11 juni 1889

Skolläraremöte. Till Helsingb. Dagbl. skrifves: Bjärekretsen af Sveriges allmänna folkskollärareförening hade i fredags möte i Båstads folkskola. Ett trettiotal lärare och lärarinnor skolrådsledamöter och andra församlingsmedlemmar hade infunnit sig. I småskolanskurs profundervisades af en af Båstadslärarinnorna fröken Karin Olsson. Den lärare, som sjelf erbjudit sig undervisa i ett ämne tillhörande folkskolans kurs, uteblef utan anmäldt förfall. Läraren i W. Ljungby Söderholm höll ett intressant föredrag »om insektätande växter.» Två frågor diskuterades lifligt; första frågan »Är det sant att den qvinliga slöjdundervisningen i våra skolor uppmanat till lyx och fåfänga?» inleddes af ordf. Mötet antog såsom svar. följande resolution: »Hittills har slöjdundervisningen, som mera varit en privat sak, blifvit så ringa använd att mötet anser den icke hafva vållat hvarken lyx eller fåfänga.» Häremot reserverade sig en del mötesdeltagare, som ej ansågo sig kunna gifva ett obetingadt nej härpå. Andra frågan: Hvilken metod gifver det bästa resultatet vid sångundervisningen? refererades af framställaren, hr O. Lindström, som visade svårigheten af att på rätt sätt hinna målet med sångundervisningen. Målet för sångundervisningen borde vara en säker och klangfull kyrkosång, då samtidigt nog äfven fosterländska och andra sånger medhunnos. De fleste talarne ansågo att Chevè- eller siffermetoden förde lättast och säkrast till målet. Följande resolution antogs med acklamation: »Mötet anser det vara mindre vigtigt, hvilken metod som användes, dock hade erfarenheten visat att ziffermetoden bäst leder till målet och att väckande af intresse för sången vore hufvudsak». Nästa möte hålles i medio af September i Hofs folkskola. Det beslöts att undervisning i folk- eller småskolans ämnen ej såsom hittills ovilkorligen skulle förekomma vid kretsens möten, utan endast då någon dertill frivilligt anmälde sig. Mötet slöts med bön och psalmsång, hvarefter gemensam middag intogs i det natursköna Pershög.

Skolläraremöte. Till Helsingb. Dagbl. skrivs: Bjärekretsen av Sveriges allmänna folkskollärareförening hade på fredags möte i Båstads folkskola. Ett trettiotal lärare och lärarinnor, skolrådsledamöter och andra församlingsmedlemmar hade infunnit sig. I småskolans kurs profundervisades av en av Båstadslärarinnorna, fröken Karin Olsson.

Den lärare som själv erbjudit sig att undervisa i ett ämne tillhörande folkskolans kurs uteblev utan anmäldt förfall.

Läraren i W. Ljungby Söderholm höll ett intressant föredrag "om insektätande växter".

Två frågor diskuterades livligt. Den första, "Är det sant att den kvinnliga slöjdundervisningen i våra skolor uppmanat till lyx och fåfänga?", inleddes av ordföranden.

Mötet antog såsom svar följande resolution: "Hittills har slöjdundervisningen, som mer varit en privat sak, varit så ringa använd att mötet anser den inte ha orsakat varken lyx eller fåfänga."

Mot detta reserverade sig en del mötesdeltagare, som inte ansåg sig kunna ge ett obetingat nej härpå.

Andra frågan: "Vilken metod ger det bästa resultatet vid sångundervisningen?" refererades av framställaren, hr O. Lindström, som visade svårigheten att på rätt sätt nå målet med sångundervisningen. Målet för sångundervisningen borde vara en säker och klangfull kyrkosång, då samtidigt väl även svenska och andra sånger skulle medhunas.

De fleste talarna ansåg att Chevè- eller siffermetoden förde lättast och säkrast till målet.

Följande resolution antogs med acklamation: "Mötet anser det vara mindre viktigt vilken metod som används, dock hade erfarenheten visat att siffermetoden bäst leder till målet och att väckandet av intresse för sången vore huvudsak".

Nästa möte hålls i mitten av september i Hofs folkskola.

Det beslöts att undervisning i folk- eller småskolans ämnen ej såsom hittills ovillkorligen skulle förekomma vid kretsens möten, utan endast då någon därtill frivilligt anmälde sig.

Mötet slöts med bön och psalmsång, varefter gemensam middag intogs i det naturskönta Pershög.