22 mars 1892

Sannolikt sjelfmord i förtviflan. Till "Halland" skrifves: I det af jernvägsbron öfver landsvä-gen bildade porthvalfvet vid Petersbergs gård i Östra Karups socken nära Båstads jernvägsstation och länsgränsen mellan Halland och Skåne fanns i torsdags morgse kl. ½ 5 liket af en qvinna med skottsår i hufvudet och en meter till venster om liket mordvapnet, en liten, ny sexpipig revolver af billigt slag. Vid i fredags hållen polisundersökning vanns föga ljus i den mystiska tilldragelsen. Statdrängen Johannes Nilsson meddelade, att då han sagde morgon var på väg från sin bostad till Petersberg, hade han mött några personer från Houfs socken i Skåne, hvilka körde efter bränsle, och desse hade berättat, att då de kommit till vägöfvergången, hästarne skyggat och ej kunnat förmås att gå fram, hvarefter de åkande vid närmare undersökning funnit liket efter en qvinna ligga å vägen. Nilsson hade då, åtföljd af sagde personer, gått till stället och sett den döda kroppen ligga på ryggen med ansigtet uppåt och blodigt, hvarpå han begifvit sig till Petersberg och underrättat sin husbonde hr Philip Persson om det hemska fyndet. Denne, som nu medföljde till stallet, lät föra liket till en närbelägen uthusbygnad, hvarpå Nilsson jemte Isak Bengtsson i Eskilstorp återvände till vägöfvergången och funno revolvern, som förut ej upptäckts i mörkret. Enligt tågpersonalens utsago skall qvinnan i fråga i onsdags afton hafva i Helsingborg löst biljett till Båstad och medföljt uppgående natttåget till sistnämnde plats. Medpassagerarne hafva ock upplyst, att hon talade danska och således skulle härstamma från Danmark eller hafva vistats der en längre tid, hvilket bestyrkes af en på högra handens ringfinger befintlig slät guldring, som vid polisunder-sökningen ej kunde tagas från fingret. Vid Båstads station lemnade kl. 12,59 på natten endast tre resande tåget, nemligen en äldre mansperson från Båstadstrakten och ett fruntimmer från Båstad samt den olyckliga qvinnan, hvilken hade så få, men så tunga steg qvar att taga i lifvet. Den dödande kulan hade inträngt i hufvudet, der den borrat ett rundt hål, vid högra sidan omkring två tum ofvanför örat. I revolvern qvarsutto tvenne skarpa skott och tre urskjutna patronhylsor. Den döda, som mätte 1,63 meter i längd, var snyggt klädd i hatt med brunt flor, fin svart klädning och vinterkappa samt svarta strumpor och skor med rosetter. De med svarta handskar betäckta händerna utvisade, att hon ej tillhört arbetsklassen. Den okända syntes vara 25 å 30 år gammal, hade blå ögon och kort, starkt böjd näsa. Hon befann sig i långt framskridet hafvandetillstånd, och häri torde orsaken vara att söka till det dystra slutet i mörka natten, troligen långt borta från hem och anhöriga. I kläderna funnos en portmonnä med inneliggande 10 kr. 35 öre, deraf en svensk riksbanksfemma samt för öfrigt smärre mynt, ett guldur med bokstäfverna I. D. ingraverade i boetten, urkedja af sämre metall och en kam af nysilfver. I öronen funnos prydnader af guld. Ett svart paraply fanns bredvid liket, hvilket förts till Östra Karups kyrkogård, der provinsialläkaren d:r J. W. Lindvall i dag förrättar rättsmedicinsk undersökning. En del rykten ha som vanligt vid dylika tillfällen kommit i omlopp, hvilka vilja göra troligt, att qvinnan varit från södra Halland, och att här föreligger ett mord i stället för sjelfmord. Det skulle således vara första akten af ett nytt Vetseradrama, deri den manlige deltagaren väl fullbordat mordet å qvinnan, men sedan fegt dragit sig sjelf ur spelet med lifvet. Banvakten, som efter tågets afgång från Båstad passerade banlinien inåt Halland, hade observerat, att på den parallelt med jernvägen löpande lands-vägen gått en karl och ett i hatt klädt fruntimmer. Men något skott hade han icke hört. Det är också troligt, att dessa varit de båda andra passagerarne, som stego afvid Båstad, och att den olyckliga qvinnan begått sjelfmord. En meddelare till Hels. D. antager, att den aflidna är en sömmerska vid namn Cecilia, som för några år sedan vistats i Båstad och senast i Köpenhamn. Hon hade skrifvit till sin i Wextorp boende fader, att hon på hans födelsedag i onsdags skulle komma hem med 500 kr., men har sedan ej afhörts. Sin muff hade den okända låtit ligga i kupén, då hon i Båstad lemnade tåget. Såvida initialerna I. D. å det funna gulduret, såsom troligt är, angifva den aflidnas namn, synes sagde meddelares gissning föga sannolik.

Sannolikt självmord i förtvivlan. Till "Halland" skrivs: I det av järnvägsbron över landsvägen bildade porthvalfvet vid Petersbergs gård i Östra Karups socken nära Båstads järnvägsstation och länsgränsen mellan Halland och Skåne fanns i torsdags morse kl. ½ 5 liket av en kvinna med skottsår i huvudet och en meter till vänster om liket mordvapnet, en liten, ny sexrörspipa revolver av billigt slag. Vid i fredags hållen polisundersökning vanns föga ljus i den mystiska tilldragelsen. Statdrängen Johannes Nilsson meddelade, att då han sade morgon var på väg från sin bostad till Petersberg, hade han mött några personer från Houfs socken i Skåne, vilka körde efter bränsle, och dessa hade berättat, att då de kommit till vägövergången, hästarna skyggat och ej kunnat förmås att gå fram, varefter de åkande vid närmare undersökning funnit liket efter en kvinna ligga på vägen. Nilsson hade då, åtföljd av sagda personer, gått till stället och sett den döda kroppen ligga på ryggen med ansiktet uppåt och blodigt, varefter han begav sig till Petersberg och underrättade sin husbonde hr Philip Persson om det hemska fyndet. Denne, som nu medföljde till stallet, lät föra liket till en närbelägen uthusbygnad, varefter Nilsson jämte Isak Bengtsson i Eskilstorp återvände till vägövergången och funno revolvern, som tidigare inte upptäcktes i mörkret. Enligt tågpersonalens utsago skall kvinnan i fråga i onsdags kväll ha i Helsingborg löst biljett till Båstad och medföljt uppgående natttåget till sistnämnda plats. Medpassagerarna ha också upplyst, att hon talade danska och således skulle härstamma från Danmark eller ha vistats där en längre tid, vilket bestyrkes av en på högra handens ringfinger befintlig slät guldring, som vid polisundersökningen inte kunde tas från fingret. Vid Båstads station lämnade kl. 12,59 på natten endast tre resande tåget, nämligen en äldre mansperson från Båstadstrakten och ett fruntimmer från Båstad samt den olyckliga kvinnan, vilken hade så få, men så tunga steg kvar att ta i livet. Den dödande kulan hade trängt in i huvudet, där den borrat ett rundt hål, vid högra sidan omkring två tum ovanför örat. I revolvern återstodo två skarpa skott och tre urskjutna patronhylsor. Den döda, som mätte 1,63 meter i längd, var snyggt klädd i hatt med brunt flor, fin svart klädning och vinterkappa samt svarta strumpor och skor med rosetter. De med svarta handskar betäckta händerna utvisade, att hon inte tillhört arbetsklassen. Den okända syntes vara 25 å 30 år gammal, hade blå ögon och kort, starkt böjd näsa. Hon befann sig i långt framskridet havandeskaptillstånd, och häri torde orsaken vara att söka till det dystra slutet i mörka natten, troligen långt borta från hem och anhöriga. I kläderna funnos en portmonnä med inneliggande 10 kr. 35 öre, därav en svensk riksbanksfemma samt för övrigt mindre mynt, ett gulldur med bokstäverna I. D. ingraverade i boetten, urkedja av sämre metall och en kam av nysilver. I öronen funnos prydnader av guld. Ett svart paraply fanns bredvid liket, vilket förts till Östra Karups kyrkogård, där provinsialläkaren d:r J. W. Lindvall i dag förrättar rättsmedicinsk undersökning. En del rykten ha som vanligt vid dylika tillfällen kommit i omlopp, vilka vilja göra troligt, att kvinnan varit från södra Halland, och att här föreligger ett mord i stället för självmord. Det skulle således vara första akten av ett nytt Vetseradrama, där den manlige deltagaren väl fullbordat mordet på kvinnan, men sedan fegt dragit sig själv ur spelet med livet. Banvakten, som efter tågets avgång från Båstad passerade banlinien inåt Halland, hade observerat, att på den parallelt med järnvägen löpande landsvägen gått en karl och ett i hatt klädt fruntimmer. Men något skott hade han inte hört. Det är också troligt, att dessa varit de båda andra passagerarna, som stego av vid Båstad, och att den olyckliga kvinnan begått självmord. En meddelare till Hels. D. antar, att den avlidna är en sömerska vid namn Cecilia, som för några år sedan vistats i Båstad och senast i Köpenhamn. Hon hade skrivit till sin i Wextorp boende fader, att hon på hans födelsedag i onsdags skulle komma hem med 500 kr., men har sedan inte hörd av. Sin muff hade den okända låtit ligga i kupén, då hon i Båstad lämnade tåget. Såvida initialerna I. D. på det funna gulduret, såsom troligt är, angifva den aflidnas namn, synes sagde meddelares gissning föga sannolik.