NORRA SKÅNE
12 maj 1885
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
På jernväg till Båstad.Den som för endast ett halft tiotal af år sedan velat tala om att vi i midten af det nittonde århundradets åttatiotal möjligen skulle kunna tillryggalägga vägen härifrån till Båstad på jernbana, hade säkert icke fått annat än de mest tviflande åhörare. Och ändå har detta och mycket mer blifvit en verklighet, tack vare den raskhet i beslut och utförande, det energiska bekämpande af alla svårigheter, som allt från början utmärkt styrelsen för Skåne-Hallands-jernvägen och dess driftige och skicklige byggare. Nu var arbetet så tillvida färdigt, att bemälte byggare, ingeniör Jehander, kunde för några dagar sedan låta utgå ett påbud till styrelsen och åtskilliga andra intresserade personer i de annekterade städer och platser som banan berör att deltaga i färden med de tåg, som utgående från Helsingborg och Halmstad skulle samtidigt anlända till länsgränsen, der sista skenan skulle fastspikas och spåret mellan Halmstad och Helsingborg sammanknäppas Vid halftretiden ankom tåget från Helsingborg till Engelholms station, medförande kanske ett trettital inbjudna gäster, deribland stadens borgmästare. Äfven från Höganäs och andra orter voro åtskillige deltagare i färden. Från Engelholm voro väl omkring tio välvilligt anmodade att deltaga i tåget och i den, som det hette på bjudningskortet, enkla sexa, som skulle intagas i närheten af samlingsplatsen. Vid pass tre qvart till fyra ångade vi af. Vid Engelholms hamn och Förslöf gjordes korta uppehåll för att upptaga en och annan inbjuden passagerare. Och så bar det af igen. Öfverallt voro skaror af folk samlade som med uttryck blandade af förvåning och fröjd beskådade ånghästens lopp. På gränsen af båda provinserna, der de flaggprydda tågen stannat, var upprest en äreport, prydd med grönt, flaggor och vimplar, med inskription "1 Februari 1883-9 Maj 1885" samt med Skåne och Halllands, Helsingborgs, Engelholms, Halmstads- och Labolms vapen. En väldig skara menniskor stod församlad uppåt den här mycket höga och branta åsens sluttning, bildande pittoreska grupper mot den späda vårgrönskans bakgrund. Omkring kl. ½6 framträdde i äreportens midt v. ordföranden i styrelsen baron David Eric Stjerncrona och höll ett kort och enkelt men af öfvertygelsens värma genomandadt tal med anledning af stundens betydelse. Af detta verk, som nu var sin fullbordan så nära hade man att vänta mycken lycka och välsignelse för de provinser, som nu med hvarandra kommo i en lifligare beröring. Liksom Frankrike och Spanien, fortfor tal., varit afstängda från hvarandra genom Pyreneerna och endast på krigets tält kommit tillsamman innan jernvägen genomskurit den hårda bergmassan, hade Halland och Skåne förut blott föga vetat af hvarandra. Men likasom man efter det stora jettearbetets utförande kunde utropa: nu finnes inga pyreneer mer. kunde vi här stå och säga: nu finnes ingen Hallandsås! Synnerligast för Halland hade man att hoppas en påskyndad rik utveckling af det arbete, som med kraft och enighet satt i verket nu var sin fullbordan nära. Men om Herren icke bygger huset så arbeta de fåfängt som derpå bygga och derföre slutade tal. med att nedkalla den högstes välsignelse öfver det väl afslutade verket. Hurrarop och stark salut följde på detta tal, hvarefter af en blandad kör, som anfördes af Kyrkoherden Malmborg i Båstad, från berget uppstämdes "Herrliga land" af Nordblom och ytterligare andra versen af prins Gustafs "Sjung om studentens lyckliga dag". Men härmed var icke festligheten slutad. Ännu återstod enligt programmet de materiela behofvens tillfredsställande och härför hade gästgifvaren i Östra Karup hr Rehngren på bästa sätt dragit försorg genom en med hans kända esprit d'arrangement anordnad festsexa i Öremölla. Härdracks med liflig enthusiasm och trefaldigt hurra skålen för banbyggaren och värden Ingeniör Carl Jehander, föreslagen af Baron Stjerncrona, hvarefter följande i hast hopkomna qväde utdelades:
Gränsen ej skiljer mer;Halland med Skåne serSig förenadt nu i lust och gamman.Åsen ett vägaspårFamnade i sitt skår,Som med jernband slöt det skilda samman.
Någon gång en provinsVoro de, som man mins,Men i brödrafejdens hårda tiderOfta af hat och splitRycktes de hit och dit,Dock till Sveriges modersfamn omsider.
Täflande i kulturHvar efter sin naturLänge båda hyllade den mening,Som nyss man klart förnam:Bättre vi komma framBlott med kraft och endrägt och förening.
Och nu är verket gjordt -Och fjerran skall bli spordt,Att bandet fastare knöts samman.Och nu vi höja tryggtLefve för den som byggtVägen och till vittnen ringt oss samman. J. F-m.
Efter inmundigande af kaffe "med avec" och ett ömt farväl af halländingarne bestego vi åter vårt tåg vid 8-tiden och anlände omkring ½ 10 hem igen efter att försigtigtvis ha kört sakta i backarne. Samtlige deltagare i tåget skola säkert länge bevara minnet af den enkla högtidligheten vid provinsmötet nära Båstad den 9 Maj 1885 och en liflig tacksamhetskänsla för den välvilja och gästfrihet, hvarmed arrangören, herr Jehander, beredde oss detta nöje.
Den som för bara ett halvt dussin år sedan velat tala om att vi i mitten av det nittionde århundradets åttiotals möjligen skulle kunna tillryggalägga vägen härifrån till Båstad på järnbana, hade säkert inte fått något annat än de mest tvivlande åhörare. Och ändå har detta och mycket mer blivit en verklighet, tack vare den raskhet i beslut och utförande, det energiska bekämpande av alla svårigheter, som allt från början utmärkt styrelsen för Skåne-Hallands-järnvägen och dess driven och skicklige byggare. Nu var arbetet så långt färdigt att nämnde byggare, ingenjör Jehander, kunde för några dagar sedan låta utgå ett påbud till styrelsen och åtskilliga andra intresserade personer i de annekterade städer och platser som banan berör att deltaga i färden med de tåg som utgående från Helsingborg och Halmstad skulle samtidigt anlända till länsgränsen, där sista skenan skulle fastspika och spåret mellan Halmstad och Helsingborg sammanknäppas. Vid halv tretiden ankom tåget från Helsingborg till Engelholms station, medförande kanske ett trettiotal inbjudna gäster, däribland stadens borgmästare. Även från Höganäs och andra orter voro åtskillige deltagare i färden. Från Engelholm voro väl omkring tio välvilligt anmodade att deltaga i tåget och i den, som det hette på bjudningskortet, enkla sexa som skulle intagas i närheten av samlingsplatsen. Vid ungefär kvart i fyra ångade vi av. Vid Engelholms hamn och Förslöf gjordes korta uppehåll för att uptaga en och annan inbjuden passagerare. Och så bar det av igen. Överallt voro skaror av folk samlade som med uttryck blandade av förvåning och fröjd beskådade ånghästens lopp.
På gränsen av båda provinserna, där de flaggprydda tågen stannat, var upprest en äreport, prydd med grönt, flaggor och vimplar, med inskription "1 februari 1883–9 maj 1885" samt med Skåne och Hallands, Helsingborgs, Engelholms, Halmstads och Labolms vapen. En väldig skara människor stod församlad uppåt den här mycket höga och branta åsens sluttning, bildande pittoreska grupper mot den späda vårgrönskans bakgrund. Omkring kl. ½6 framträdde i äreportens mitt v. ordföranden i styrelsen baron David Eric Stjerncrona och höll ett kort och enkelt men av övertygelses värma genomandad tal med anledning av stundens betydelse. Av detta verk, som nu var sin fullbordan så nära, hade man att vänta mycket lycka och välsignelse för de provinser som nu med varandra kommo i en livligare beröring. Liksom Frankrike och Spanien, fortfor tal., varit avstängda från varandra genom Pyrenéerna och endast på krigets tält kommit tillsammans innan järnvägen genomskurit den hårda bergmassan, hade Halland och Skåne förut blott föga vetat av varandra. Men likasom man efter det stora jettearbetets utförande kunde utropa: nu finnes inga Pyrenéer mer, kunde vi här stå och säga: nu finnes ingen Hallandsås! Synnerligast för Halland hade man att hoppas en påskyndad rik utveckling av det arbete som med kraft och enighet satt i verket nu var sin fullbordan nära. Men om Herren icke bygger huset så arbeta de fåfängt som derpå bygga och därför slutade tal. med att nedkalla den högsta välsignelse över det väl avslutat verket. Hurrarop och stark salut följde på detta tal, varpå av en blandad kör som anfördes av kyrkoherden Malmborg i Båstad från berget uppstämdes "Herrliga land" av Nordblom och ytterligare andra verser av prins Gustafs "Sjung om studentens lyckliga dag".
Men härmed var inte festligheten slutad. Ännu återstod enligt programmet de materiella behofvens tillfredsställande och härför hade gästgifvaren i Östra Karup hr Rehngren på bästa sätt dragit försorg genom en med hans kända esprit d'arrangement anordnad festsexa i Öremölla. Här
dracks med liflig entusiasm och trefaldigt hurra skålen för banbyggaren och värden ingenjör Carl Jehander, föreslagen av baron Stjerncrona, varpå följande i hast hopkomna kvadd utdelades:
Gränsen ej skiljer mer; Halland med Skåne ser Sig förenadt nu i lust och gamman. Åsen ett vägaspår Famnade i sitt skår, Som med järnband slöt det skilda samman.
Någon gång en provins Voro de, som man mins, Men i brödrafejdens hårda tider Ofta av hat och split Rycktes de hit och dit, Dock till Sveriges modersfamn omsider.
Täflande i kultur Var efter sin natur Länge båda hyllade den mening Som nyss man klart förnam: Bättre vi komma fram Blott med kraft och endräkt och förening.
Och nu är verket gjort - Och fjärran skall bli spordt, Att bandet fastare knöts samman. Och nu vi höja tryggt Leve för den som byggt Vägen och till vittnen ringt oss samman.
J. F-m.
Efter inmundigande av kaffe "med avec" och ett ömt farväl av halländingarne bestego vi åter vårt tåg vid 8-tiden och anlände omkring ½ 10 hem igen efter att försiktigtvis ha kört långsamt i backarne.
Samtlige deltagare i tåget skola säkert länge bevara minnet av den enkla högtidligheten vid provinsmötet nära Båstad den 9 maj 1885 och en livlig tacksamhetskänsla för den välvilja och gästfrihet varvid arrangören herr Jehander beredde oss detta nöje.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
