lång stunds förlopp icke mera än en spruta hann ankomma till platsen, tydligen en bland följderna af att nästan all öfning och disciplinering saknas, hvartill åter orsaken torde få sökas i det täta ombytet af brandchef. Emellertid förmådde det farliga elementet under tiden anställa en betydlig skada, i det att den i ena hälften af byggnaden befintliga mode- och manufakturhandeln, tillhörig gårdsägarens syster fröken Justina Nilsson, på det närmaste lades i ruin och den i andra delen af byggnaden belägna diverse- och jernhandeln ganska betydligt ramponerades. De båda handelslägenheterna såväl som gård voro till sitt ungefärliga värde försäkrade i delvis "Skåne" och "Skandia". Elden tros ha uppkommit genom att gnistor från en ugn antändt i närheten liggande bomullsgarn.

Från och med denna månads början stå köpingens telefonabonnenter i förbindelse med skånska telefonnätet, och å härvarande apotek finnes vexelstation, till hvilken för närvarande ansluta sig Torekov, Skottorps gård och Dala spinneriet, så nu kunna vi genom denna ypperliga uppfinning för "afståndstalande" språka med personer ända nere i sydligaste Skåne. Och för visso hafva också till en början egarne här åt telefonapparater förklarigt nog varit lika barnsligt nyfikna som pojkar, försedda med en ny munharpa. Det får antagas att Båstad genom detta steg att följa med sin tid har beredt sig icke blott nytta för egen del utan och tillfälle att i ännu ett hänseende tillmötesgå badgästernas anspråk.

Redan förut har det varit omnämndt i tidningarna, att köpingen äfven i ett annat hänseende skulle på sista tiden ha vidtagit anstalter för att i möjligaste måtto uppfylla de anspråk som rimligtvis kunna ställas på ett sådant samhälle. Jag menar härvid vattenledning. Och nog skulle vi med våra förträffliga terrängförhållanden kunnat få en vattenledning, som på högst få ställen finnes. Som bekant omgifves köpingen på två eller, om man så vill, tre sidor af berg, som på flera ställen sända i dagen alltid vattenrika källådror,