1 november 1898

1:ma Östgöta kokärter hos G. Berg, Båstad.

Logen 'Båstads vapen" hade i söndags tjenstemannaval, dervid valdes till L. T. byggmästare B. Rundberg, V. L. T. hr Carl Lundeborg, L. S. f. kommunalordföranden D. Wesström, L. U. brandmästare Carl Pettersson, L Sk. vagnmakare C G. Hansson, L. K. skomakare O. G. Nilsson och till L. M. fru Elvira Andersson. Öfriga tjenstemannabefattningar blefvo obesatta t. v.

Oktobertorgdagen i Båstad var mindre besökt än vanligt. Tillförseln af kreatur var dock ganska stor. Mot kvällen förekommo en del oroligheter, och fingo två personer i finkan lugna sitt allt för mycket ådagalagda glada marknadshumör."Ded ena af dessa gjorde dervid ett intensivt motstånd, hjelp som han erhöll, med både band och "mun." För marknadsbesökandenas nöje funnos karusell, skjutbana m. m. samt cirkus.

Lite' småprat om Båstad. Som jag först i dessa dagar fått nöjet se och läsa Båstads-Posten vill jag gerna, ehuru främling i orten, draga ett strå till stacken och vågar härmed ett försök till en tidningsnotis. Den lilla idylliskt belägna köpingen är troligen af tidningens flesta läsare så allmänt känd i denna egenskap att jag derom ej egentligen vill orda, men då jag ofta varit i detta samhälle, anser jag mig dock kunna derom göra mina egna, om an ej så snillrika reflektioner. Köpingens regelbundenhet i anläggningen, dess vackra torg och raka gator slå genast an på främlingen, och man känner sig såsom vore man hemma hos sig, som man säger, då man kommer dit. Vid min promenad för att bese köpingen och dess omgifningar fästes min uppmärksamhet vid följande verkligen stiliga villor och ställen, nemligen doktor Nilssons, kapten Baumgardts m. fl., hvilkas egare jag ej känner namnet på. Vid torgets ena långsida presenterar sig ett prydligt skolhus, som den obekante godt skulle tro vara stadens rådhus, om ej Båstad vore endast köping, och i parentes sagt öfverlägset till och med rådhuset i den stora sjö- och stapelstaden Engelholm. Kyrkans klockor har jag hört ringa och tror mig af dess klingande malm kunna sluta till, att Gustaf Wasa icke gjorde något ingrepp på eganderätten der i denna del. Brunnsbolagets trefliga byggnader går jag förbi, och dessa kunna ju främlingarna, som i mängd gästa här om sommaren, sjelfva studera, men vill yttra mig lite mera om personligheter i samhället, med hvilka jag fått något komma i beröring. Såväl länsmannen som köpingsstyrelsens ordförande och läkaren m. fl. stödjepelare i det lilla samhället syntes mig vara väl förtjenta af det anseende, de der åtnjuta, äfvenså de verkliga borgare, med hvilja jag fick nöjet göra bekantskap. I åtskilliga af de senares hem har jag varit och man finner der den kända enkelhet och ordning som fordom utmärkte våra borgares och handtverkares bostäder och jag kom dervid att tänka på att det måhända är skada att skråtiden försvunnit,| likasom nu mera, i egentlig mening, hela ståndet. I lördags såg jag från mitt fönster hela folklifvet på stortorgdagen i köpingen, som då gick af stapeln och att ungdomen af båda könen hade roligt kunde man lätt finna, och mycket antagligt är att ett eller annat förbund för lifvet ingicks, ehuru jag, uppriktigt sagdt, icke såg någon guldsmedsbutiks utställning. Men troligen bara nu mera ungersvennerna förlager i fickan på förlofningsringar - till annonserade goda pris. Ordningen på stortorgdagen var god och såväl den tillförordnade länsmannen som polisen i öfrigt skötte väl sina pligter, och glädjande nog samt hedrande kan jag nämna att, såvidt jag förnam, ingen blef "inburad". Visserligen sade mig en spjufver att "arresten"är "anskrämlig" och rent af skrämmer folk, men som jag sjelf ej blef inburad eller sett tillställ-ningen i fråga kan jag ej yttra mig i saken. Båstads flickor! Ja derom kunde man ju skrifva ett helt kapitel, men jag inskränker mig till att upplysa badbesökande, som lida af hjertåkommor, att de i Båstad kunna blifva fullt kurerade. Och i öfrigt äro köpingens fruar också tilldragande, om detta mitt omdöme skulle kunna draga folk till Båstad. Köpingen har förträffliga folkskolor och en högre folkskola hvars lärare mycket berömdes. Bland mera bemärkta personer i samhället nämndes handlanden A. B. Berg, som der utöfvat en gagnrik verksamhet genom byggande af hus, villor m. m. och upplåtande af jord nedåt jernvägsstationen till mindre bemedlade personer. Om till samhället ville inflytta - utom ungherrar i mängd förstås - en del kapitalister, som ju allestädes äro behöffiga och fabriker der anlades och i öfrigt mera industri funnes, vågar jag förespå att denna lilla förtjusande köpingen snart nog skulle rycka fram sig i storstädernas led, och då jag till slut säger att, om omständligheterna så medgåfve, jag sjelf ville både lefva och dö i Båstad, så hoppas jag att samhällets innevånare ej stöta sig på min epistel. Bågskytt.

För fylleri och misshandel dömdes f. husaren Carl Johan Gustafsson Sten i Rögle - han hade i berusadt tillstånd med handen slagit källarmästaren Carl Schweitz i Båstad - att böta för misshandel 20 kr. och för fylleri 10 kr., tillhopa 30 kronor. För olaga utskänkning dömdes Hilda Isgren i Båstad, att böta 30 kr. för utskänkning vid tillfällen, då hon ej egde rättighet dertill och 80 kr. för utskänkning å annat ställe, än der hon haft försäljningsrätt.

För olofligt lotteri fäldes Maria Johansson i Båstad att böta 10 kr.

1:a Östgöta kokärer hos G. Berg, Båstad.

Logen "Båstads vapen" höll i söndags tjänstemannaval, där valdes till L. T. byggmästare B. Rundberg, V. L. T. herr Carl Lundeborg, L. S. f. kommunalordföranden D. Wesström, L. U. brandmästare Carl Pettersson, L Sk. vagnmakare C G. Hansson, L. K. skomakare O. G. Nilsson och till L. M. fru Elvira Andersson. Övriga tjänstemannabefattningar blev obesatta för närvarande.

Oktobertorgdagen i Båstad var mindre besökt än vanligt. Tillförseln av kreatur var dock ganska stor. Mot kvällen förekommo en del oroligheter, och två personer fick åka till finkan för att lugna sitt alltför mycket påvisa glada marknadshumör. Det ena av dessa gjorde dervid ett intensivt motstånd, hjälp som han erhöll, med både band och "mun". För marknadsbesökarnas nöje fanns karusell, skjutbana m. m. samt cirkus.

Lite småprat om Båstad. Som jag först i dessa dagar fått nöjet se och läsa Båstads-Posten vill jag gärna, ehuru främling i orten, bidra och vågar härmed ett försök till en tidningsnotis. Den lilla idylliskt belägna köpingen är förmodligen av tidningens flesta läsare så allmänt känd i denna egenskap att jag därom inte egentligen vill tala, men då jag ofta varit i detta samhälle, anser jag mig dock kunna göra mina egna, om än inte så snillrika reflektioner därom. Köpingens regelbundenhet i anläggningen, dess vackra torg och raka gator slår genast an på främlingen, och man känner sig som vore man hemma hos sig, som man säger, då man kommer dit. Vid min promenad för att besöka köpingen och dess omgivningar fäste min uppmärksamhet vid följande verkligen stiliga villor och ställen, nämligen doktor Nilssons, kapten Baumgardts m. fl., vilkas ägare jag inte känner namnet på. Vid torgets ena långsida presenterar sig ett prydligt skolhus, som den okände gärna skulle tro vara stadens rådhus, om inte Båstad vore endast köping, och i parentes sagt överlägset även rådhuset i den stora sjö- och stapelstaden Engelholm. Kyrkans klockor har jag hört ringa och tror mig av dess klingande malm kunna dra slutsatsen att Gustaf Vasa inte gjorde något ingrepp på eganderätten där i denna del. Brunnsbolagets trivsamma byggnader går jag förbi, och dessa kan ju främlingarna, som i mängd gästar här om sommaren, själva studera, men vill yttra mig lite mer om personligheter i samhället, med vilka jag fått något komma i beröring. Såväl länsmannen som köpingsstyrelsens ordförande och läkaren m. fl. stödpelare i det lilla samhället syntes mig vara väl förtjänade av det anseende de där åtnjuter, likaså de verkliga borgare, med vilka jag fick nöjet göra bekantskap. I åtskilliga av de senarelägenheter har jag varit och man finner där den kända enkelhet och ordning som fordom utmärkte våra borgares och hantverkares bostäder, och jag kom därvid att tänka på att det kanske är skada att skråtiden försvunnit, likasom nu mer i egentlig mening hela ständet. I lördags såg jag från mitt fönster hela folklifvet på stortorgdagen i köpingen, som då gick av stapeln, och att ungdomen av båda könen hade roligt kunde man lätt finna, och mycket troligt är att ett eller annat förbund för livet ingicks, ehuru jag, uppriktigt sagt, inte såg någon guldsmedsbutiks utställning. Men förmodligen bara nu mer ungersvennerna förvarar förlovningsringar i fickan — till annonserade goda priser. Ordningen på stortorgdagen var god och såväl den tillförordnade länsmannen som polisen i övrig skötte väl sina plikter, och glädjan nog samt hedersamt kan jag nämna att, såvitt jag förnam, ingen blev "inburad". Visserligen sade mig en spjuver att "arresten" är "anskräcklig" och rent av skrämmer folk, men som jag själv inte blev inburad eller sett tillställningen i fråga kan jag inte yttra mig i saken. Båstads flickor! Ja, därom kunde man ju skriva ett helt kapitel, men jag inskränker mig till att upplysa badbesökande, som lider av hjärtåkommor, att de i Båstad kan bli fullt kurerade. Och i övrig är köpingens fruar också tilltagande, om detta mitt omdöme skulle kunna dra folk till Båstad. Köpingen har förträffliga folkskolor och en högre folkskola vars lärare mycket berömdes. Bland mer bemärkta personer i samhället nämndes handlanden A. B. Berg, som där utövat en gagnerlig verksamhet genom byggande av hus, villor m. m. och upplåtande av jord ner till järnvägsstationen för mindre bemedlade personer. Om till samhället ville inflytta — utom ungherrar i mängd förstås — en del kapitalister, som ju överallt är behövliga, och fabriker där anlades och i övrigt mer industri fanns, vågar jag förespå att denna lilla förtjusande köpingen snart nog skulle rycka fram sig i storsädernas led, och då jag till slut säger att, om omständigheterna så medgåve, jag själv ville både leva och dö i Båstad, så hoppas jag att samhällets invånare inte stöter sig på min epistel. Bågskytt.

För fylleri och misshandling dömdes f. husar Carl Johan Gustafsson Sten i Rögle — han hade i berusadt tillstånd med handen slagit källarmästaren Carl Schweitz i Båstad — att böta för misshandling 20 kr. och för fylleri 10 kr., tillsammans 30 kronor. För olaga utskänkning dömdes Hilda Isgren i Båstad, att böta 30 kr. för utskänkning vid tillfällen då hon inte ägde rättighet därtill och 80 kr. för utskänkning på annat ställe än där hon haft försäljningsrätt.

För olovligt lotteri fälldes Maria Johansson i Båstad att böta 10 kr.