17 januari 1890

S. Åsbo och Bjäre häradsrätti Engelholm.Den 14 jan. Mordbrandsanläggning. Häktade smedarbetaren Joh. Aug. Holmqvist från Falkenberg var af kronolänsman Elmlund ställd under åtal för anläggning af mordbrand för kort tid sedan hos gjutare Hansen i Båstad. Målsegaren H. upplyste att det nedbrunna var försäkradt i bolaget Svea. Protokollet vid polisförhöret upplästes och hade målsegaren intet att tillägga. Svar. ville ha ändrad den uppgiften att svar. och målsegaren varit ovänner. Samtliga vittnena, som närvarit vid polisförhöret, voro kallade till i dag med undantag af N. P. Beckstrand, hvars hustru upplyste att han rest till Amerika. Svar., som logerat hos denne, hade smygande aflägsnat sig derifrån vid 10-tiden på e. m. och återkommit strax före kl. 3 på morgonen. Holmqvist berättade att han är född 1832 i Torups socken i Halland. Båda föräldrarne äro döda. I föräldrahemmet vistades han till sitt 20:de år, då han kom ut och tjenade på olika platser. Blef straffad i Halm stad 1877 eller 1878 för begagnande af lifsfarligt vapen. Härför hade han erhållit 3 månaders fängelse. Dessutom var han af Helsingborgs rådhusrätt 1872 dömd till 2 månaders fängelse för våld mot nattväktaren Bengt Jönsson. I början af dec. hade H. börjat sitt arbete hos målsegaren i Båstad, med hvilken han icke var missbelåten, ehuru han tyckte att betalningen var något liten. En dag hade han tagit 2 supar, då mästaren förebrådde honom att han var full. Ifrågavarande natt hade svar. efter förtärande af kall mjölk fått ondt i magen och måste gå ut på gården samt dröjde ute så länge att värdfolket stängde dörren för honom. När han återkom blefvo de onda öfver hans långa utevaro. Hos fabrikör Johansson i Tunneberga arbetade svar. Innan han kom till Båstad i 2 år och 2 mån., dessförinnan i Falken-berg hos smeden Håkansson, hos hvilken han är mantalsskrifven. Han har aldrig varit straffad för mer än han uppgifvit och påstod sig aldrig ha blifvit dömd för lösdrifveri. Alf. Rostein vitsordade sin uppgift till polisprotokollet. Svar. hade varit missnöjd med betalningen, då han derför knappt kunde föda sig. Han var en duktig arbetare och hade aldrig yttrat hot. Maria Svensson hade varit ute med lykta i ladugården, men elden hade icke uppkommit deraf och hon hade ingen anled-ning tro att någon tändt på genom vårdslöshet. Juldagen kom svar. med en flaska mjölk, med denna ville han slå målsegaren i hufvudet. Svar. genmälde härtill att han endast försökte att freda sig då målsegaren ville slå honom med en fil. Vittnet B. P. Jönsson har varit arbetare hos Hansen. Efter utfodring af kreaturen om aftonen var han inne med lyktan. En ordvexling uppstod då emellan målsegaren och svar. Denne hade sagt att han skulle »värma» Hansen. Svar. bodde å samma ställe som vittnet. Svar. kom hem först på morgonen 2, 45. När elden började och det bankades på hos svar. brydde han sig icke om att stiga upp. I gjuteriet hade icke gjutits på åtta dagar. Augusta Beckstrand, hos hvilken svar. bodde, hade hört svar. yttra att H. skulle gå åt samt yttrade annat hot och var oregerlig. Ett annat vittne, Elsa Hansson i Staffanstorp, hörde detsamma. Mot värdfolket har han aldrig varit oregerlig eller klagat på dem. Svar. gick ut kl. 10 om aftonen då han yttrade: »vi ska' allt passa på Hansen», men gick icke till afträdeshuset, såsom han uppgaf, utan på den väg som leder åt gatan. Han hade derjemte tilllagt: »pass man opp, gubben i trätofflorna är icke så dum, vi ska nog passa Hansen. » När sv. kom igen, blef han ond, för det dörren var stängd. På fråga hvar han varit, uppgaf han sig hafva besökt afträdeshuset. Nattvakten Aug. Ahlström hade mött av. kl. 11 på aftonen på gatan. Detta bestred sv., men vittnet tog bestämdt på sin ed att det varit han, alldenstund han kände igen såväl den nordhalländska dialekten som ansigtet. Fullt månljus rådde på aftonen, hvadan vittnet var fullkomligt säker på sin sak. Sammanträffandet skedde i Nedre gatan. Sv. kom fr. Strand-gatan - en 3 à 4 minuters väg ifrån bostaden. Sv. bestred samtliga vittnesmålen. Åkl. begärde uppskof för vidare bevisning samt för att få del af sv:s prestbetyg. Rätten utsatte målet att åter förekomma den 3 febr. Sv. återfördes i häktet.

S. Åsbo och Bjäre häradsrätt i Engelholm. Den 14 januari.

Mordbrandsanläggning. Häktade smedarbetaren Joh. Aug. Holmqvist från Falkenberg var av kronolänsman Elmlund ställd under åtal för anläggning av mordbrand för kort tid sedan hos gjutare Hansen i Båstad. Målsägaren H. upplystes att det nedbrunna var försäkrat i bolaget Svea. Protokollet vid polisförhöret lästes upp och hade målsägaren inget att tillägga. Svaranden ville ha ändrad den uppgiften att svaranden och målsägaren varit ovänner.

Alla vittnen som närvarit vid polisförhöret var kallade till idag med undantag av N. P. Beckstrand, vars hustru upplystes att han rest till Amerika.

Svaranden, som logerats hos denne, hade smygande avlägsnat sig därifrån vid tiotiden på eftermiddagen och återkommit strax före klockan tre på morgonen.

Holmqvist berättade att han är född 1832 i Torups socken i Halland. Båda föräldrarna är döda. I föräldrahemmet vistades han till sitt tjugonde år, då han kom ut och tjänade på olika platser. Blev straffad i Halmstad 1877 eller 1878 för användning av livsfarligt vapen. Härför hade han erhållit tre månaders fängelse. Dessutom var han av Helsingborgs rådhusrätt 1872 dömd till två månaders fängelse för våld mot nattväktaren Bengt Jönsson.

I början av december hade H. börjat sitt arbete hos målsägaren i Båstad, med vilken han inte var missnöjd, ehuru han tyckte att betalningen var något liten. En dag hade han tagit två supar, då mästaren förebrådde honom att han var full.

Ifrågavarande natt hade svaranden efter förtärande av kall mjölk fått ont i magen och måste gå ut på gården samt dröjde ute så länge att värdfolket stängde dörren för honom. När han återkom blev de onda över hans långa utevaro.

Hos fabrikör Johansson i Tunneberga arbetade svaranden innan han kom till Båstad i två år och två månader, dessförinnan i Falkenberg hos smeden Håkansson, hos vilken han är mantalsskrifven. Han har aldrig varit straffad för mer än han uppgifvit och påstod sig aldrig ha blivit dömd för lösdrift.

Alf. Rostein vittnade till sin uppgift i polisprotokollen. Svaranden hade varit missnöjd med betalningen, då han därför knappast kunde föda sig. Han var en duktig arbetare och hade aldrig uttryckt hot.

Maria Svensson hade varit ute med lykta i ladugården, men elden hade inte uppkommit därav och hon hade ingen anledning att tro att någon tänt på genom vårdslöshet. Juldagen kom svaranden med en flaska mjölk, med denna ville han slå målsägaren i huvudet.

Svaranden genmälde härtill att han endast försökte att försvara sig då målsägaren ville slå honom med en fil.

Vittnet B. P. Jönsson har varit arbetare hos Hansen. Efter utfodring av kreaturen på aftonen var han inne med lyktan. En ordväxling uppstod då emellan målsägaren och svaranden. Denne hade sagt att han skulle »värma» Hansen. Svaranden bodde på samma ställe som vittnet. Svaranden kom hem först på morgonen 2.45. När elden började och det bankades på hos svaranden brydde han sig inte om att stiga upp. I gjuteriet hade inte gjutits på åtta dagar.

Augusta Beckstrand, hos vilken svaranden bodde, hade hört svaranden uttrycka att H. skulle gå åt samt yttra annat hot och var ohärskat.

Ett annat vittne, Elsa Hansson i Staffanstorp, hörde detsamma.

Mot värdfolket har han aldrig varit ohärskat eller klagat på dem. Svaranden gick ut klockan tio på aftonen då han yttrade: »vi ska väl passa på Hansen», men gick inte till toaletten, såsom han uppgav, utan på den väg som leder åt gatan. Han hade dessutom tilllagt: »pass man opp, gubben i trätofflorna är inte så dum, vi ska nog passa Hansen.» När sv. kom igen, blev han arg för det dörren var stängd. På fråga var han varit, uppgav han sig ha besökt toaletten.

Nattväktaren Aug. Ahlström hade mött sv. klockan elva på aftonen på gatan. Detta bestred sv., men vittnet tog bestämt på sin ed att det varit han, alldenstund han kände igen såväl den nordhalländska dialekten som ansiktet. Fullständigt månljus rådde på aftonen, varför vittnet var fullkomligt säker på sin sak.

Sammanträffandet skedde i Nedre gatan. Sv. kom från Strandgatan — en tre à fyra minuters väg från bostaden.

Sv. bestred samtliga vittnemål.

Åklagaren begärde uppskjutning för vidare bevisning samt för att få del av sv:s prestbetyg.

Rätten utsatte målet att åter förekomma den 3 februari.

Sv. återfördes i häktet.