16 januari 1890

Södra Åsbo och Bjäre Häradsrättden 14 dennes. Med häktade smedgesällen Joh. A. Holmqvist från Falkenberg företogs ransakning. H. var af kronolänsman Elmlund tilltalad för mordbrandsanläggning i Båstad hos gjutaren Hansen i jul. Det nedbrunna var försäkradt i Svea. Det hållna polisprotokollet upplästes och hade målseganden ingenting att tillägga. Åtalade ville deremot ha ändradt att mästaren och svaranden varit osams. De vittnen som varit närvarande vid polisförhöret hade åkl. till i dag inkallat. Beckstrand, hos hvilken sv. var inackorderad hade rest till Amerika. Hustrun till nämde B. uppgaf före vittnesförhöret att sv. som kommit till sin bostad hos dem medhaf-vande en flaska bränvin, hvaraf mannen dock ej förtärt något, hade smygande aflägsnat sig från hemmet vid 11-tiden på aftonen och först återkommit vid 3 tiden på morgonen. Den tilltalade uppgaf att han är född 1832 i Torups socken af Hallands län. Vistades i föräldrahemmet tills han var 20 år då han reste ut och varit på många ställen i Sverige och Norge. För våld med lifsfarligt vapen blef han af rätten dömd att undergå 3 mánaders fängelse 1877 eller 78. I Helsingborg dömdes han af dervarande rådhusrätt att undergå 2 månaders fängelse för det han mot nattvakten Bengt Jönsson, med hvilken han var god vän (!). utöfvat våldsam handling. Hos en fabrikör Johansson i Tunneberga arbetade han i 2 år och 2 månader innan han i dec. kom till Båstad.* Påstår bestämdt att han aldrig förut varit straffad för annat brott än det han uppgifvit, icke ens för lösdrifveri. Båda föräldrarne äro döda. I dec. månad hade sv. börjat sitt arbete hos Hansen, hvilket han fann till sin fulla belåtenhet, men deremot betalningen tyckte han vara något liten. Då han icke gerna spottade i glaset, tog han 2 (!) supar. Mästaren påstod att han var full. Sv. hade så gått till sin bostad, medhafvande en flaska bränvin och ville bjuda sin värd, hvilket dock denne afböjde. Samma tillfälle vid 10 tiden på aftonen aflägsnade han sig smygande från hemmet och återkom först vid 3-tiden på morgonen. Värdfolket hade då stängt dörren. Detta var samma natt, som elden utbröt. Sv. pástod att han endast varit på afträdeshuset, och emedan han hade förtärt

* Är detta sanningsenligt? Arbetade han icke i Engelholm emellan uppgifna tider?

kall mjölk blef han sittande der till ofvan nämde tid. A. Rothstein, som liksom öfriga inkallade vittnen, närvarit vid polisförhöret, vitsordade sin uppgift. Med betalningen hade sv. varit missbelåten. Vittnet uppgaf sv. vara en duglig arbetare och hade han aldrig mot sin arbetsgifvare yttrat hot. Maria Svensson hade om aftonen varit ute med lykta, men elden hade icke deraf uppkommit! Derjemte hade hon ingen anledning tro att elden var uppkommen genom vårdslöshet. Juldagen påstår vittnet att sv. kommit med en mjölkflaska, med hvilken han velat slå sin mästare "i skallen". Sv. bestred detta, han upplyftade endast flaskan för att värja sig mot mästaren som till vapen begagnade en fil. Detta medgafs af mästaren, som derjemte påstår att eld icke fans i smedjan eller gjuteriet, och att sv. tros vållande till eldens uppkomst Bengt Peter Jonsson har varit arbetare för daglön hos Hansen. Då han om aftonen fodrat djuren hade han derefter gått in med lyktan. Han hörde då att ordvexling var emellan mästaren och sv. Den sistn. hade då yttrat att han skulle varma Hansen. Vittnet som bodde i samma lokal, hade hört sv. först hemkomma vid 3 tiden på morgonen Vittnet var af sv. anmodad väcka honom om morgonen då han skulle gå i sitt arbete. Men när elden utbrutit och der bankades på, brydde sv. sig icke om att uppstiga om morgonen. Tillade att der icke gjutits på 8 dagar. Augusta Beckstrand, sv:s värdinna, hade hört sv. yttra hot mot målseganden, mot hvilken han var oregerlig och klagat öfver. Hade tillagt att målsegandens möllor skulle gå med. Sv. gick ut kl. 10 på qvällen och hade då hotat: vi ska' nog passa Hansen. Han gick då utåt den väg som leder till gatan och icke åt den väg som leder till afträdeshuset. Hade derjemte tillagt: "pass man opp, gubben i trätofflorna är icke så dum, vi ska' nog passa Hansen," hvarpå han aflägsnade sig. Då han återkom och blef tillfrågad hvar han varit, blef han ond och påstod att han hela tiden varit på huset. Nattväktaren A. Ahlström hade mött sv. kl. 11 på aftonen på gatan och kände honom särskildt på målet och i ansigtet. Detta var i Nedre,gatan emot hans hem, som var i Strandgatan. Vittnet var fullt säker på sin sak, emedan det om natten var månljust. För vidare bevisning begärde åkl. uppskof, som beviljades till den 3 februari. Svar. återfördes i häktet. Alla vittnesmålen bestredos af svar.

Södra Åsbo och Bjäre Häradsrätt den 14 dennes.

Med häktade smedgesällen Joh. A. Holmqvist från Falkenberg företogs ransakning. Han var av kronolänsman Elmlund tilltalad för mordbrandsanläggning i Båstad hos gjutaren Hansen i jul. Det nedbrända var försäkrat i Svea. Det hållna polisprotokollet upplästes och hade målsäganden ingenting att tillägga. Åtalade ville däremot ha ändrat att mästaren och svaranden varit oeniga.

De vittnen som varit närvarande vid polisförhöret hade åkl. till i dag inkallt. Beckstrand, hos vilken sv. var inackorderad, hade rest till Amerika.

Hustrun till nämnde B. uppgav före vittnesförhöret att sv. som kommit till sin bostad hos dem medhafvande en flaska brännvin, varav mannen dock ej förtärt något, hade smygande avlägsnat sig från hemmet vid 11-tiden på aftonen och först återkommit vid 3 tiden på morgonen.

Den tilltalade uppgav att han är född 1832 i Torups socken av Hallands län. Vistades i föräldrahemmet tills han var 20 år då han reste ut och varit på många ställen i Sverige och Norge. För våld med livsfarligt vapen blev han av rätten dömd att undergå 3 månaders fängelse 1877 eller 78. I Helsingborg dömdes han av där värande rådhusrätt att undergå 2 månaders fängelse för att han mot nattvakten Bengt Jönsson, med vilken han var god vän (!), utövat våldsam handling.

Hos en fabrikör Johansson i Tunneberga arbetade han i 2 år och 2 månader innan han i dec. kom till Båstad.*

Påstår bestämt att han aldrig förut varit straffad för annat brott än det han uppgivit, inte ens för lösdriveri.

Båda föräldrarna är döda.

I dec. månad hade sv. börjat sitt arbete hos Hansen, vilket han fann till sin fulla belåtenhet, men däremot betalningen tyckte han vara något liten. Då han inte gärna spottade i glaset, tog han 2 (!) supar. Mästaren påstod att han var full. Sv. hade så gått till sin bostad, medhafvande en flaska brännvin och ville bjuda sin värd, vilket dock denne avböjde.

Samma tillfälle vid 10 tiden på aftonen avlägsnade han sig smygande från hemmet och återkom först vid 3-tiden på morgonen. Värdfolket hade då stängt dörren. Detta var samma natt som elden utbröt.

Sv. påstod att han endast varit på afträdeshuset, och eftersom han hade förtärt * Är detta sanningsenligt? Arbetade han inte i Engelholm mellan uppgivna tider? kall mjölk blev han sittande där till ovan nämnde tid.

A. Rothstein, som liksom övriga inkallade vittnen, närvarit vid polisförhöret, vitsordat sin uppgift. Med betalningen hade sv. varit missnöjd. Vittnet uppgav sv. vara en duglig arbetare och hade han aldrig mot sin arbetsgivare yttrat hot.

Maria Svensson hade om aftonen varit ute med ljus, men elden hade inte därav uppkommit! Dessutom hade hon ingen anledning tro att elden var uppkommen genom vårdslöshet.

Juldagen påstår vittnet att sv. kommit med en mjölkflaska, med vilken han velat slå sin mästare "i huvudet".

Sv. bestred detta, han upplyftade endast flaskan för att värja sig mot mästaren som till vapen begagnade en fil.

Detta medgavs av mästaren, som dessutom påstår att eld inte fanns i smedjan eller gjuteriet, och att sv. tros vållande till eldens uppkomst.

Bengt Peter Jonsson har varit arbetare för daglön hos Hansen. Då han om aftonen fodrat djuren hade han därefter gått in med ljus. Han hörde då att ordväxling var mellan mästaren och sv. Den sistnämnde hade då yttrat att han skulle värma Hansen. Vittnet som bodde i samma lokal hade hört sv. först hemkomma vid 3 tiden på morgonen. Vittnet var av sv. anmodad väcka honom om morgonen då han skulle gå i sitt arbete. Men när elden utbrutit och där bankades på, brydde sv. sig inte om att uppstiga om morgonen. Tillade att där inte gjutits på 8 dagar.

Augusta Beckstrand, sv:s värdinna, hade hört sv. ytttra hot mot målsäganden, mot vilken han var oreglerlig och klagat över. Hade tillagt att målsägandens möllor skulle gå med. Sv. gick ut kl. 10 på kvällen och hade då hotat: vi ska väl passa Hansen. Han gick då utåt den väg som leder till gatan och inte åt den väg som leder till afträdeshuset. Hade dessutom tillagt: "pass man upp, gubben i träpantlorna är inte så dum, vi ska väl passa Hansen," varpå han avlägsnade sig. Då han återkom och blev tillfrågad var han varit, blev han arg och påstod att han hela tiden varit på huset.

Nattvakten A. Ahlström hade mött sv. kl. 11 på aftonen på gatan och kände honom särskilt på målet och i ansiktet. Detta var i Nedre gatan emot hans hem, som var i Strandgatan. Vittnet var fullt säker på sin sak, eftersom det om natten var månljust.

För vidare bevisning begärde åkl. respir, som beviljades till den 3 februari.

Svar. återfördes i häktet. Alla vittnesmålen bestreds av svar.