5 januari 1889

Dråpet å Andreas Johansson från Nötte har smeden Andreas Nilsson erkänt sig skyldig till vid inför kronolänsman Aug. Elmlund den 2 d:s hållet polisförhör. När "Storingens Andreas" om natten till den 30 december vid första skottets aflossande hade skiljt sig från sitt sällskap och rusat i riktning mot det håll hvarifrån ljudet af skottet hörts, hade han råkat på Andreas Nilsson, som afskjutit det första hörda skottet för att skrämma de fridstörande och förhindra att de åfven utsatte honom för sina besök. Med höjd blypiska hade han störtat sig mot smeden Nilsson, hvilken till en början retirerade, men då han såg, att han icke kunde undkomma, hade han, för att freda sitt eget lif och till nödvärn, afskjutit bössan mot Johansson samt sedan springande aflägsnat sig från platsen. Oaktadt han icke blef förföljd vidare, trodde han icke att skottet träffat till döds, enär han i mörkret icke kunde urskilja huru han rigtade eller hur det tog. Först sedan hade han blifvit underkunnig om att dödlig utgång derpå följt. Andreas Nilsson blef, på grund af sin bekännelse, förklarad skyldig träda i häkte och skall ransakning hållas med honom vid Södra Åsbo och Bjäre häradsrätt i Engelholm. Intresset och deltagandet i trakten för nödvärnsdråparen är mycket stort, helst när man tager i betraktande att han genom sitt olycksdigra skott beredt ortens innevånare en välgerning samt att han, om ock af allmänna opinionen ansedd och utpekad såsom dråparen, näppeligen kunnat öfverbevisas derom, så framt han nekat. Han föredrog dock, i medvetenhet om att egentligen hafva varit en ofrivillig orsak till bofvens död, att afgifva en sanningsenlig berättelse om tilldragelsen. Man är betänkt på, skrifver vår Båstadskorresp., att, om Andreas Nilsson skulle blifva åt saken fäld, ingå med en masspetition om hans benådning. Insamling af penningemedel till understöd åt familjen är redan satt i gång och ingen finnes troligen som nekar sin skärf åt den, som, i ordets verkliga mening sagdt, anses såsom hjelten för dagen. Såsom ett ringa prof på den döde Johanssons fräckhet samt hänsynslösa framfart kan anföras att för kort tid sedan, då en exekutiv auktion hållits i närheten af Båstad och köparne infunnit sig i sällskap med fjerdingsmannen för att afhemta sina varor, de före sig funno "Storingarne“, den döde och en hans broder, och dessa pryglade och körde bort både fjerdingsmannen och de andra med oförrättadt ärende. När de sedan återvände med förstärkning, råkade äfven dessa ut för samma missöde och "Storingarne" behöllo slagfältet. Många andra och liknande drag lefva ännu i färskt minne i Bjäre härad om dessa banditers våldsgerningar.

Eldsvådeanbud. Hotell Victoria i Båstad, skrifver vår korrespondent derifrån, höll nyårsafton på att blifva lågornas rof. Källaremästaren Ludv. Schweitz märkte nemligen, när han på eftermiddagen skulle begifva sig till kyrkan, att rök utträngde genom fönstren från någon af de åt torget vettande resanderummen i öfra våningen och då han skyndade dit upp, möttes han äfven i korridoren af rökmassor. Ryckande upp dörren till rummet, hvarifrån dessa märktes komma, såg han sängkläderna i en der stående säng i ljus låga och närstående möbler i fara att antändas och redan kolade. Med hjelp af den hastigt tillskyndade tjenstepersonalen lyckades man inom kort verkställa släckning utan att brandsignal behöfde gifvas, men det var också på högsta tiden sådant skedde, ty fem minuter senare hade troligen hela hotellet stått i eld och lågor och på samma gång en stor del af köpingen varit gifven till pris åt det rasande elementet. Det nerbrunna var försäkradt i "Svea" och uppskattades i värde till något öfver 200 kronor, men hvad som skadades under släckningen torde stiga till minst lika mycket. Brandens uppkomst har icke kunnat förklaras på rimligt sätt, ty ingen hade bott å rummet under flera dagar. Några af källarmästarens barn hade visserligen några timmar haft pianoöfning derstädes, men någon eld var då ej upptänd. Vi Båstadsbor, skrifver vår meddelare, hafva så ofta blifvit hemsökta af svåra eldsvådor, att hvarje ny sådan eller nytt tillbud dertill alltid sätter mer eller mindre skräck i sinnena och manar en hvar att genom försäkring varna om sin egendom för eventuel förlust. Sålunda skyndade sig icke mindre än fyra personer, som förut uraktlåtit försäkra sitt bohag, att vid underrättelsen om olyckstillbudet hos närmaste försäkringsagent reparera sin försummelse.

Dråpet på Andreas Johansson från Nötte

Smeden Andreas Nilsson har erkänt sig skyldig till dråpet på Andreas Johansson från Nötte vid ett polisförhör inför kronolänsman Aug. Elmlund den 2 d.m. När "Storingens Andreas" på natten till den 30 december rusade mot det håll varifrån det första skottet hade hörts, råkade han på Andreas Nilsson, som hade avskjutit skottet för att skrämma de fridstörande och förhindra att de även utsatte honom för sina besök. Med höjd blypiska störtade han sig mot smeden Nilsson, som till en början drog sig undan, men då han såg att han inte kunde undkomma, avskjutit bössan mot Johansson för att freda sitt eget liv och till nödvärn, och sedan springer bort från platsen. Även om han inte förföljdes vidare, trodde han inte att skottet hade träffat dödligt, eftersom han i mörkret inte kunde se hur han riktade eller hur det gick. Först senare fick han veta att en död följt. Andreas Nilsson förklarades, på grund av sin bekännelse, skyldig att träda i häkte, och ransakning ska hållas med honom vid Södra Åsbo och Bjäre häradsrätt i Engelholm. Intresset och deltagandet i trakten för nödvärnsdråparen är mycket stort, särskilt när man beaktar att han genom sitt olyckliga skott gjort ortens invånare en välgerning, och att han, även om han av allmän opinion anses vara dråparen, knappast hade kunnat överbevisas om det om han hade nekat. Han föredrog dock, medveten om att han egentligen varit en ovillig orsak till bofindens död, att ge en sanningsenlig framställning av tilldragelsen. Man räknar med, skriver vår Båstadskorresp., att om Andreas Nilsson skulle bli dömd i saken, inkomma en massöverenskommelse om hans benådning. Insamling av penningmedel till stöd åt familjen är redan igång och ingen finns troligen som neka sitt bidrag till den som, i ordets verkliga betydelse sagt, anses som dagens hjälte.

Som ett litet exempel på den döde Johanssons fräckhet samt hensynslösa framfart kan nämnas att för kort tid sedan, då en exekutiv auktion hölls i närheten av Båstad och köparna infunnit sig tillsammans med fjärdingsmannen för att hämta sina varor, fann de "Storingarne", den döde och en hans broder, och dessa slog och körde bort både fjärdingsmannen och de andra med oförättat ärende. När de sedan återvände med förstärkning, drabbades även dessa av samma olycka och "Storingarne" behöll slagfältet. Många andra liknande drag lever ännu i färskt minne i Bjäre härad om dessa banditeers våldshandlingar.

Eldsvådeanmälan. Hotel Victoria i Båstad höll på att bli eld och lågors rov på nyårsafton, skriver vår korrespondent därifrån. Källarmästaren Ludv. Schweitz märkte nämligen när han på eftermiddagen skulle gå till kyrkan att rök trängde ut genom fönstren från något av de mot torget vettande rummen i övre våningen, och då han skyndade dit upp möttes han även i korridoren av rökmassor. Han öppnade dörren till rummet varifrån dessa märktes komma och såg sängkläderna i en där stående säng i ljus låga och närliggande möbler i fara att antändas och redan förkolnade. Med hjälp av den hastigt tillskyndade tjänstepersonalen lyckades man inom kort genomföra släckning utan att brandsignal behövde ges, men det var också på högsta tiden att det skedde, ty fem minuter senare hade troligen hela hotellet stått i eld och lågor och samtidigt en stor del av köpingen varit prisgiven för det rasande elementet. Det förstörda var försäkrat i "Svea" och värderades till något över 200 kronor, men vad som skadades under släckningen torde stiga till minst lika mycket. Brandens ursprung har inte kunnat förklaras på rimligt sätt, eftersom ingen hade varit på rummet under flera dagar. Några av källarmästarens barn hade visserligen några timmar innan haft pianöövning där, men någon eld var då inte tänd. Vi Båstadsbor, skriver vår meddelande, ha så ofta varit hemsökta av svåra eldsvådor att varje ny sådan eller nytt tillbud till det alltid sätter mer eller mindre skräck i sinnena och manar var och en att genom försäkring skydda sin egendom mot eventuell förlust. Sålunda skyndade sig inte mindre än fyra personer, som tidigare uraktlåtit att försäkra sitt bohag, att vid underrättelsen om olyckstillbudet hos närmaste försäkringsagent reparera sin försummelse.