5 januari 1889

Dråpet i Bjäre härad.Bref från Båstad.(Till Öres.- Posten.) Om förspelet till den ohyggliga händelse, hvarigenom Bjäre härad blifvit qvitt en af de störste kältringar och fridstörare, nämnde härad och södra Halland på länge haft, lemnar en af våra meddelare i trakten nedanstående närmare underrättelser: Sistliden torgdag i Båstad den 29 december hade en känd stortjuf och kältring i trakten farit fram på sitt vanliga bråkiga och bullersamma sätt, utan att dock hafva stält till några sådana uppträden att ordningsmakten kunnat taga honom om hand. Fram mot aftonen aflägsnade han sig derifrån i sällskap med några andra, hvilka samtlige hade fått mer eller mindre af den ljufva potatisnektarn till lifs och i någras tycke mer än tillbörligt. Sjelfve hade de troligen en annan åsigt om saken, ty när de hunnit fram till Bjerröd, började de bulta på hos hemmansegaren Carl Johansson, högljudt pockande på att bli insläppta samt trakterade med bränvin. För att gifva mera effekt åt sina ord använde de medhafda blypiskor som "slående argument" mot väggar och dörrar, hvilka slutligen öppnades för de stojande nattsvärmarne, enär man eljest riskerade få dem inslagna. Inkomne förnyade de under hotelser sin begäran om bränvin, hvilket äfven lemnades dem, då man icke var mäktig möta våld med våld. Under tiden voro blypiskorna jemt i rörelse och de profvades på allehanda döda föremål, under det man var fredlig nog att lemna dem oförsökta å de lefvande. Slutligen tyckte de sig väl halva fägnat värdfolket länge nog med sin närvaro och troppade af under löfte att snart återkom-ma, men tillräckligt ansågo de sig i alla fall icke hafva fått för qvällen, ty från Carl Johanssons gård stälde de sin kosa till landtbrukaren B. P. Mattssons närbelägna ställe och här förskaffade de sig på samma sätt inträde. De enda hemmavarande, en dräng och en piga, skrämdede till att gifva dem bränvin och mat. Med sina blypiskor ramponerade de derefter i stugan befintliga möbler, nedrefvo och söndersparkade en kakelugn samt sönderslogo glas och buteljer, så att vid husbondens återkomst en ruskig syn tedde sig i hemmet. Emot midnattstid lemnade fridstörareligan äfven detta ställe och voro de då så pass mätta på nöjet för dagen, att de olika medlemmarne hade tänkt begifva sig hvar till sina, i närheten liggande hem, då utanför gården der de stodo hördes ett skott kommande såsom det tycktes från en ej så långt derifrån belägen smedja, tillhörande smeden Andreas Nilsson i Bjerröd. Samtlige, de voro sex i säll-skapet, skyndade då från platsen, men den ene rusade åt det håll, hvarifrån skottet hördes. Kort efter sedan "Storingen", som Andreas vanligen kallades, försvunnit i mörkret, hördes ånyo ett skott och man tyckte sig förnimma ljud af rop och handgemäng, hvilket likväl snart nog bortdog. Påföljande middag hittades invid en mindre bäck, som flyter genom Bjerröds by, cirka en tiondedels mil från smedjan Andreas Johansson död af några drängar från byn. Dessa vågade dock icke taga någon befattning med liket, utan underrättade derom den i närheten boende fadern, som påstod att sonen blifvit skjuten genom hufvudet. Enligt af hvad vid polisförhöret framgick hade äfven våld med tillhygge, antagligen en bösskolf, blifvit öfvadt mot hufvudet och torde en obduktion först kunna bestämdt afgöra dödsorsaken. Den mördade var en hätsk fiende till smeden Andreas Nilsson, mot hvilken han kort förut begått mycket svårt hemfridsbrott samt sedermera hotat döda honom, när han kunde finna lägligt tillfälle.

Dråpet i Bjäre härad. Brev från Båstad. (Till Öres.- Posten.)

Om förspelet till den fruktansvärda händelse genom vilken Bjäre härad blivit av med en av de största tjuvarna och fridstörare som nämnda härad och södra Halland länge haft, lämnar en av våra meddelares i trakten nedanstående närmare underrättelser:

Förra torsdagen i Båstad den 29 december hade en känd stortjuv och kältring i trakten framfört sig på sitt vanliga bråkiga och bullersamma sätt, utan att dock ha ställt till några sådana uppträden att ordningsmakten kunnat ta honom om hand. Fram mot aftonen avlägsnade han sig därifrån i sällskap med några andra, vilka samtliga hade fått mer eller mindre av den ljuva potatissnapsens till lifs och i några tycktes mer än tillbörligt. Själve hade de troligen en annan åsikt om saken, ty när de hunni fram till Bjerröd började de bulta på hos hemmansägaren Carl Johansson, högt pockande på att bli insläppta samt trakterade med brännvin. För att ge större effekt åt sina ord använde de medförda blypiskorna som "slående argument" mot väggar och dörrar, vilka slutligen öppnades för de stojande nattsvärmare, enär man eljest riskerade få dem inslagna. Inkomne förnyade de under hot sin begäran om brännvin, vilket även lämnades dem, då man icke var mäktig möta våld med våld. Under tiden voro blypiskorna jämnt i rörelse och de provades på allehanda döda föremål, under det man var fredlig nog att lämna dem oprövade på de levande. Slutligen tyckte de sig väl ha tärt värdfolket länge nog med sin närvaro och troppade av under löfte att snart återkomma, men tillräckligt ansågo de sig i alla fall icke ha fått för kvällen, ty från Carl Johanssons gård stälde de sin kosa till lantbrukaren B. P. Mattssons närbelägna ställe och här förskaffade de sig på samma sätt inträde. De enda hemmavarande, en dräng och en piga, skrämdes till att ge dem brännvin och mat. Med sina blypiskor ramponerade de därefter i stugan befintliga möbler, nedrefvo och söndersparkade en kakelugn samt sönderslogo glas och flaskor, så att vid husbondens återkomst en fruktansvärd syn tedde sig i hemmet. Emot midnattstid lämnade fridstörareliggan även detta ställe och voro de då så pass mätta på nöjet för dagen, att de olika medlemmarne hade tänkt begifva sig var till sina i närheten liggande hem, då utanför gården där de stodo hördes ett skott kommande såsom det tycktes från en ej så långt därifrån belägen smedja, tillhörande smeden Andreas Nilsson i Bjerröd. Samtlige, de voro sex i sällskapet, skyndade då från platsen, men den ene rusade åt det håll, varifrån skottet hördes. Kort efter sedan "Storingen", som Andreas vanligen kallades, försvunnit i mörkret, hördes åter ett skott och man tyckte sig förnimma ljud av rop och handgemäng, vilket likväl snart nog bortdog. Påföljande middag hittades invid en mindre bäck, som flyter genom Bjerröds by, cirka en tiondedels mil från smedjan Andreas Johansson död av några drängar från byn. Dessa vågade dock icke ta någon befattning med liket, utan underrättade därom den i närheten boende fadern, som påstod att sonen blivit skjuten genom huvudet. Enligt vad vid polisförhöret framgick hade även våld med tillhygge, antagligen en bösskolf, blivit öfvat mot huvudet och torde en obduktion först kunna bestämt avgöra dödsorsaken. Den mördade var en hätsk fiende till smeden Andreas Nilsson, mot vilken han kort förut begått mycket svårt hemfridsbrott samt sedermera hotat döda honom, när han kunde finna lämpligt tillfälle.