4 oktober 1898

Municipalfrågan i Båstad. Kommunalstämma med Båstad socken hölls fredagen den 30 sept. med anledning af Isak Peterssons i Terren besvär öfver kommunalstämmans beslut i municipalfrågan. Stämman, som var ovanligt talrikt besökt, isynnerhet af landtmännen, inleddes med uppläsande af besvärsakten, hvarur närmast framgick dels att öfverklagade stämman ej skulle vara lagligen utlyst, dels att protokollet ej fullt korrekt återgifvit stämmans förhandlingar samt dels att den klagande yrkade, att landsförsamlingen måtte fullständigt skiljas från köpingen och utgöra ett municipalsamhälle. I sistnämnde hänseende tycktes klaganden ha fått det alldeles "om bakfoten“, ty det har aldrig varit ifrågasatt och blir det nog ej heller att landtförsamlingen skall utgöra municipalsamhälle. Diskussionen härom pågick ungefär en timmes tid. Postmästare C. von Hausswolff förklarade att enligt hans åsigt lagen angående tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 som föranledt besvären ifråga, ej var till ovilkorlig efterrättelse, utan enligt lagens 4 mom, stod det i kommunens skön om kommunen skulle vara municipalsamhälle eller ej. Tal. förordade i anledning deraf, att någon ändring ej borde ske samt påpekade de fördelar, landtkommunen hade af gemensamheten. Särskildt anmärktes att denna vid ett afskiljande visserligen undgick utgifter till polis, väktare, gatubelysning m. m., nu gick deremot miste om den kommunen nu i sin helhet tillkommande andel af bränvinsförsäljningsafgiften, som vida öfversteg dess utgifter, så att det blef ren vinst för köpingen om klagandens begäran villfors. Löjtnant v. Hausswolf anhöll att den i föregående talarens yttrande omförmälta lag upplästes, hvilket skedde och framgick af ordalydelsen deraf, att densamma skulle lända till efterrättelse, äfven om kommunalstämman ej "anser det vara af behofvet påkalladt“ och kommunalnämden "ej anser det lämpligt vara" Det 4 mom. medgaf visserligen anmärkte tal. ett undantag, men då landtkommunen framhäfver olägenheterna vid det nuvarande förhållandet och köpingen ej gerna kan underlåta framhålla fördelarne af ett särskiljande, torde detta moment ej kunna föranleda k. m:t till en afvikelse från från förordningen. Som de fleste närvarande tycktes vara okunniga om, hvilken ändring förordningen kommer att påkalla, ansåg tal. en förklaring ej vara utan sitt värde. Landtmännen hade troligen för sig att få bilda en egen kommun (municipalsamhälle), att döma af den ifver, hvarmed man redan börjar förbereda val af ordförande m. m. Tal. ansåg sig behöfva ånyo erinra om församlingens kyrkoherdes yttrande i sin profpredikan: "Kifven icke på vägen" samt tyckte att landtmännen borde lugna sina upprörda sinnen, ty den nuvarande kommu-nalstyrelsen komme nog att bibehållas. Tal. påpekade vidare att den enda skillnaden i den kommunala förvaltningen i händelse municipal-samhälle beslöts, blir, att köpingen, förutom den med landtkommunen gemensamma styrelsen, kommunalstämma och kommunalnämnd, får en egen styrelse, benämnd municipalstämma och municipalnämd, hvilka ha till uppgift att "vårda sådana för samhället gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter, som afses i ordnings-, byggnads-, brand- och helsovårdsstadgan eller föranledas af dessas tillämpning“. Fabrikör C. L. Liedman i Dala ansåg förstnämnda talarens förslag värdt att beakta och yrkade att, jemlikt undantaget i 4 mom., de närvarande enhälligt måtte afstyrka förordningens tillämpning. Som sjelf landtbo hade tal. noga satt sig in i frågan och dervid kommit till insigt om, att landtkommunen hade största fördelen af gemensamheten och det sätt, hvarpå kommunens allmänna angelägenheter nu handhafvas. Doktor A. Christer-Nilsson instämde i hr Liedmans förslag såsom det å ömse sidor fördelaktigaste. Landtmännan kunde omöjligen förneka detta, utan voro besvären att anse som ett utbrott af den oenighet som är rådande samhällsmedlemmarne emellan och tyckte att samhället meriterat sig förut tillräckligt i det fallet. Replikerande hr Isak Petersson för dennes yttrande i besvärsskriften, om att förra stämman ej varit lagligen utlyst och att det dervid förda protokollet inneburit osanningar, förvånade han sig öfver, att hr Petersson velat framkomma med dylika obefogade påståenden och hoppades derför att de som å stämmans vägnar komma att bemöta besvären, gifva svar på tal. Det enda till handläggning förekommande ärendet å öfverklagade stämman vore frågan om köpingen skulle förändras till municipalsamhälle eller ej, hvilken fråga han ansåg att de å stämman närvarande borde besvara med enhälligt nej. Hr Christian Johansson ansåg föregående talares för landtkommun lysande framställningar vara af noll och intet värde och yrkade att delning borde ske, hvilket, enligt hans uträkning och från sakkunnigt håll inhemtad upplysning, landtmännen mest skulle vinna på. Här inföll en med ljudelig stämma: "När vi vilja skiljas, så kunna vi väl det få och hvad herrarne nämnt, är endast hägringar, hvilket bäst bevisas deraf, att herrarne äro så ifriga att en delning ej skall ifrågakomma. Bönderna ha länge nog stått under förmynderskap. Härefter företogs val af komiterade att bemöta hr Isak Peterssons besvär, och utsågos dertill ordföranden, magister R. W. Holmer och sedan d:r Nilsson afsagt sig, postmästaren O. von Haussvolff. Till att justera dagens protokoll utsågs löjtnant E. von Hausswolff och fabrikör C. L. Liedman.

Municipalfrågan i Båstad.

Kommunalstämma med Båstad socken hölls fredagen den 30 september med anledning av Isak Peterssons i Terren besvär över kommunalstämmans beslut i municipalfrågan.

Stämman, som var ovanligt talrikt besökt, särskilt av landsbygdens befolkning, inleddes med uppläsning av besvärsskriften. Därifrån framgick dels att den åberopade stämman inte skulle vara lagligen utlyst, dels att protokollet inte helt korrekt återgett stämmans förhandlingar, samt dels att den klagande yrkade att landsförsamlingen skulle helt skiljas från köpingen och utgöra ett municipalsamhälle.

I sistnämnda hänseende tycktes klaganden ha fått det helt "om bakfoten", ty det har aldrig varit ifrågasatt och blir det nog inte heller att landtförsamlingen ska utgöra municipalsamhälle. Diskussionen härom pågick ungefär en timmes tid.

Postmästare C. von Hausswolff förklarade att enligt hans åsikt lagen angående tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, som föranlett besvären i fråga, inte var till ovillkorlig efterrättelse, utan enligt lagens 4 moment, stod det i kommunens skön om kommunen skulle vara municipalsamhälle eller inte. Talaren förespråkade därför att någon ändring inte borde ske och påpekade de fördelar som landtkommunen hade av gemenskapen. Särskilt anmärktes att denna vid en avskiljning visserligen undgick utgifter till polis, väktare, gatubelysning m.m., men gick däremot miste om den andel av bränvinsförsäljningsavgiften som nu tillkom kommunen i sin helhet, vilket vida översteg dess utgifter. Det skulle alltså bli ren vinst för köpingen om klagandens begäran bifölls.

Löjtnant v. Hausswolf anhöll att lagen omförmäld i föregående talarens yttrande upplästes, vilket skedde och framgick av ordalydelsen att densamma skulle lända till efterrättelse, även om kommunalstämman inte "anser det vara av behovet påkallat" och kommunalnämnden "inte anser det lämpligt vara".

Det 4 momentet medgav visserligen ett undantag, anmärktes det, men då landtkommunen framhäver olägenheten vid det nuvarande förhållandet och köpingen inte gärna kan underlåta att framhålla fördelarna av en avskiljning, torde detta moment inte kunna föranledda kommunalstämman till en avvikelse från förordningen.

Eftersom de fleste närvarande tycktes vara okunniga om vilken ändring förordningen kommer att påkalla, ansåg talaren en förklaring inte vara utan sitt värde. Landsbygdens befolkning hade troligen för sig att få bilda en egen kommun (municipalsamhälle), att döma av det allvar varmed man redan börjar förbereda val av ordförande m.m. Talaren ansåg sig behöva påminna församlingen om kyrkohärdens yttrande i sin profetpredikan: "Kifven icke på vägen" och tyckte att landsbygdens befolkning borde lugna sina upprörda sinnen, ty den nuvarande kommunalstyrelsen kommer nog att bibehållas. Talaren påpekade vidare att den enda skillnaden i den kommunala förvaltningen, i händelse municipalsamhälle beslöts, blir att köpingen, förutom den med landtkommunen gemensamma styrelsen, kommunalstämma och kommunalnämnd, får en egen styrelse, benämnd municipalstämma och municipalnämnd, vilka ha till uppgift att "vårda sådana för samhället gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter, som avses i ordnings-, byggnads-, brand- och hälsovårdsstadgan eller föranledas av dessas tillämpning".

Fabrikör C. L. Liedman i Dala ansåg förstnämnda talarens förslag värt att beakta och yrkade att enligt undantaget i 4 moment de närvarande enhälligt skulle motsätta sig förordningens tillämpning. Som själv landbo hade talaren noggrant satt sig in i frågan och därvid kommit till insikt om att landtkommunen hade största fördelen av gemenskapen och det sätt på vilket kommunens allmänna angelägenheter nu handhas.

Doktor A. Christer-Nilsson instämde i hr Liedmans förslag såsom det på båda sidor fördelaktigaste. Landsbygdens befolkning kunde omöjligen förneka detta, utan voro besvären att anse som ett utbrott av den oenighet som är rådande mellan samhällsmedlemmarna och tyckte att samhället förtjänat sig förut tillräckligt i det fallet. Replikerade hr Isak Petersson för dennes yttrande i besvärsskriften, om att förra stämman inte varit lagligen utlyst och att det därvid förda protokollet innehållit osanningar, förvånade han sig över att hr Petersson velat framkomma med sådana obefogade påståenden och hoppades därför att de som på stämmans vägnar kommer att bemöta besvären, ge svar på talaren. Det enda till handläggning förekommande ärendet på den åberopade stämman vore frågan om köpingen skulle förändras till municipalsamhälle eller inte, vilken fråga han ansåg att de på stämman närvarande borde besvara med enhälligt nej.

Hr Christian Johansson ansåg föregående talerens för landtkommunen lysande framställningar vara av noll och intet värde och yrkade att delning borde ske, vilket enligt hans beräkning och från sakkunnigt håll inhämtad upplysning, landsbygdens befolkning mest skulle vinna på.

Här inföll en med högljudd röst: "När vi vilja skiljas, så kunna vi väl det få och vad herrarne nämnt, är endast luftkastell, vilket bäst bevisas därav att herrarne är så ivriga att en delning inte ska komma till fråga. Bönderna ha länge nog stått under förmynderskap."

Härefter företogs val av komiterade att bemöta hr Isak Peterssons besvär, och utsågos därTill ordföranden, magister R. W. Holmer och, sedan d:r Nilsson avsagt sig, postmästaren O. von Hausswolff.

Till att justera dagens protokoll utsågos löjtnant E. von Hausswolff och fabrikör C. L. Liedman.