HALLANDS ALLEHANDA
28 augusti 1886
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Båstadskupletter. Vi återgifva efter L. T. följande »kupletter», hvilka sågo dagsljuset i nämnda tidnings-spalter straxt efter en der på platsen hållen Tivandersk soiré. Genren år som vanligt »kaffemunter».
På sistone kom jag till Båstad ock framOch tvärt blef jag bjuden af Schweitz på en dram,Han sa': »Kära Lundström, om blott jag haft dej.Skull' Sjöbäck nog fått sig singdudelidej.
Herr Sjöbäck, som är en »sjudundrande kropp»,Ett observatorium hade byggt oppI form af ett badhus, der man roar sej.I smyg att bekika singdudelidej.
Men detta väckt ovilja, trätor och split,Och derom man pratat än hit och än ditTy damernas harm kan man nog tänka sej,Att »blott-ställa» sig för singdudelidej.
I onsdags så var det en sak: kommunalHardt nära det var att det blifvit skandal.Tiljander till Sjöbäck sa: »rör ej vid mej»,Herr Sjöbäck, ni luktar* singdudelidej.
I tidningen står det ju tydligen tryckt,Att badhuset står uppå sin ändalykt;Men Sjöbäck han håller i längden** nog sejMot »Schweitzska förbundets» singdudelidej.
Ja, jag kom till Båstad så innerligt gladDerför att jag der kunde få mej ett bad.»Der badar man utmärkt», så sade man mejI Schweitzarns, det nya singdudelidej.
Ja Båstad är bra uppå många slags vis,Men Lundström är rädd för dess gamle polis,Han lär vara tarlig så säger man mejFörstås – till att prata singdudelidej.
Här pratas, planteras och sättes upp hus.Och mången lik Lundström tar ständigt ett rus.Men värst utaf allt, ja så säger man mejÄr bråket om Sjöbäcks singdudelidej.
Med bankerna är det ej mycket bevändt,Jo sparbanken ger ju, förstås, sin procent;Men folkbanken? – Af den man hörer ju ej …Den gifver visst endast singdudelidej.
Och Helsingborgs skarpskyttar kom här en da’,De tänkte från Schweitzarn pigorna dra.Men pigorna våra de svarade nejOch skakade på sitt singdudelidej.
Så var här på »Malen» en stor karusell.Och Sällström, som alltid i allo är snäll.Han sade: »kom åk ni, den här tillhör mej!»Nog fick han för åka singdudelidej.
Ja nöjen hår varit på månghandavisNog tog verldsutställningen här första pris.Miss Meta hon sade: »kom hit och tag mej»I handen och känn mitt singdudelidej.
Med skjutning i år gör sig Schweitz ej omakDerför att i fjol han sköt sönder ett tak:Han nämden har frågat, men den svarte: nej;Skjut herrn blott i år med singdudelidej.
Ja Båstad blir stor, går framåt ska’ ni se,Ty Schweitz hänger i och har mången idéFör Båstad Jag höjer ett hipp och hurrejOch tömmer i botten singdudelidej.
Sedan Lundström härefter gjort sin allersom ödmjukaste reverens för publiken, försvann han, men återkom ögonblicket derpå med andan i halsen och ett telegram i handen, och säkert fans det väl ingen, som ej tog saken för rama allvaret, då Jonas Petter med oförliknelig komik under allt jemt stigande patos i melodramform föredrog depeschen, som lydde: Lundström. Laholm!För hvarjom och enom varder härmed vetterligt att det mysteriösa, kommunalstämmoupprörande. anständighetsfiendtliga, oblyghetsbetecknande länsstyrelsedödsdömda, tidningsspaltfyllande Sjöbäckska badhuset i natt kl. emellan ett och två återgick till sitt ursprungliga intet. Sorgens beklagande öknar saknaden. Många badgäster. * Yttrande vid kommunalstämman. ** 7 fot?
Vi återger efter L. T. följande "kupletter", vilka såg dagsljuset i nämnda tidnings-spalter strax efter en där på platsen hållen Tivandersk soiré. Genren är som vanligt "kaffemunter".
På sistone kom jag till Båstad och fram Och tvärt blev jag bjuden av Schweitz på en dram, Han sa': "Kära Lundström, om blott jag haft dig. Skulle Sjöbäck nog fått sig singdudelidej. Herr Sjöbäck, som är en "sjuhundra kropp", Ett observatorium hade byggt upp I form av ett badhus, där man roar sig. I smyg att bekika singdudelidej. Men detta väckt owilja, trätor och split, Och därom man pratat än hit och än dit Ty damernas harm kan man nog tänka sig, Att "blott-ställa" sig för singdudelidej. I onsdags så var det en sak: kommunal Hårt nära det var att det blivit skandal. Tiljander till Sjöbäck sa: "rör ej vid mig", Herr Sjöbäck, ni luktar* singdudelidej. I tidningen står det ju tydligen tryckt, Att badhuset står upp på sin ändalykt; Men Sjöbäck han håller i längden** nog sig Mot "Schweitzska förbundets" singdudelidej. Ja, jag kom till Båstad så innerligt glad Därför att jag där kunde få mig ett bad. "Där badar man utmärkt", så sade man mig I Schweitzarns, det nya singdudelidej. Ja Båstad är bra på många slags vis, Men Lundström är rädd för dess gamle polis, Han lär vara tarlig så säger man mig Förstås – till att prata singdudelidej. Här pratas, planteras och sättes upp hus. Och mången lik Lundström tar ständigt ett rus. Men värst av allt, ja så säger man mig Är bråket om Sjöbäcks singdudelidej. Med bankerna är det ej mycket bevändt, Jo sparbanken ger ju, förstås, sin procent; Men folkbanken? – Av den man hörer ju ej … Den gifver visst endast singdudelidej. Och Helsingborgs skarpskyttar kom här en dag, De tänkte från Schweitzarn pigorna dra. Men pigorna våra de svarade nej Och skakade på sitt singdudelidej. Så var här på "Malen" en stor karusell. Och Sällström, som alltid i allo är snäll. Han sade: "kom åk ni, den här tillhör mig!" Nog fick han för åka singdudelidej. Ja nöjen här varit på mångahanda vis Nog tog världsutställningen här första pris. Miss Meta hon sade: "kom hit och tag mig" I handen och känn mitt singdudelidej. Med skjutning i år gör sig Schweitz ej omak Därför att i fjol han sköt sönder ett tak: Han nämnden har frågat, men den svarade nej; Skjut herrn blott i år med singdudelidej. Ja Båstad blir stor, går framåt ska' ni se, Ty Schweitz hänger i och har många idé För Båstad jag höjer ett hipp och hurrej Och tömmer i botten singdudelidej.
Sedan Lundström härefter gjort sin allerminsta ödmjukaste reverens för publiken, försvann han, men återkom ögonblicket därpå med andan i halsen och ett telegram i handen, och säkert fanns det väl ingen, som ej tog saken för rama allvaret, då Jonas Petter med oförlikneligt komik under allt jämt stigande patos i melodramform föredrog depeschen, som lydde:
Lundström. Laholm!
För var och en härmed vetterligt att det mysteriösa, kommunalstämmoupprörande, anständighetsfiendtliga, oblyghetsbetecknande länsstyrelsedödsdömda, tidningsspaltfyllande Sjöbäckska badhuset i natt kl. mellan ett och två återgick till sitt ursprungliga intet.
Sorgens beklagande öknar saknaden. Många badgäster.
* Yttrande vid kommunalstämman. ** 7 fot?
