4 juni 1898

Ofvanför stationen Engelholms hamn höjer sig terrängen småningom, tills man når Hallandsåsen, der landskapet blir verkligen storartadt och jernvägen får karaktären af en riktig bergsbana. Än brusar tåget förbi skogiga höjder, än utmed kala röd- eller gråaktiga bergväggar, medan man på jernvägens andra sida skådar ned för en brant sluttning till någon djup, grönskande dal; än öppna sig framför kupéfönstret vidsträckta utsigter öfver skogbevuxna åsar, nakna klippor och djupt liggande sädesfält samt bort öfver slätten till det blånande Skeldervik, Kullaberg eller Kattegat; än slingrar sig tåget som en ål genom lång-sträckta, smala och krokiga dalar eller klyftor, än brusar det på en hög banvall öfver ett bråddjup, och än tränger det in i sjelfva berget, som blifvit genomsprängdt. I synnerhet från Grefvie station och hotell samt ännu mer från höjden ofvanför Båstads station är utsigten härlig. Och Båstads köping ligger djupt nedanför stationen riktigt paradisiskt täckt vid en vik af Kattegat samt omgifven af den grönskande Hallandsåsen. Här borde tåget göra så långt uppehåll, att man hunne gå upp på den präktiga utsigtshöjden vid stationen. Snart befinna vi oss på halländskt område. Landskapet är i denna södra del alldeles likt de skånska slättbygderna, flackt och i allmänhet bördigt; men den östra horisonten begränsas ständigt af mörka, molnliknande bildningar: det är bergåsar, tillhörande det småländska höglandet. Ju längre norrut man far, desto närmare komma dessa gråa skuggor, tills man har dem in på sig.

Ovanför stationen Engelholms hamn höjer sig terrängen småningom, tills man når Hallandsåsen, där landskapet blir verkligen storslaget och järnvägen får karaktären av en riktig bergsbana. Än brusar tåget förbi skogiga höjder, än längs kala röd- eller gråaktiga bergväggar, medan man på järnvägens andra sida skådar ned för en brant sluttning till någon djup, grönsaktig dal; än öppna sig framför kupéfönstret vidsträckta utsikter över skogbevuxna åsar, nakna klippor och djupt liggande sädesfält samt bort över slätten till det blånande Skeldervik, Kullaberg eller Kattegat; än slingrar sig tåget som enål genom långsträckta, smala och krokiga dalar eller klyftor, än brusar det på en hög banvall över ett brädddjup, och än tränger det in i själva berget, som blivit genomsprängdt.

I synnerhet från Grefvie station och hotell samt ännu mer från höjden ovanför Båstads station är utsikten härlig. Och Båstads köping ligger djupt nedanför stationen riktigt paradisiskt täckt vid en vik av Kattegat samt omgiven av den grönsaktige Hallandsåsen. Här borde tåget göra så långt uppehåll, att man hann gå upp på den präktiga utsigtshöjden vid stationen.

Snart befinner vi oss på halländskt område. Landskapet är i denna södra del alldeles likt de skånska slättbygderna, flackt och i allmänhet bördigt; men den östra horisonten begränsas ständigt av mörka, molnliknande bildningar: det är bergåsar, tillhörande det småländska höglandet. Ju längre norrut man far, desto närmare komma dessa gråa skuggor, tills man har dem in på sig.