27 juni 1894

Sommarlif.VI.I Båstad. Nu har jag ändtligen bestämt mig. Det har dröjt länge, ty min håg har dragits än hit än hit. Jag har funderat på Kullen, Ringsjön, danska landet m. m., men icke kunnat fatta ett afgörande beslut. Men nu, - ja, jag får kanske upplysa om hvad det är jag bestämt, innan jag fortsätter. Jo, ingenting mer och ingenting mindre än hvar jag skall dåsa bort min - semester - tänk, fjortonhela dygns semester. Det är storartadt. Men nu är jag på det klara med saken. Ty jag kom, jag såg och - Båstad segrade.

»Båstad ligger vid hafvet» - uppyser snusförnuftigt »Skånes kalender» - och »upptager en smal kuststräcka, som begränsas å ena sidan af hafvet och å den andra af Hallandsåsens branta höjder.» Detta säger kalendern, men den talar icke om, hur förtjusande vackert denna gamla f. d. stad är belägen eller hur pittoresk den ter sig t. ex. uppe från jernvägsstationen å höjden. Det är en syn för gudar eller åtminstone för skönhetsdyrkande menniskobarn, som skapats mottagliga och känsliga för den ensemble, som kan åstadkommas af svällande, saltig grönska, af blånande haf och gyllene solsken deröfver. Som en liten fredlig, på stranden uppslungad idyll ligger Båstad, så vänligt inbjudande, så lockande till sommarro och sommarhvila, att man har svårt att slita sina blickar derifrån, då man ser det endast på afstånd deruppeifrån, och ändå svårare att slita sig sjelf derifrån, då man verkligen kommit hit ner och lärt känna det lilla samhället från dess många goda sidor.

Båstad är sedan flere år en synnerligt gouterad badort. Men den har på sommaren, under säsongen, sin alldeles säregna pregel. Man kommer genast underfund med, att här icke florerar det der vanliga badortslifvet med sitt ofta mer enerverande än behagliga och för dylika platser mindre lämpliga nöjesjägtande. Det är icke en af de i storartad stil hållna kurorter, der societetslifvet blir en plåga och der toiletten spelar en mer än lofligt framstående roll. Här finns en helt annan pregel framträdande. Det är det lugna sommarlifvet, ostördt af allt för stram etikett, sundt, hemtrefligt och uppfriskande, med idylisk natur som bakgrund. En ren luft från skog och sjö, präktiga bad i öppna hafvet och i höjderna derbakom ett sanatorium så godt som något. En tillmötesgående, nitisk och skicklig läkare har anstalten i distriktsläkaren d:r A. Christer-Nilsson, hvarjemte särskildt för ögonsjuka är att beakta, att vårt lands förnämste auktoritet i dylika sjukdomar professor Löwegren från Lund under sommaren der har mottagningar.

För den materiella välplägnaden sörjerden nye innehafvaren af »Hotell Victoria» och det på hejden liggande täcka »Pershög» så, att man icke behöfver vara rädd för att komma i frestelse att klaga. Jag kan tala af egen erfarenhet och dessutom med många vittnesmål styrkadet, om det behöfs. Uppe på Pershögs luftiga, breda veranda smakar också middagen herrligt, ty man har der äfven samtidigt kalas för sina ögon i den vidsträckta, fria utsigt, som öppnar sig utåt hafvet, sedan blicken först fått glida hän öfver backens böljande grönska och öfver den moderniserade köpingens hustak, dominerade af den ärevördiga gamla kyrkan med dess spetsiga bågar. Källarmästare Ch. Pettersòon är tydligen en erfaren och praktisk man i sitt fack samt derjemte i besittning af förmåga till initiativ, som bådar godt för hans etablissements framtid. För öfrigt tycktes alla i det lilla samhället vara besjälade af intresse för badortens utveckling, och hvar och en i sin stad söker att på bästa sätt verka derför och till båtnad och trefnad försommargästerna - - hm - icke alla ändå, efter hvad det allmänt sades. Ty man lär ha många och fullgoda skäl att beklaga sig öfver bristande tillmötesgående hos en af platsens tjenstemän, nemligen föreståndaren för jernvägsstationen, och att detta i mer än ett afseende skall ha en menlig inverkan, det är en sak, som icke behöfver närmare påpekas. Och derför gör jag det heller icke utan öfverlåter åt vederbörande att söka få ett dylikt missförhållande ordnadt till ett bättre och en större vestkustbanestation mera värdigt.

Har herrskapet inte nu fått lust att följa med mig på min semestertripp, så inte är det min skull, inte. Men har ni lust, så kan jag tala om för er, att vi komma att träffa många bekanta, både Malmö- och Lundabor, mest stamgäster, som år efter år troget komma tillbaka, lockade af föregående somrars angenäma minnen. Många äro redan komna, och flere komma efter hand, och snart nog skall der uppe vid åsens fot utveckla sig ett gemytligt, friskt och obundet badlif, som skall krya opp dufna sinnen, sätta glans i matta, kammarvanda ögon och sprida färg öfver bleka flickkinder. Alltså: Auf Wiedersehen. I Båstad. När jag får min semester. Fripon.

Sommarliv. VI. I Båstad.

Nu har jag äntligen bestämt mig. Det har dröjt länge, för min håg har dragits än hit än dit. Jag har funderat på Kullen, Ringsjön, danska landet m.m., men inte kunnat fatta ett avgörande beslut.

Men nu – ja, jag får kanske upplysa om vad det är jag bestämt, innan jag fortsätter. Jo, ingenting mer och ingenting mindre än var jag ska dåsa bort min – semester – tänk, fjorton hela dygns semester.

Det är storartad.

Men nu är jag på det klara med saken. För jag kom, jag såg och – Båstad segrade.

"Båstad ligger vid havet" – upplöser snushuvud-förnuftigt "Skånes kalender" – och "upptar en smal kuststräcka, som begränsas på ena sidan av havet och på den andra av Hallandsåsens branta höjder."

Detta säger kalendern, men den talar inte om hur förtjusande vackert denna gamla f.d. stad är belägen eller hur pittoresk den framträder t.ex. uppe från järnvägsstationen på höjden. Det är en syn för gudar, eller åtminstone för skönhetsdyrkande människobarn, som skapats mottagliga och känsliga för det sammanhängande intryck som kan åstadkommas av svällande, salt grönska, av blånande hav och gyllene solsken därover.

Som en liten fredlig idyll, uppslung på stranden, ligger Båstad, så vänligt inbjudande, så lockande till sommarvistelse och sommarvila att man har svårt att slita sina blickar därifrån när man ser det bara på avstånd däruppe, och ännu svårare att slita sig själv därifrån när man verkligen kommit hit ner och lärt känna det lilla samhället från dess många goda sidor.

Båstad är sedan flera år en synnerligt värderad badort. Men den har på sommaren, under säsongen, sin helt säregen prägel. Man kommer genast underfund med att här florerar inte det där vanliga badortslivet med sitt ofta mer nervslitande än behagligt och för sådan platser mindre lämpliga nöjesjagande. Det är inte en av de i storartad stil hållna kurorter där samhällslivet blir en plåga och där klädseln spelar en mer än lovligt framstående roll.

Här finns en helt annan prägel framträdande. Det är det lugna sommarlivet, ostört av alltför sträng etikett, sunt, hemtrevligt och uppfriskande, med idyllisk natur som bakgrund.

En ren luft från skog och sjö, härliga bad i öppna havet och i höjderna där bakom ett sanatorium så gott som något.

En tillmötesgående, nitisk och skicklig läkare har anstalten i distriktsläkaren d:r A. Christer-Nilsson, varjämte särskilt för ögonsjuka är att beakta att vårt lands förnämste auktoritet i sådan sjukdomar professor Löwegren från Lund under sommaren där har mottagningar.

För den materiella välvården sörjer den nye innehavaren av "Hotell Victoria" och det på höjden liggande täcka "Pershög" så att man inte behöver vara rädd för att komma i frestelse att klaga.

Jag kan tala av egen erfarenhet och dessutom med många vittnesmål styrka det, om det behövs.

Uppe på Pershögs luftiga, breda veranda smakar även middagen herrligt, för man har där även samtidigt kalas för sina ögon i den vidsträckta, fria utsikt som öppnar sig utåt havet, sedan blicken först fått glida hän över backens böljande grönska och över den moderniserade köpingens hustak, dominerade av den ärevördig gamla kyrkan med dess spetsiga bågar.

Källarmästare Ch. Pettersson är tydligen en erfaren och praktisk man i sitt fack samt dessutom i besittning av förmåga till initiativ, som bådar gott för hans etablissements framtid.

För övrigt tycktes alla i det lilla samhället vara besjälade av intresse för badortens utveckling, och var och en i sin ställning söker på bästa sätt verka därför och till båtnad och trefnad för sommargästerna – – hm – inte alla dock, efter vad det allmänt sädes. För man lär ha många och fullgoda skäl att beklaga sig över bristande tillmötesgående hos en av platsens tjänstemän, nämligen föreståndaren för järnvägsstationen, och att detta i mer än ett avseende ska ha en skadlig inverkan, det är en sak som inte behöver närmare påpekas. Och därför gör jag det heller inte utan överlåter åt vederbörande att söka få ett sådant missförhållande ordnat till ett bättre och en större västkustbanestation mera värdigt.

Har herrskapet inte nu fått lust att följa med mig på min semestertripp, så är det inte min skull, inte.

Men har ni lust, så kan jag tala om för er att vi komma att träffa många bekanta, både malmöbor och lundabor, mest stamgäster, som år efter år troget komma tillbaka, lockade av föregående somrars angenäma minnen.

Många äro redan komna, och flera komma efter hand, och snart nog ska där uppe vid åsens fot utveckla sig ett gemytligt, friskt och obundet badliv, som ska krya upp dufna sinnen, sätta glans i matta, kammaramma ögon och sprida färg över bleka flickkinder.

Alltså: Auf Wiedersehen. I Båstad. När jag får min semester. Fripon.