5 maj 1891

LösnummerafLaholms nya Tidning,försäljas i Båstad hosBagare O. Kastman samt Hökare N. Nilsson.

Båstadsutskänkningen, Handl, Aug. Tiljander i Båstad har nu älven öfvertagit hotell Victoria eller gästgifvaregården derstädes. Som förut nämts har hr T. från den 1 Juni arrenderat Pershög.

Brefkort från Båstadtill Lah. n. Tidn.Båstad den 2 Maj 1891. Här saknas ej samtalsämne man och man emellan i dessa dagar. Hr Tiljander har öfvertagit köpingens hotell, och ernar han göra detta fullt tidsenligt. Fru Ekedal har antagit förre källarmästaren Ludvig Schweitz såsom föreståndare för sina bier- och vinrättigheter. Endast dessa båda tilldragelser äro nog för att gifva ämne till samtal i en sådan här liten by, men allt förbleknar inför den stora frågan: Hur skall det sluta med Berg- Lindbergska rättegången? (Det är just i dag, som parterna skola möta vid Göteborgs rådhusrtt. Hrr Lindberg, Berg och öfriga i målet intresserade hafva rest, utom Wesström, som åtminstone ej någon sett begifva sig å väg). Att frågan är brännande för litet hvar kan man finna af samtalens gång. Så t. ex. hör man sådana yttranden som: Om hedersmannen Berg köpt brandbrefvet af L., låt vara för en bagatell, så vore ej för mycket, att fattighjonet L. finge, minst för lifstiden, nöja sig med det underhåll, staten lemnar samhällsvidriga personer. Besynnerligt, att W., äran och redbarheten sjelf, begåfvad med ett minne, som är mäktigt i vanliga fall omfatta alla såväl handlingar, som händelser under den följd af år, som han varit upphöjd till en samhällets mest framstående person, varit nog distrait, att han, då L. första gången stämde för utfående af sitt brandbref från Båstads sparbank, då påstod, att sagdepapper aldrig funnits till, ej heller funnes i sparbanken. Men då L:s svärson någon tid, kanske år derefter stämde i samma sak, erinrade han sig, att brandbrefvet någon gång funnits, men hade ej vetskap om hvarthän det tagit vägen. Andra framhålla såsom en egenhet, att kommunalstyrelsen, hvari W. var ordförande och B. ledamot, samma år, som L. skall hafva erhållit de omtvistade 4,000 kronorna, beviljat samme L. fattigunderstöd. Ytterligare påstå sig en del personer funnit B. och W. hafva olika uppgifter angående liqvidationen å dessa 4,000 kronor,Mera härnäst! Q.

Lösnummer av Laholms nya Tidning, försäljas i Båstad hos Bagare O. Kastman samt Hökare N. Nilsson.

Båstadsutskänkningen, handlanden Aug. Tiljander i Båstad har nu även övertaget hotell Victoria eller gästgifvaregården där. Som förut nämnts har hr T. från den 1 juni arrenderat Pershög.

Brevkort från Båstad till Lah. n. Tidn. Båstad den 2 maj 1891.

Här saknas inte samtalsämne mellan man och man för tillfället.

Hr Tiljander har övertaget köpingens hotell, och han avser att göra det helt modernt.

Fru Ekedal har anställt förre källarmästaren Ludvig Schweitz som föreståndare för sina öl- och vinrättigheter.

Endast dessa två tilldragelser är nog för att ge anledning till samtal i en sådan här liten by, men allt bleknar inför den stora frågan: Hur ska det sluta med Berg-Lindbergska rättegången? (Det är just i dag som parterna ska möta vid Göteborgs rådhusrätt. Herrar Lindberg, Berg och övriga i målet intresserade har rest, utom Wesström, som åtminstone ingen sett begiva sig av väg.) Att frågan är brännande för nästan var och en kan man finna av samtalarnas gång. Så t.ex. hörs sådana yttranden som: Om hedersmannen Berg köpt brandskuldebrevet av L., låt vara för en bagatell, så vore det inte för mycket att fattigpojken L. fick, åtminstone för livstiden, nöja sig med det underhåll staten lämnar samhällsvidriga personer. Märkligt att W., äran och redeligheten själv, begåvad med ett minne som normalt är mäktigt att omfatta såväl handlingar som händelser under den följd av år han varit upphöjd till en samhällets mest framstående person, varit tillräckligt distrait för att när L. första gången stämde för utfärdande av sitt brandskuldebrev från Båstads sparbank påstå att nämnda papper aldrig funnits till, inte heller fanns i sparbanken. Men när L:s svärson någon tid, kanske år därefter stämde i samma sak, erinrade han sig att brandskuldebrevet någon gång funnits, men hade ingen vetskap om varthän det tagit vägen.

Andra framhålla som en egenhet att kommunalstyrelsen, vari W. var ordförande och B. ledamot, samma år som L. ska ha erhållit de omtvistade 4 000 kronorna, beviljade samme L. fattigunderstöd.

Ytterligare påstå sig en del personer funnit att B. och W. ha olika uppgifter angående likvidationen av dessa 4 000 kronor.

Mera härnäst!

Q.