GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING

12 maj 1885

GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING – 12 maj 1885 GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING – 12 maj 1885 (forts.) GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING – 12 maj 1885 (forts.) GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING – 12 maj 1885 (forts.) GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING – 12 maj 1885 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

En icke officiel järnvägs-invigning.(Bref från Halmstad till Handelstidningen.) Man har nästan till äckel sett sig mätt på dessa stela, officiella, slentrianmessiga järnvägsinvig-ningar, öfver hvilka Strindberg i sitt „Nya rike" med så stor framgång svängt satirens gissel. Det var derför icke utan ett visst intresse jag en dag i förra veckan från den framstående järnvägsentrepre-nören C. Jehander erhöll inbjudning att i min egenskap af tidningsman öfvervara den icke officiella invigningen af Skåne-Hallands järnväg, hyilken invigning skulle ega rum som i Lördags. Och då jag tager för gifvet att Handelstidningens ärade läsare af skäl, som jag väl icke behöfver nämna, hysa ej ringa intresse för nämnde järnväg, tager jag mig härmed friheten tillställa dem ett referat af den genom sin enkelhet lika originella som vackra invigningsfesten. Skåne-Hallands järnväg, hvilken, som bekant, förenar städerna Halmstad och Helsingborg, är omkring 8 mil lång - den är ännu icke officielt uppmätt - och genomskär Hallandsås i den s. k. Sinarpsdalen. De tekniska svårigheter man vid byggandet af denna järnväg haft att öfvervinna ärolångt ifrån obetydliga. Stigningarne och de djerfva kurvor, i hvilka den slingrar sig fram öfver åsen tala tillräckligt tydligt. Arbetena å banan dateras från den 1 Februari 1883 och ha oaktadt en mängd motigheter, som rest i vägen, pådrifvits med den raskhet, att, som sagdt, sista skenan kunde inspikas redan i Lördags. Officielt och för trafiken kommer emellertid banan i dess helhet att öppnas först den 1 nästkommande Augusti, detta dock fyra månaden före den kontrakterade tiden. De män, som inlagt största förtjensten om utförandet af denna järnvägsbyggnad äro å skånska sidan konsul P. Ohlsson i Helsingborg och å halländska friherre D. E. Stierncrona å Stjernarp samt godsegaren J. Lyttkens. Kl. 3 e. m. utgick extratåget från Halmstad. Det bestod af endast 2 passagerarevagnar och en godsvagn. Lokomotivet var, dagen till ära, prydt med grönt och från första vagnen vajade en flagga. Inbjudne att deltaga i färden voro från Halmstad någre landsstatstjenstemän, stadens borgmästare, ett par styrelseledamöter, trafikchefen för Halmstad-Nässjö järnväg samt representanter för Halmstadpressen m. fl., inalles omkring 20 personer. Färden, som gynnades af det härligaste väder, gick till en början rakt söderut öfver jemn mark, liknande den skånska slättbygden. Utan att stanna brusar tåget förbi den första stationen, Frönninge. Man hinner i blinken endast se skymten af ett litet snygt tegelhus i rödt och hvitt. Men vid nästa station, Eldsberga, stanna vi ett par minuter. Den lilla stationsbyggnaden är redan bebodd. Snöhvita gardiner för fönstren och ett par nyfikna små barnansigten tryckta tätt intill rutan. Snart äro vi inne i „Veingekroken“. Banan, som förut gått alldeles rakt på Laholm och genom bördiga trakter, gör här en ledsam och af terrängförhållandena alldeles icke påkallad krökning och går fram genom oländiga, stenbundna marker. En af traktens godsegare och medlem af länets landsting ville så hafva det, i trots af alla protester. De förargade bönderna ha nu tagit sin skada igen och underlåtit att å nyo invälja den mäktige i landstinget - ett misstroendevotum, som torde vara retsamt nog. Snart ha vi passerat äfven Veinge station, och redan glittrar på huger hand Lagans vattenfall i solskenet. Tåget brusar fram öfver det skummande vattnet. Signalen ljuder, tåget stannar. Vi äro i Laholm. Här tycktes man veta af hvad som var i görningen. En stor menniskoskara hade samlats å den plats, der stationshuset, som nyligen påbörjats, inom kort kommer att resa sig. „Det flager i Byen“, och äfven från Laholms kungsgård vaja festliga flaggor. Här i Laholm ökas passagerare-antalet med 5 à 6 personer, och så äro vi åter i farten. Det är synd att man vid Vallberga station rest granklädda flaggstänger, ty vi stanna icke, ha knapt ens tid att taga en öfverblick af de „festliga anordningarne“. Der till höger reser sig Skummeslöfs utmärkt fula kyrka midt på slätten. Men till venster, under foten af åsen ligger Hasslöfs tempel och tittar fram genom den späda vårgrönskan, stolt öfver sitt imponerande läge. Konturerna af åsen, hvilka förut blånat i fjerran, börja nu framträda allt tydligare. Stigningen varder allt starkare. De väldiga vallarne på ömse sidor om vägen vitna om den energi som här banat sig väg. Men på samma gång banan stiger beskrifver hon en stark kurva och i ett nu öppnar till höger sig den härligaste utsigt öfver det nedanför liggande, skogklädda landskapet, Pershög, det för sin naturskönhet så mycket omtalade utvärdshuset, Båstad och den stora hafsbugten, hvari just ett tjogtal småfartyg för fulla segel styra in. Den lilla köpingen har kiädt sig i festskrud och flaggor, och vimplar fladdra för den lätta brisen. Här stannar tåget. Dörrarna hållas stängda. Vi skola afvakta Helsingborgståget innan vi rycka närmare länsgränsen, der sista skenan skall inspikas. Vi behöfva icke vänta länge. Skåningarnes signal ljuder, svaras af hallandingarne. Bergen gifva eko. Ett väldigt skott dånar nere i Pershög, och de bäda tågen glida hvarandra sakta till mötes. Landtbefolkningen gifver talrikt möte. Hviftande af hattar och mossor och glada hurrarop. Nu kunna vi ej komma längre fram. Vi stiga ur, och skåningar och halländingar skaka hand på sjelfva länsgränsen. Här är rest en statlig äreport af granris, prydd med flaggor och arbetets emblem: spadar, hackor m. m. Ofvantill inskriptionen: 1 Februari 1883-9 Maj 1885 och å halländska sidan Hallands, Halmstads och Laholms samt å skånska sidan Skånes, Helsingborgs och Engelholms vapen. Just på denna punkt ir naturen riktigt Just på denna punkt är naturen riktigt storslagen. I fonden järnvägsspåret, som förlorar sig i en skarp kurva, sprängd genom berget, hvars nakna brott påminner om Bohuslän. Till höger den storartade utsigten öfver Båstad och hafsbugten ända långt ut, der åsen stupar djerft i sjön. Till venster en brant bergsluttning beväxt med löf- och barrskog, och bakom oss skymta vi det halländska slättlandet badande i solljus. Sedan järnvägsarbetare inspikat större delen af skenan, framträder midt under äreporten styrelsens v. ordförande friherre D. E. Stierncrona och håller ett enkelt och anslående invigningstal. Han beklagade att styrelsens ordförande konsul Olsson vore hindrad att tillstädeskomma, men ville nu å styrelsens vägnar uttala sin stora tillfredsställelse öfver att man redan nu hunnit så nära målet: Skåne-Hallands järnvägs fullbordan. Han betonade vidare de stora fördelar de bâda provinserna genom det nya föreningsbandet komme att skörda både i socialt och ekonomiskt hänseende och framförde så styrelsens varma tack till ingeniör C. Jehander, hvilken man i främsta rummet hade att tacka för att arbetet så väl och så raskt bedrifvits. Slutligen nedkallade han öfver företaget den Högstes välsignelse. Derpå nedslog han jemte några andra styrelse-ledamöter de sista spikarne genom skenan, och så vardt Skåne-Hallands järnväg öppnad. Omedelbart derefter öfverraskades man af nya skott från Pershög och af tonerna från en rätt väl inöfvad sångkör. Det var Båstads sångförening, som placerad å bergssluttningen under den åldrige kyrkoherden Malmborgs ledning uppstämde Här-liga land. Så ett trefaldt lefve, utbringadt af frih. Stierncrona, och svaradt af trenne dynamitskott, och så en ny sång: Svea, vår moder, hugstor och skön - och den „officiella” delen af festen var slut. De inbjudne voro inviterade att deltaga äfven i en sexa. Denna afåts omedelbart derpå i en liten snygg och treflig bondgård. Tal för värden, ingeniör Jehander, och för järnvägsbolagets styrelse. Så kaffe och en liten stunds Nachspiel, och så bröt man upp. Efter kraftiga hurrarop ur skånska och halländska strupar foro de båda tågen åt hvar sitt håll. Snart hade vi stigit ned på slätten igen. Inom kort förtonade den vackra åsen vid horisonten. Snart var den i mörkret försvunnen. Men minnet af den enkla och anslående festligheten deruppe, hvarigenom samfärdsel öppnats mellan tvenne bördiga provinser, som för länge varit skilda, det togo deltagarne med sig och det skall sent förblekna. H. E. V. H.

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI