Ur arkiven · Föreningen Gamla Båstad

Femton minuter

9 juni 1870Tidningsarkivet, Hus och öppna platser

Klockan tre på morgonen vaknade en färgargesäll av rök. En kvart senare stod nästan hela köpingen i ljus låga. När solen gick upp över Laholmsbukten låg två tredjedelar av Båstad i aska, femhundra människor var husvilla — och en av Sveriges mest omtalade badorter hade upphört att existera.

Båstad var på försommaren 1870 en köping av trä. Ungefär hundra hus låg utmed tre större gator och fyra tvärgator, med ett torg invid den gotiska kyrkan. Husen var klädda med bräder som i allmänhet var tjärade, och täckta med halm. Samhället hade fått stadsfläcksrättigheter redan 1644, hade egen kommunalstyrelse med en förman och sex äldste, och hade så sent som 1837 förgäves ansökt om stadsprivilegier. Socknen räknade 925 invånare vid utgången av 1868. Här fanns arton fabrikanter och manufakturister, trettiosex hantverkare och sex handlande. Postkontor och apotek hade inrättats på 1820-talet. (Aftonbladet 14/6 1870.)

Alla 37 fastigheterna, med arkivets egen formulering

Köpmansgatan

Köpmansgatan 4 Viktoria 5

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Den svåra branden 1870 ödelägger även denna gård.« Gästgiveriet.

Köpmansgatan 8 Viktoria 32

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Efter branden 1870, då gården förstördes…«

Köpmansgatan 7 Skagen 29

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Branden 1870 ödelade gården.« Tiljanders gård och krogen »Skagen«.

Köpmansgatan 12 Viktoria 9

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Efter den stora branden 1870 uppfördes den nuvarande gården 1872…«

Köpmansgatan 14 Viktoria 33

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Byggnaderna uppfördes strax efter branden 1870.«

Köpmansgatan 11 Skagen 14

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden 1872 sökte Kallenberg lån »för återuppförande av sin nerbrända fastighet«.

Köpmansgatan 18 Viktoria 35

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Samtliga hus förstördes vid den branden 1870.«

Köpmansgatan 20 Evald stg 112

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden Färgare Pommers gård — brandens utgångspunkt. »…huset uppfördes strax efter branden.«

Köpmansgatan 15 Banken 1

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden Graff »ansökte 1872 om lån i Båstads Sparbank för återuppbyggnad«.

Köpmansgatan 22 Evald 2

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »…förstördes i branden 1870.«

Köpmansgatan 24 Evald 3

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Gården förstördes i branden 1870.«

Köpmansgatan 19 Banken 8

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Någon gång efter branden 1870 uppfördes gathuset.«

Köpmansgatan 23 Laxen 9

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Gården, som förstördes i branden 1870…« Schonbergska gården, Sparbankens lokaler.

Köpmansgatan 25 Laxen 8

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »uppförd strax efter branden 1870 av apotekare Olof Emerentius Morén« I övre gatan hejdades elden sedan apotekare Morins hus brunnit ned.

Köpmansgatan 42 Lyckebacken 2

Skonad enligt arkivet »Vid branden 1870 skonades fastigheten.« Pommer fortsatte sitt färgeri här.

Agardhsgatan

Agardhsgatan 13 Svalan 13

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Huset ödelades i branden 1870.«

Agardhsgatan 25 Hyllebäcken 22

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Gården ödelades vid branden 1870.«

Agardhsgatan 28 Bäcken 7

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Gården ödelades vid branden 1870.«

Agardhsgatan 29 Hyllebäcken 6

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Vid branden 1870 ödelades gården, men Hultberg uppförde den igen.«

Agardhsgatan 30 Bäcken 8

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Huset byggdes troligen strax efter branden 1870.«

Agardhsgatan 32 Bäcken 2

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Huset byggdes strax efter branden 1870.«

Agardhsgatan 33 Hyllebäcken 7

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Vid branden 1870 ödelägges gården.«

Agardhsgatan 37 Hyllebäcken 11

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »I branden 1870 förstördes huset.«

Agardhsgatan 38 Bäcken 10

Skonad enligt arkivet Lundell: försvarslinjen — trädgården »begöts med vatten, liksom det brandsegel som spändes över fastigheten«. Försvarslinjen österut: trädgårdens lövträd och brandseglet vid Wesströms hus.

Strandgatan

Strandgatan 4 Turisten 15

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Vid den stora branden 1870 förstödes alla hus längs Strandgatan.«

Strandgatan 14 Turisten 7

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »…huset, som var uppfört efter branden 1870…«

Strandgatan 18 Turisten 5

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Vid den stora branden 1870, som även drabbade husen här vid gatan…«

Strandgatan 21 Hyllebäck 18

Osäker — arkivet tvekar »…samtliga hus i området ha förstörts. Detta hus ska dock ha klarat sig.« Kanske inte helt förstört, »utan att det gick och reparera«.

Hamngatan

Hamngatan 5 Turisten 4

Osäker — arkivet tvekar »Huset klarade sig troligen från branden 1870. (Mörka fläckar på södergaveln ger stöd för detta.)«

Hamngatan 20 Linnea 3

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Gården ödelades i branden 1870, men återuppfördes.«

Hamngatan 13 Skagen stg 30

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »…då huset förstördes i branden«. Högre Folkskolan; »Fastigheten återuppfördes efter branden.«

Hamngatan 17 Skagen stg 31

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Huset uppfördes strax efter branden 1870 av kustvakten Axel Lindvall.«

Kyrkogatan

Kyrkogatan 18 Kyrkan 4

Skonad enligt arkivet Mariakyrkan, av sten. Brevet via Snällposten (id 791) räknar »kyrkan, skolhuset« bland det som stod kvar.

Mr G:s väg

Mr G:s väg 6 Repslagaren 13

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Efter branden redovisas fastigheten som obebyggd.«

Pershögsgatan

Pershögsgatan 9 Banken 3

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Huset är uppfört strax efter branden 1870.«

Pershögsgatan 11 Banken 2

Ödelagd eller återuppbyggd strax efter branden »Huset är byggt strax efter branden 1870.«

Pomonaallén

Pomonaallén 2 Bysten 3

Osäker — arkivet tvekar »Det kan tänkas« att gårdsbyggnaderna »troligen har funnits på prästgården och som förstördes vid branden 1870«.

Tiderna

kl. 3 — Utgångspunkten

Gesällen Carl Höjman vaknar av rök i färgare Pommers gård vid övre gatan. Vid det klockslaget brinner ingen annanstans.

3.15 — Hela köpingen i låga

»inom 15 minuters förlopp stod nära hela köpingen i ljus låga«. Elden tog sig »på alla tre sidorna från huset på en gång«.

4 — Omkring sjuttio hus

Elden går utåt övre gatan i båda riktningar och ned mot nedre gatan, strandgatan och tvärgatorna. Den hejdas vid apotekare Morins hus och vid fru Hööks gård. Kronofogdeförhöret: »Kl. 6 på morgonen hade 60 hus nedbrunnit, af hwilka ett stort antal icke woro brandförsäkrade.«

Klockslagen är räknade från kl. 3 plus källornas egna varaktigheter — ingen källa anger 3.15 eller 4. Starttiden är dessutom omtvistad: telegrammen säger kl. 3, Göteborgspostens enskilda källa 1.30, brevet via Snällposten 3.30, ögonvittnet »mellan kl. 3 och 4« och kronofogdeförhöret »vid tretiden«. Texten har valt kl. 3.

Vinden

1. Sydostlig

Ögonvittnet i Öresundsposten

2. Sydvästlig

Kronofogdeförhöret

3. Västlig → sydlig

Brevet via Snällposten

Källorna är oeniga om varifrån vinden kom. Alla är eniga om att den var stark och avgörande.

Det var också en badort — och inte vilken som helst. Femton år senare, när en korrespondent skulle beskriva vad som gått förlorat, skrev han: »På den tiden och ända till den stora eldsvådan 1870 var Båstad en fashionabel badort, och under hela sommaren svärmade en alldeles ny verld — praktfull, leende och munter, skrattande, fladdrande och koketterande — omkring i den pittoreska köpingen.« Köpingens egna invånare deltog knappast. De var, skrev han, »allt för blyga och tafatta för att våga sig ut bland de muntra, fria badgästerna« och nöjde sig med att titta bakom fönsterjalusierna. (Helsingborgs Dagblad 12/12 1885.)

Badsäsongen 1870 skulle aldrig börja.

Pressen hos färgaren

Mitt på övre gatan, vid uppgångsvägen till Pershög, låg färgaren H. P. Pommers gård. Där färgades garner och tyger, och där stod pressen: stora tackjärnsplåtar som glödgades och pressades mot tyget med träplattor som mellanlägg, skyddade endast av vanlig valsad järnplåt.

Kvällen den 8 juni, klockan sex, lade gesällen Carl Höjman tyger i press. Han gick till väga på vanligt sätt, sade han sedan. Vid tiotiden gick han ut i färgeriet igen och skruvade åt pressen ytterligare, varefter han gick till vila.

Vid tretiden på morgonen vaknade han. Det brann.

Höjman väckte genast sin arbetsgivare och de närmaste grannarna, som omedelbart satte igång kraftiga åtgärder för att dämpa elden. Men vinden — sydvästlig, och under natten vuxen till fullständig storm — tog tag i lågorna.

Uppgifterna om vad som sedan hände skiljer sig i minuterna men inte i sak. Ett enskilt brev från Båstad samma dag: »inom 15 minuters förlopp stod nära hela köpingen i ljus låga, och all räddning war omöjlig derför att de flesta husen woro af träd och alla försedda med halmtak«. En ögonvittnesskildring i Öresundsposten: elden spred sig »på alla tre sidorna från huset på en gång och lade inom en timme omkring 70 hus, eller mer än tre fjerdedelar af hela köpingen, i aska«. En korrespondent på plats den 11:e: elden spred sig utåt övre gatan i norr och söder samt till nedre gatan, strandgatan och tvärgatorna däremellan »med så förfärande hastighet, att 61 gårdar nästan samtidigt brunno«.

(Kronofogde Bruzelius förhör, Kristianstadsbladet 15/6; Snällpostens brev, Kristianstadsbladet 13/6; Öresundsposten via Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13/6; A.B:s korrespondent via Stockholmsposten 15/6.)

Ur elden

Handlanden August Tiljander, vars faders gård och krogen »Skagen« låg vid torget, har lämnat en av de få skildringarna inifrån:

»Vi voro de första från landsbygden, som hunno in i samhället, vilket vid norra sidan redan var inhöljt i rök och lågor. Vi rusade då in i färgeriets vid torget annex, där vi slogo ut fönsterrutorna och kastade ner på gatan vävräckor och annat, vi i hast kunde komma över … Vi arbetade med brådskande iver medan elden alltmer bredde ut sig i byggnaden, i vilken det knastrade och knakade innan takstolen med ett brak störtade, måste vi skyndsamt söka oss ut för att rädda livet!«

Från samma kvarter kommer den bild som stannat kvar i Båstads minne: när »Skagen« låg i farozonen rullades spritfaten ut på torget, där de exploderade med väldiga knallar. (Fastighetsarkivet, Skagen 29, Köpmansgatan 7.)

Sparbankens räkenskapsförare C. A. Nilsson bodde i Schonbergska gården, ett av de först antända husen. Han räddade bankens räkenskaper, kassa och säkerhetshandlingar — och förlorade sitt eget. I sparbankens protokoll den 26 juni beslöts att han »med uppoffrande av sina egna tillhörigheter« skulle få 500 riksdaler ur bankens enskilda fond. Endast protokollsboken brann upp.

Pastorn undkom med livsfara och kunde inte rädda något av kyrkans böcker. Hela pastorsarkivet gick förlorat, liksom skolkassans och hantverkskassans räkenskaper med säkerhetshandlingar för 4 000 respektive 2 000 riksdaler, kommunalstyrelsens handlingar samt handlingar tillhörande tullkammaren och kronolänsmanskontoret.

Vid kronofogdens förhör namngavs fyra personer som utmärkt sig i släckningsarbetet: sjökaptenen Beckman, målaren Murbäck, kustvaktens dotter Charlotta Petersson och hattmakaren Axel Sommar.

Var elden stannade

Elden hejdades inte av sprutor. Den hejdades av trädgårdar.

I övre gatan stannade den sedan apotekare Morins hus brunnit ned. I nedre gatan stannade den vid fru Hööks gård. Det hus där man lyckades hejda elden gränsade till en större trädgård med höga träd och buskar — »hwilfet naturligtwis i hög grad underlättade släckningen«, konstaterade kronofogden torrt. Korrespondenten i Aftonbladet var mer högstämd: eldens vidare framfart stoppades av lövrika träd, »som här åter, liksom i Gefle och Carlstad, visat sig vara det yppersta värn mot härjande vådeld«.

Båstadsbon Axel Lundell har berättat vad som skedde vid Hyllebäck: »Den duktige brandchefen kapten Jakobsson, populärt kallad ‘Kinesaren’ efter sina seglatser i ostindiska farvatten, hade lyckats samla köpingsborna till försvar mot den röde hanen på ett strategiskt område. Det var vid Hyllebäck vid nämndeman David Wesströms hus. Väster om denna fanns en stor trädgård med höga buskar och träd, som rikligt begöts med vatten, liksom det brandsegel som spändes över fastigheten.«

Kvar stod kyrkan och folkskolan, båda av sten, samt klockare Pommers gård, badhuset och ett nytt stenhus tillhörande fru Kruse. Postkontoret räddades. Brevet via Snällposten räknar också fattighuset bland de räddade — men efter branden fick fattighjonen husrum först i badhuset och sedan i grannkommunerna, och ett nytt fattighus stod färdigt först 1877. Uppgifterna går inte ihop, och båda står kvar.

Räkenskapen

Ingen människa dog. Två personer blev lindrigt brända, och i ett tillägg sist i samma rapport står att garvaren Graff blev illa bränd. Kreaturen hade mindre tur — en häst, tolv nötkreatur, sju svin och mellan tretton och arton får brann inne, jämte hundar och fjäderfän.

Omkring femhundra människor blev husvilla. Av de nedbrunna gårdarna var trettioen försäkrade för sammanlagt 113 480 riksdaler, ett belopp som »ej på långt när motsvarar verkliga värdet«. Den uppbrunna lösegendomen värderades till 190 476 riksdaler, varav 54 500 var försäkrat.

Att så få var försäkrade var ingen slump. Major Sasse, överinspektör för brandsläckningsanstalterna, hade i sin rapport för 1869 konstaterat att köpingen inte vidtagit några åtgärder för att avhjälpa de anmärkta bristerna i den befintliga eldsläckningsmaterielen — »ett nytt, sorgligt bevis på liknöjdhet för en så vigtig angelägenhet«. (Insändare i Dagens Nyheter 15/6 1870.)

Sverige svarar

Nödhjälpskommittén bildades samma dag som branden. Dess upprop, daterat Båstad den 9 juni 1870, gick ut till samtliga tidningsredaktioner i landet — och trycktes.

Landsbygden runt omkring kom först och kom med mat. »Lifsförnödenheter ha beredvilligt hitförts från landsbygden här omkring«, skrev korrespondenten redan den 11:e; kronofogden noterade att befolkningen skänkt livsmedel av alla slag »så att ingen af dem hittils lidit någon egentlig nöd«.

Sedan kom pengarna. Kungen anslog 500 riksdaler genom civildepartementet. Lunds studentsångförening arrangerade i hast en konsert med tombola i gamla botaniska trädgården och fick ihop 1 488 riksdaler — sommarens enskilt största bidrag. Kungliga Skånska Husarregementets musikkår och Helsingborgs sångförening gav konsert i Helsans park. Kungliga teaterns turnerande sällskap gav en föreställning i Helsingborg, sedan en i Landskrona. En konsert i Engelholms kyrka den 3 juli gav 328 riksdaler netto; en possessionat — en godsägare — betalade 40 riksdaler för tre biljetter. Höganäs Arbetaremusikkorps ordnade musikalisk aftonunderhållning med dans i Brorsbacke. Församlingar tog upp kollekt — Toftarp gav 57 riksdaler 15 öre och förband sig därtill att skänka femton tunnor råg.

Den 28 juni redovisade kommittén 5 012 riksdaler 9 öre. I slutet av augusti hade omkring 12 000 riksdaler samlats in.

Och den andra sanningen

Alla var inte nöjda. Den 2 juli tryckte Hallandsposten en lång klagoskrift undertecknad »En brandskadad«. Den kom från en hantverkare som brandnatten sprungit förbi sin egen bostad utan att bärga något, för att i stället väcka grannarna — och som sedan knappt fick något ur kassan.

»åt den, som ägt rikt bo och hade summor i sparbanken, gafs fläsk, smör, ägg, mjölk, kalf- och lamstekar — under det man åt mindre bemedlade förärade sill, potatis och mögladt bröd i knappt mått.«

Han fick veta att han var »en dumbom, som ej blef hemma och räddade sina 2 swarfstolar«. Att bära ut verkstaden ur ett rum innanför både förstuga och stuga hade tagit minst sex timmar, invänder han — och det dröjde inte en timme innan alla sextio husen var antända. Om kommitténs ordförande, pastor Tufvesson, har han bara gott att säga: »en utmärkt ädel man … men det är swårt att ensam draga en tung börda«.

Engelholms Tidning tillfogade den 12 juli en annan bild: bland Båstads egna invånare hade flera som klarat sig gett villigt — urmakaren Ewanoff 25 riksdaler, smeden Alström 18. »Men köpingens rikaste man som lyckades rädda sin wälförsedda kassakista, på hwilken han helt lugn satt i en sädesåker medan köpingen nedbrann, har icke gifwit de nödlidande ens ett öre.«

Efteråt

Badinrättningen öppnade inte 1870. »I följd af den timade eldsvådan upplåtes icke badinrättningen härstädes i år«, meddelade direktionen kort. Helsingborg räknade med desto större tillströmning. Ett provisoriskt apotek skickades från Kristianstad för att ersätta det Morinska.

Sedan byggdes köpingen upp igen — i sten där man hade råd, och snabbt. Karström uppförde sitt hus vid Strandgatan redan 1871 för tusen kronor. Handlaren C. M. Johansson byggde Bokhandlargården 1872. Garvaren Graff och köpmannen Kallenberg sökte samma år lån i Båstads Sparbank för återuppbyggnad av sina eldhärjade hus. Nilsson lät bygga Schonbergska gården i tegel, med byggmästare Åkesson från Halmstad. Vid Agardhsgatan 38 sänktes brandförsäkringspremien 1877, sedan halmtaket bytts mot sticketak.

Av spillrorna från byggena reste en arbetare med kamraters hjälp, på lediga stunder, ett litet hus vid badhusparken. Det kallades Noaks ark och blev med tiden ett tacksamt motiv för målande sommargästers penslar.

Den 30 september 1879 brann det igen i Båstad — fyra hus. Märkvärdigt nog började elden just i det hus där den stora branden hade begränsats. Den här gången rådde lugnt väder, och: »Köpingens sprutor serverades väl och arbetade raskt.«

Källor

Samtliga tidningsuppgifter är hämtade ur Föreningen Gamla Båstads tidningsarkiv (digitaliserad dagspress från Kungliga biblioteket). Arkiv-id inom parentes.

Första rapporterna (telegram): Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9/6 (770); Norrlandsposten 10/6 (772); Post- och Inrikes Tidningar 10/6 (773); Göteborgsposten 10/6 (774); Aftonbladet 10/6 (775); Helsingborgs Tidning 11/6 (776).

Nödhjälpskommitténs upprop, dat. 9 juni: Öresundsposten 11/6 (777); Jönköpingsbladet 14/6 (802); Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4/7 (844).

Enskilt brev från Båstad 9/6 (via Snällposten): Kristianstadsbladet 13/6 (791); Post- och Inrikes Tidningar 13/6 (793).

Ögonvittne via Öresundsposten: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13/6 (795); Göteborgsposten 13/6 (794); Jönköpingsbladet 14/6 (802).

Korrespondent i Båstad 11/6 (till Aftonbladet): Stockholmsposten 15/6 (806); Nya Wexjöbladet 18/6 (818).

Kronofogde Bruzelius förhör: Kristianstadsbladet 15/6 (808).

Skade- och försäkringsuppgifter: Göteborgsposten 17/6 (811); Post- och Inrikes Tidningar 18/6 (820); Fäderneslandet 22/6 (828); Jönköpingsbladet 30/6 (836); Sydsvenska Dagbladet 5/7 (846). Brandsläckningsmaterielen: Dagens Nyheter 15/6 (807); Nya Wexjöbladet 18/6 (818).

Båstad före branden: Aftonbladet 14/6 (797); Blekingsposten 14/6 (801); Helsingborgs Dagblad 12/12 1885 (3137).

Insamlingar: Öresundsposten 13/6–11/8 (792, 799, 816, 831, 834, 839, 861, 867, 869, 871); Lunds Weckoblad 14–18/6 (796, 798, 814); Skånska Telegrafen 22/6 (823); Jönköpings Tidning 22/6 (825); Helsingborgs Tidning 16/6, 25/6, 30/6, 13/8 (810, 830, 835, 870); Engelholms Tidning 28/6, 1/7, 15/7, 19/7 (832, 837, 858, 863); Skånska Posten 15/6–23/7 (805, 827, 833, 866); Nya Landskrona Tidning 9/7 (851); Korrespondenten 16/7 (862); Dagens Nyheter 12/7 (855); Malmö Allehanda 2/7, 9/7 (842, 852).

Kritiken: Hallandsposten 2/7 (840); Jönköpingsbladet 5/7 (848); Engelholms Tidning 12/7 (854); Förposten 2/7 (841); Arbetaren 16/7 (859).

Följderna: Öresundsposten 18/6 (813); Dagstelegrafen 21/6 (821); Sydsvenska Dagbladet 21/6 (822); Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13/7 (856); Post- och Inrikes Tidningar 11/8 (868); Helsingborgsposten 26/10 1893 (6070); Engelholms Tidning 14/12 1897 (8759); Sydsvenska Dagbladet 6/10 1879 (1431).

Fastighetsuppgifter, ögonvittnet August Tiljander, Axel Lundells skildring, sparbanksprotokollet 26/6 1870 och uppgiften om spritfaten: Föreningen Gamla Båstads fastighetsarkiv (»Hus och öppna platser«), posterna Skagen 29 (Köpmansgatan 7), Laxen 9 (Köpmansgatan 23), Bäcken 10 (Agardhsgatan 38), Evald stg 112 (Köpmansgatan 20), Kyrkan 4 (Mariakyrkan), Viktoria 5, Viktoria 9, Viktoria 32, Turisten 12 m.fl.

Om avvikelser i källorna

Klockslaget för brandens utbrott anges olika: kl. 3 (telegrammen), kl. 1.30 (Göteborgspostens enskilda källa), kl. 3.30 (brevet via Snällposten) och »mellan 3 och 4« (ögonvittnet i Öresundsposten). Kronofogdeförhöret, den mest formella källan, låter gesällen vakna »vid tretiden«.

Vindriktningen anges som sydostlig av ögonvittnet i Öresundsposten, som sydvästlig i kronofogdeförhöret och som växlande från västlig till sydlig i brevet via Snällposten.

Antalet nedbrunna gårdar anges i de första telegrammen till 63, av ögonvittnet till omkring 70 och i kronofogdeförhöret till 60. Antalet innebrända får varierar mellan 13, 14 och 18 mellan källorna.

Carlscronas Weckoblad (15/6, id 809) daterar den föregående stora branden till 1792. Detta är felaktigt: Aftonbladet (14/6, id 797) och fastighetsarkivet anger båda den 29 mars 1742.

Uppräkningen av vad som klarade sig skiljer sig mellan brevet via Snällposten (id 791) och den uppräkning Rune Hassby gör i Båstads historia. Brevet har med fattighuset, som Hassby inte har; Hassby har med paviljongen vid Pershög och spruthuset, som brevet inte nämner. Att fattighuset skulle ha klarat sig är svårt att förena med att fattighjonen inkvarterades på annat håll och att ett nytt fattighus byggdes 1877. Skillnaderna redovisas i den längre berättelsen.

Citaten återger tidningsarkivets transkription, inte det tryckta originalet. Former som »hwilfet« och »hittils« står kvar oförändrade, eftersom det är den form som går att verifiera mot arkiv-id:t. Avstavning vid radbrytning återförenas, och citattecken och tankstreck normaliseras; i övrigt görs inga ingrepp. Citat ur fastighetsarkivet och ur Hassbys bok återges som de står där, i modern stavning.

Källor utanför de digitaliserade arkiven

Rune Hassby, Båstads historia, utgiven av Föreningen Gamla Båstad 1999 (ISBN 91-630-8937-8), s. 143–151. Boken är föreningens egen men ingår inte i de digitaliserade samlingarna och redovisar inte sina källor uppgift för uppgift. Härifrån kommer uppgifterna om fattighjonen och om det fattighus som byggdes 1877.

Texten är skriven av Föreningen Gamla Båstad ur föreningens egna samlingar. Inga händelser, personer, repliker eller sifferuppgifter är hittade på — varje uppgift går att spåra till källorna ovan. Fler texter i Ur arkiven.