20 maj 1899

Bref från Båstad.(Till "Sydhalland.") Grof vårdslöshet och frikostig skadeersättning bevisade i fredags en velocipedåkande person fr. Båstads mal, som dagen i fråga kom åkande landsvägen fram emot köpingen, dervid han körde rakt på arbetaren Johan Nilssons tolfåriga dotter Hulda som svårt skadades. Flickan i fråga, som förutom stora blånader i ansigtet erhöil ett betydligt krossår öfver näsan, hvarur blod forsade fram, och ett par skråmor strax under venstra ögat, som totalt igensvullnade, samt likaledes ett parskråmor å ena underarmen, hade så när lemnats utan hjelp i sin svåra belägenhet, derest ej tillstädeskommande personer tagit hand om henne, enär cyclehjelten var nog gentlemannavuren lemna henne en ersättningssumma i ett för allt af kr. 1: 25 (dervid anmärkas bör att äfven ett kg. ägg som flickan bar sönderslagits) och sedan fortsätta resan utan att vidare taga ringaste notis om huru det gick. Så snart flickan hemkommit måste hon på grund af svåra anfall af hufvudvärk och illamående med ty åtföljande uppkastningar i utmattadt och feberaktigt tillstånd genast intaga sängen och läkare dagen derpå anlitas. Då nu "gentlemannen“ af flickans föräldrar uppsöktes nekade han på det bestämdaste till att vara den person som kört omkull henne, ja han till och med förundrade sig öfver att hon, som tydligen igenkände honom, kunde tycka det var han och hotade föräldrarne med, att om de komme med sådana beskyllningar skulle det blifva dem dyrt (!) men fann dock till sist för godt att erkänna och erbjuda ännu en frikostig ersättning af först 3 kr. som dock sedermera af honom beredvilligt ökades till 5 kr. som han ansåg "åtminstone räcka till", hvilken frikostighet föräldrarne dock voro förståndiga nog ej taga emot, utan torde (och bör!) saken, för allmänhetens betryggande för dylika "riddare", få ett efterspel. Jerker.

Brev från Båstad. (Till "Sydhalland.")

Grof vårdslöshet och frikostig skadeersättning bevisade i fredags en velocipedåkande person från Båstad, som dagen i fråga kom åkande landsvägen fram emot köpingen. Då körde han rakt på arbetaren Johan Nilssons tolvåriga dotter Hulda, som svårt skadades. Flickan i fråga fick, förutom stora blånader i ansiktet, ett betydligt krossår över näsan, varur blod forsade fram, och ett par skrapsår strax under vänstra ögat, som totalt svullnade, samt likaså ett par skrapsår på ena underarmen. Hon hade nästan lämnats utan hjälp i sin svåra belägenhet, om inte närvarande personer tagit hand om henne — för cyclistkäclingen var gentlemannavuren nog att lämna henne en ersättningssumma på en gång om 1 krona 25 öre (varigenom anmärkas bör att även ett kg ägg som flickan bar slog sönder) och sedan fortsätta resan utan att vidare ta minsta notis om hur det gick.

Så snart flickan hemkommit måste hon på grund av svåra anfall av huvudvärk och illamående med därmed följande uppkastningar i utmattadt och febraktigt tillstånd genast ta till sängen, och läkare anlitades dagen därpå. Då nu "gentlemannen" av flickans föräldrar uppsöktes, nekade han på det bestämdaste till att vara den person som kört omkull henne. Ja, han förundrade sig till och med över att hon, som tydligt igenkände honom, kunde tycka det var han, och hotade föräldrarna med att om de kom med sådana beskyllningar skulle det bli dem dyrt. Men han fann dock till sist för gott att erkänna och erbjöda ännu en frikostig ersättning på först 3 kronor, som dock senare av honom beredvilligt ökades till 5 kronor, som han ansåg "åtminstone räcka till". Denna frikostighet tog föräldrarna dock förståndigt nog inte emot, utan torde (och bör!) saken, för allmänhetens betryggande för sådana "riddare", få ett efterspel.

Jerker.