12 december 1860

----- Under Torekow hörer den förr omnämnda Hallands Väderö, äfven kallad Torekows ö, der köpingens invånare beta sina kreatur och förse sig med bränsle af ek och bok. För öfrigt är Torekows socken annex till Båstad, belägen i en naturskön trakt vid foten af Hallands ås, en fjerdingsväg från Halländska gränsen, intill Halmstadsviken. Båstad är icke köping, utan, såsom Agardh säger, - stadsfläck, skiljande sig deruti från köping, att borgerskapet i utöfningen af sina rättigheter ej lyder under någon annan viss stad. Denna stadsfläck utgör en mycket berömd badort, der vattnet genom det öppna läget emot nordvestvinden, för sin våldsamhet kallad "Båstads borgmästare", är saltare än annorstädes på Sveriges vestra kust, och således, såsom det blifvit anmärkt, kan anses för Kattegats Helgoland, täflande med Marstrand om badens salta. Vid Båstad lärer finnas en bokskog kallad Pehrshög, dit, särdeles midsommaren, strömma stora skaror af menniskor äfven från långt bort belägna städer och byar. "Nöjena skola då ikläda sig naturen af verkliga folkfester, hvilka hvarje gång icke upphöra, förrän en ny dags morgon strött sitt purpur i bokarnes kronor." Äfven skall det stå en enstaka lind på Båstads egor, kallad Elfdansare-trädet, hvilket ej får nedhuggas, emedan det tjenar till sjömärke. Fordom, enligt folktron, dansade derunder elfvorna vid neckens spel. Hallands ås är märklig, bland annat, derför, att den i allmänhet icke består af berg, utan af grus, fullspäckadt med gråsten. Men boken trifves der ypperligt och täflar i storlek med eken.

Under Torekow hörs den tidigare nämnda Hallands Väderö, även kallad Torekows ö, där köpingens invånare betar sina kreatur och förser sig med bränsle av ek och bok. För övrigt är Torekows socken annex till Båstad, belägen i en naturskön trakt vid foten av Hallands ås, en fjärdingsväg från Halländska gränsen, intill Halmstadsviken. Båstad är inte köping, utan, såsom Agardh säger, stadsfläck, skilandes sig däri från köping, att borgerskapet i utövningen av sina rättigheter ej lyder under någon annan viss stad. Denna stadsfläck utgör en mycket berömd badort, där vattnet genom det öppna läget mot nordvestvinden, för sin våldsamhet kallad "Båstads borgmästare", är saltare än annorstädes på Sveriges västra kust, och således, såsom det blivit anmärkt, kan anses för Kattegatts Helgoland, täflande med Marstrand om badens salthalt. Vid Båstad lär det finnas en bokskog kallad Pehrshög, dit, särskilt midsommaren, strömmar stora skaror människor även från långt bort belägna städer och byar. "Nöjena skola då ikläda sig naturen av verkliga folkfester, vilka varje gång inte upphöra, förrän en ny dags morgon strött sitt purpur i bokarnets kronor." Även skall det stå en enstaka lind på Båstads egor, kallad Elfdansare-trädet, vilket inte får nedhuggas, emedan det tjänar till sjömärke. Fordom, enligt folktron, dansade därunder älvorna vid neckens spel. Hallands ås är märklig, bland annat, därför att den i allmänhet inte består av berg, utan av grus, fullspäckat med gråsten. Men boken trivs där utmärkt och täflar i storlek med eken.