12 juni 1889

Folkskolläraremöte i Båstad. Bjäre-kretsen ef Sverges allmänna skollärareförening höll den 7 dennes ett talrikt besökt möte i Båstads folkskola. Sedan läraren på stället, hr A. A. Linderberg, förrättat bön och bibelläsning öfver Lucas 12: 54-59, undervisade lärarinnan Karna Olsson i Båstad barnen i bibl. hist. öfver ämnet: "Jesus vid 12 år i templet". Då läraren i Grefvie F. Bolin, som sjelf erbjudit sig att undervisa i svensk historia, utan att hafva uppgifvit något förfall, uteblef från mötet, kunde något undervisningsprof i folkskolans ämnen ej afläggas. Till ämne för sitt föredrag hade läraren i Förslöf, hr A. Söderholm, valt "insektätande växter". Härefter skreds till diskussion af frågan: "Är det sant, att den qvinliga slöjdundervisningen i våra skolor uppammas till lyx och fåfänga". Inledaren betonade hufvudsakligen, dels att en folkskoleinspektör frän sydöstra Skåne påstått detta och dels att en del riksdagsmän, som med oblida ögon ser denna undervisning, sökt härmed skrämma Andra kammaren, då fråga varit om understöd åt folkskolorna. Riksdagen hade ock mycket riktigt afslagit motionen, ehuru den väl snarare bort göra raka motsatsen just för att sedan genom lagbud kunna hindra undervisningen att fortgå i en så osund riktning. Emellertid vore det vår skyldighet att undersöka, haruvida påståendet vore grundadt, för att i så fall söka vinna ändring. Inledaren och de flesta talarne voro eniga derom, att skolan icke uppammat begär efter lyx och fåfänga, men att dess undervisning i allmänhet långt ifrån varit sådan man haft rätt fordra, emedan hon oftast lägger an på finare handarbeten, förbiseende det vida vigtigare: lagning, lappning, sömnad o. d. Emellertid är detta sällan lärarinnans skuld, ty då hon ej har några lagbud att följa, måste hon låta barnen arbeta det deras mödrar sända med dem. Endast ett par lärare voro af den mening, att sömnad och dylikt kunde och borde läras i hemmen; men så länge vi alla - nämnda inspektör och riksdagsmän troligen icke undantagna - ville hafva både spetsar och tapisseriarbeten, vore det skolans pligt att deri lemna undervisning. Följande tvenne förslag till resolution framstäldes: 1. "Mötet anser, att slöjdundervisningen, som för öfrigt i vår ort ännu mest varit en privat sak och litet användts, icke kan anses hafva vållat begär efter lyx och fåfänga". 2. Man måste medgifva, att den undervisning, hvilken hittills i våra flesta slöjdskolor meddelats, icke uppfylt de fordringar man bör ställa på den samma. Emellertid böra icke skolorna derför klandras, så länge lagen ej innehåller några föreskrifter angående detta undervisningsämne; men ville mötet såsom sin mening uttala, att undervisningen så bör ordnas, att först sedan barnen vunnit färdighet i vigtigare arbeten, undervisning meddelas i sådana arbeten, som, då de äro mindre vigtiga, af en eller annan möjligen kunna anses såsom lyx. Endast ett tiotal deltagare röstade för det senare förslaget, hvadan det förra blef mötets beslut. Frågan: "Hvilken metod gifver bästa resultatet vid sångundervisningen?“ besvarades enhälligt sålunda: Hvilket beteckningssätt för tonerna som användes är af mindre vigt, ehuru chevé-systemet visat sig vara lättast att lära barnen“. Under samtalet om frågan betonadesbland annat, att läraren bör noga aktgifva på barnens sånganlag, att sångundervisningen bör göras intressant, att gehörsång och tonträffning böra omvexla, att orgel bör finnas i hvarje skola för att leda gehörsången och att hufvudsakliga målet borde vara att lära barnen sjunga så, att de, då de blefve vuxna, kunde väl följa med sången i kyrkan. Det beslöts. att nästa möte under september skall hålias i Hofs folkskola.

Folkskolläraremöte i Båstad.

Bjäre-kretsen av Sveriges allmänna skollärareförening höll den 7 dennes ett talrikt besökt möte i Båstads folkskola. Sedan läraren på stället, hr A. A. Linderberg, förrättat bön och bibelläsning över Lucas 12: 54-59, undervisade lärarinnan Karna Olsson i Båstad barnen i bibel. hist. över ämnet: "Jesus vid 12 år i templet". Då läraren i Grefvie F. Bolin, som själv erbjudit sig att undervisa i svensk historia, utan att ha uppgifvit något förfall, uteblef från mötet, kunde ingen undervisningsprof i folkskolans ämnen avläggas.

Till ämne för sitt föredrag hade läraren i Förslöf, hr A. Söderholm, valt "insektätande växter".

Därefter skreds till diskussion av frågan: "Är det sant, att den kvinnliga slöjdundervisningen i våra skolor uppammas till lyx och fåfänga".

Inledaren betonade huvudsakligen, dels att en folkskoleinspektör från sydöstra Skåne påstått detta och dels att en del riksdagsmän, som med oblida ögon ser denna undervisning, sökt härmed skrämma Andra kammaren, då fråga varit om understöd åt folkskolorna. Riksdagen hade också mycket riktigt avslått motionen, ehuru den väl snarare bort göra raka motsatsen just för att sedan genom lagbud kunna hindra undervisningen att fortgå i en så osund riktning.

Emellertid vore det vår skyldighet att undersöka, huruvida påståendet vore grundat, för att i så fall söka vinna ändring. Inledaren och de flesta talarna voro eniga därom, att skolan icke uppammat begär efter lyx och fåfänga, men att dess undervisning i allmänhet långt ifrån varit sådan man hade rätt att fordra, eftersom den oftast lägger an på finare handarbeten, förbiseeende det vida viktigare: lagning, lappning, sömnad o. d. Emellertid är detta sällan lärarinnans skuld, ty då hon inte har några lagbud att följa, måste hon låta barnen arbeta det deras mödrar skickar med dem.

Endast ett par lärare voro av den mening, att sömnad och dylikt kunde och borde läras i hemmen; men så länge vi alla — nämnda inspektör och riksdagsmän troligen icke undantagna — ville ha både spetsar och tapisseriarbeten, vore det skolans plikt att där lämna undervisning. Följande två förslag till resolution framställdes:

1. "Mötet anser, att slöjdundervisningen, som för övrigt i vår ort ännu mest varit en privat sak och lite använts, icke kan anses ha vållat begär efter lyx och fåfänga".

2. Man måste medgiva, att den undervisning, vilken hittills i våra flesta slöjdskolor meddelats, icke uppfyllt de fordringar man bör ställa på den samma. Emellertid böra icke skolorna därför klandras, så länge lagen icke innehåller några föreskrifter angående detta undervisningsämne; men ville mötet såsom sin mening uttala, att undervisningen så bör ordnas, att först sedan barnen vunnit färdighet i viktigare arbeten, undervisning meddelas i sådana arbeten, som, då de äro mindre viktiga, av en eller annan möjligen kunna anses såsom lyx.

Endast ett tiotal deltagare röstade för det senare förslaget, varför det förra blev mötets beslut.

Frågan: "Vilken metod ger bästa resultatet vid sångundervisningen?" besvarades enhälligt sålunda: Vilket beteckningssätt för tonerna som används är av mindre vikt, ehuru chevé-systemet visat sig vara lättast att lära barnen. Under samtalet om frågan betonades bland annat, att läraren bör noga aktgiva på barnens sånganlag, att sångundervisningen bör göras intressant, att gehörsång och tonträffning böra omväxla, att orgel bör finnas i varje skola för att leda gehörsången och att huvudsakliga målet borde vara att lära barnen sjunga så, att de, då de blev vuxna, kunde väl följa med sången i kyrkan. Det beslöts att nästa möte under september skal hållas i Hofs folkskola.