ESKILSTUNAPOSTEN

6 april 1892

ESKILSTUNAPOSTEN – 6 april 1892

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Dramat i Båstad är alt fortfarande insvept i samma hemlighetsfulla mörker. I ett föregående nummer berättade vi, att maskinisten Arentzen i Köpenhamn meddelat, att signalementet på den döde passade in på hans halfsyster Emilie Arentzen, som skulle haft anställning i manufakturhandel i Jönköping. Men spåret ledde fel; ty maskinisten Arentzen i Köpenhamn har nu afgifvit en ny förklaring. Enligt denna har han erhålllit bref från sin halfsyster, hvilket bevisar, det fröken Emilie Arentzen befinner sig i bästa välmåga. Han känner sålunda intet angående ifrågavarande drama, som blir alt dunklare. Såsom vi förut nämt, har obduktionen och polisransakningen ej kunnat afgöra, om den okända dödat sig själf eller fallit offer för en annans hand. Misstänkt synes, att liket hade handskar på sig, hvilket ej tyder på att den olyckliga i sista stund aflossat ett revolverskott. Bland de många rykten, som kringlöpa i trakten af Båstad, rörande denna sensationella händelse, berättas också ett, att i Helsingborg en mansperson samtidigt med den nu döda stigit på tåget, men nekats plats i den damkupé, hvari hon steg in. Han gick af vid Båstad och träffade damen på vägen utanför stationen samt gjorde sällskap med henne åt det håll, där hon sedan funnits död. På morgonen skulle en man, elegant klädd, ha kommit till Skottorps station och där köpt biljett, men haft så brådt att han glömde få pängar tillbaka på biljetten. Han säges ha styrt kosan åt söder. Naturligtvis vill ryktet göra denne till banemannen. Hur mycken sanning för öfrigt ligger bakom detta rykte kunna vi, som befinna oss på så långt afstånd från själfva dramats skadeplats, ej afgöra.