Ur arkiven · Föreningen Gamla Båstad
Värd ett bättre öde
Söndagen den 16 september 1883 dansade 2 020 par på Pershög ovanför Båstad, enligt tidningens räkning. Dagen efter fanns tre flaskor sodavatten kvar. Mannen som sålt resten hette Ludvig Schweitz. I sju somrar planterade han parker, byggde badhus och gav bort hästar på höstfesterna. Han gick i konkurs tre gånger under tiden. När han dog i Köpenhamn 1907 skrev en tidning i Göteborg att det var han som skapat badorten.
1. Tre flaskor sodavatten
Våren 1883 hyrde källarmästaren Ludvig Schweitz från Laholm utvärdshuset Pershög av badhusbolaget i Båstad. En källarmästare var en krogvärd med rätt att servera sprit och vin, och ett utvärdshus var ett värdshus utanför själva orten. Pershög låg på en terrass i åsen ovanför köpingen, med utsikt över hela bukten. Hyran gällde från 1 juni till 16 september.
Laholms Nya Tidning hade hört att han tänkte plantera och bygga en dansbana där, allt »för att göra stället fullt comme il faut«. I juni frågade samma tidning: »Är Pershög wid Båstad Sweriges wackraste utwärdshus? Nåja, chacun à son goût.«
Han annonserade konsertmusik varje söndag klockan 3–4 och dans på den nybyggda banan till klockan 10. Han tog in Carl Berggrens kapell från Laholm för hela sommaren. Båstads Tidning, som kom ut för första gången i juni, skrev att verandapubliken mest var främlingar, och att dansen pågick med liv och lust.
Säsongen slutade med en bal och ett fyrverkeri lördagen den 15 september. Söndagen därpå blev det folkfest. Båstads Tidning räknade ut hur stor: »101 kronor indansades på banan, hwilket alltså wisar 2020 dansanta par der swängde om under aftonens lopp«. Tidningen räknade alltså med fem öre per par.
Maten och drycken tog slut. Dagen efter fanns där kvar »blott 3 flaskor sodawatten, hwilka räddat sig in i ett hörn undan den allmänna förstörelsen«.
Samma dag höll ortsborna en middag för honom. Tidningen skrev: »Dagen efter höll Båstadsborna afskedets och tacksamhetens middag med skålar för källarmästaren Ludw. Schweitz.« Kapellmästare Berggren tackade i en insändare för all vänlighet och godhet som hans musiker mött.
Ludvig Schweitz var trettiosju år den sommaren. Han hade redan gått i konkurs två gånger.
2. Före Båstad
Det mesta om Ludvig Schweitz tid före Båstad kommer inte ur föreningens arkiv. John Olav Wesström har letat fram tjugofyra tidningsklipp från åren 1874–1884, och de ger hans väg genom Skåne och Halland.
Han kom från Tyskland. Göteborgsposten skrev vid hans död att han var född i Oldenburg. Köpenhamnspolisen antecknade födelsedagen 7 oktober 1845.
Han var inte ensam i landet. Två äldre bröder, tvillingarna Carl och Heinrich Wilhelm Schweitz, var också källarmästare i Skåne. Heinrich Wilhelm drev hotellet i Höganäs. Carl drev hotell i bland annat Trelleborg och kom senare att ta över Ludvigs hus i Båstad. Namnen upprepas alltså i den här berättelsen. Där det inte står något förnamn är det Ludvig som avses.
I mitten av 1870-talet höll Ludvig Schweitz gästgivargården i Laholm och ordnade baler på rådhuset. Hösten 1876 flyttade han, och i oktober 1877 gifte han sig med Hilma Josefina Andersson.
Sedan gick det fort. Han tog Järnvägshotellet i Hässleholm, och natten före julafton 1878 brann det nästan helt ned. I januari 1879 var han i konkurs. Boet såldes på auktioner hela våren, bland annat »20,000 bättre och sämre cigarrer«.
I november 1879 öppnade han ett nytt hotell vid bron i Ängelholm. I april 1880 var han och hans hustru i konkurs igen. Hösten 1881 var han tillbaka på gästgivargården i Laholm.
Det var därifrån han hyrde Pershög. Laholms Nya Tidning var inte bara nöjd med honom. Staden hade en tredje rätt att sälja sprit, och sommaren 1883 ville man arrendera ut den till någon annan än Schweitz. Tidningen tyckte att konkurrensen skulle göra honom gott: »Gästerna torde då bli mera humant bemötta«. Och den lade till: »Exempel har man för resten derpå från Båstad.«
3. Han fick dansa ensam
I slutet av mars 1884 gick Ludvig Schweitz i konkurs för tredje gången, nu i Laholm. Borgenärerna, alltså de han var skyldig pengar, hade begärt det. Han hade själv gått med på det. Boet hade skulder på 45 235 kronor och tillgångar på 27 603 kronor.
Konkursboets lösöre i Laholms nya stadshotell auktionerades ut i juli. Lösöre är det som går att flytta, och annonsen räknar upp möbler, ett piano, en biljard med stenskiva, en droska – en täckt hyrvagn – och en knivskurningsmaskin. Sist kom ett större islager, »3 tunnor fin Sill och en Schweizerost«. Dansbanan på Pershög såldes vid samma tillfälle, en bana »som spekulanter före auktionen böra bese«.
Samma vår köptes hela badinrättningen i Båstad, med Pershög, av en Schweitz i Köpenhamn. Han ägde danslokalen Figaro där. Priset var 6 000 kronor. Båstads Tidning kallade köparen »H. Schweitz«. En senare notis ger att han var en äldre bror till Heinrich Wilhelm i Höganäs. Norra Skåne skrev att meningen var att Ludvig skulle fortsätta sköta värdshuset.
Han gjorde det. I augusti tog han dessutom hand om gästgiveriet, Hotell Victoria vid torget i Båstad. Laholms Nya Tidning beskrev honom som känd för att vara en »rask och duglig fackman, men äfwen för att wara wäl dyr«.
Den 30 augusti höll han barnbal i paviljongen på Pershög. Entrén var 25 öre för barn. Föräldrar och barnsköterskor kom in gratis.
Föräldrarna hade bett en före detta danslärare i köpingen att leda balen. Schweitz körde ut honom. Öresundsposten berättade vad som hände: »Det gick emellertid ej bättre än att hr S. fick dansa ensam, ty med den utvisade följde alla de närvarande.«
Tidningen skrev också att han redan nu, när han just tagit över gästgiveriet, »har redan stött sig med en stor del af samhällets invånare«. Samma söndag ställdes en folkfest på hotellet in i brist på deltagare.
4. En halvstor gris
Vid fyratiden varje söndag lät Ludvig Schweitz skjuta två kanonskott från Pershög. Dansen på banan började samma timme. I augusti 1885 hade arbetaren som laddade kanonerna lagt en sten i den ena. Öresundsposten skrev: »Stenen nedföll efter skottets aflossande på hustaken i Båstad.« Meddelaren tillade att »Källarmästarn var ovetande härom«.
I september 1885 började han hålla höstfester. Den största hölls den 13 september. Programmet började klockan 4 med säcklöpning, klättring på en såpad stång och »Kapplöpning af 4 pojkar i 2 par byxor«. Klockan 9 brändes ett fyrverkeri av.
Med varje biljett följde ett nummer. På vissa nummer vann man ett levande djur. Båstads Tidning skrev att Pershög den dagen var »ett Köpenhamnskt tivoli, en miniature«, och tryckte vinnarlistan. Ett välgött får gick till Heljarp, en anka till Torekov. Handlanden H. P. Kallenberg i Båstad vann en tupp med »fru«. Och sist: »en halfstor gris: gossen Pål Nilsson från Engelsweck«.
Priset i toppen av den såpade stången var två kronor. Efter många misslyckade försök klättrade en liten pojke upp, son till sjökapten Nilsson.
Vid fyrverkeriet veckan innan hade en bokhållare i köpingen vägrat betala inträdet. Han menade att Pershög var en allmän plats, och han uppmanade andra att göra likadant. En insändare i Båstads Tidning kallade honom »en för sin oförsynthet känd bokhållare«. Insändaren skrev att Schweitz hade haft stora kostnader för Pershög och att köpingens övriga invånare ville »unna gerna herr Schweitz förtjena«. Insändaren undertecknade med Pershögsbesökare.
Höstfesterna blev en vana. Året därpå var det skönhetstävling. Varje besökare fick ett band att ge den kvinna man tyckte var vackrast, och den som fick flest band vann tio kronor. Det var brottning på dansbanan och kapplöpning i tunnor för damer. Och det bortskänktes en häst.
Hästen fanns med varje år. 1888 vann en tjänare från Laholm den. Höganäs Tidning skrev att han »fick en hel häst«, men att han inte var någon ryttare. Han bytte den mot 55 kronor. 1889 lottades också en tjur av anglerras ut, en mjölkras från Angeln i Slesvig.
Det var också på Ludvig Schweitz tid som halländingarna började komma. Sydhallänningar hade länge farit till Båstad någon söndag efter höskörden. Men enligt ett brev i Engelholms Tidning 1898 var det han som omkring 1887 »fastslog den fjerde söndagen i Juli som halländingarnas dag«. Han lockade med säcklöpning och såpad stång.
Alla var inte nöjda. I slutet av augusti 1886 skulle en föreställning på Pershög börja klockan 6. Den började halv tio, med ett tiotal fyrverkeripjäser. De som skulle med sista tåget till Halmstad hade då fått gå till stationen utan att se något. En insändare påminde honom om att »det är ej nog att han ser till att publiken ordentligt erlägger sin höga entré«.
5. Fontänen och de fyratusen träden
Ludvig Schweitz byggde mer än fester. Sommaren 1886 hade han rustat varmbadhuset vid stranden och byggt nya kallbadhus ute i havet. Malmö Handels- och Sjöfartstidning räknade med omkring 600 kallbad och 75 varmbad om dagen.
Framför paviljongen på Pershög anlade han en fontän. Vattnet leddes från källor högre upp i åsen. Strålen stod nästan tolv meter hög – tidningen skrev »med sin nära 40 fots höga stråle«. En resenär från Malmö kallade 1887 hela anläggningen för »ett Schweitz i miniatur«.
Nedanför köpingen var stranden ödslig, sandig mark. Där körde han dit jord och planterade. Sommaren 1887 stod omkring 4 000 unga lövträd på knappt en och en halv hektar. Vintern därpå räknade en korrespondent till cirka 20 000 träd och buskar i hela anläggningen. Det blev Badhusparken.
I december 1888 ville han utvidga den. Mellan parken och vägen österut låg en strandplan där enskilda hängde sina fiskegarn på tork. Kommunalstämman beslöt på hans förslag att plantera även den, och han erbjöd sig att betala. Helsingborgs Dagblad skrev att det fanns annan plats för garnen. En meddelare i Öresundsposten gladde sig åt att planteringen skulle »undanrödja den fula utsigten af fiskegarn o. d.«
Han köpte en paviljong i Ängelholm för 400 kronor och ställde den vid strandpromenaden. Han ordnade skjuts från stationen för 25 öre. Han annonserade läkare, apotek, massage och en barberstuga vid badet.
Stationen var nämligen ett problem. Järnvägen kom 1885, men den lades en god bit från köpingen. Resande möttes av hotellets char-à-bancer, öppna vagnar med tvärbänkar, med »Hotell Victoria« på kuskarnas mössor.
Signaturen Kalle Kula skrev 1886 att »Källarmästare Schweitz, som vistats i Båstad endast ett par år«, redan hade uträttat mycket. Men han tillade att planerna mötte starkt motstånd, och det från dem man minst borde misstänka.
6. Åtta stämningar
Motståndet hade namn. Kommunalnämnden i Båstad hade bestämt att dansen skulle sluta klockan 9. Ludvig Schweitz höll banan öppen till 10. Sommaren 1886 hade kronolänsman August Elmlund tagit ut åtta stämningar mot honom för det, en för varje gång. En kronolänsman var statens polis och åklagare på landsbygden.
Öresundsposten lade fram saken med ett tankstreck: »Danstillställningarne hade egt rum i – Pershög, utanför köpingens område.« Tidningen lät läsaren dra slutsatsen själv. Ordningsstadgan var köpingens.
Samma höst var han stämd för en växel på 216,75 kronor. En växel var en skriftlig betalningsförbindelse, och han hade skrivit under den. Tidigare samma år hade han varit stämd för att ha tagit is ur en grannes märgelgrav. En märgelgrav var en vattenfylld grop där man grävt märgel, kalkhaltig lera som spreds på åkrarna. Ett vittne berättade att Schweitz, när han fick höra grannens förbud, sagt: »bry er ej om honom«.
Vid nyåret 1887 var han i konkurs igen, den fjärde. I januari hölls inställelsen, dagen då borgenärerna anmälde sina fordringar inför rätten. Tillgångarna var 335 kronor. Den 25 februari samlades borgenärerna på gästgivargården för att bestämma hur mycket han skulle få att leva på.
Tre dagar senare skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning att badgäster redan bokade rum för sommaren. Den outtröttlige herr Schweitz förberedde flera nyheter. Badhuset skulle förbättras, och man förhandlade med en massör. Och: »Tillfällen till ridturer i bergen å åsnor komma äfven att erbjudas.«
I maj annonserade han som vanligt att varm- och kallbadhuset höll öppet hela sommaren. I juli kallades borgenärerna till ett sista sammanträde för att avsluta konkursen.
När säsongen var slut den hösten hade någon gått lös på Pershög. Friska grenar sågades av vid grottorna och i parken, »låsarne för dansbanan sönderbrötos« och fönsterrutor slogs in i restaurangen. Ingen straffades för det.
7. Kyparen i första klass
Sommaren 1887 hade Båstad över 400 badgäster. Där fanns professorer från Lund, en bankdirektör från Malmö och den danske greven Knuth, vars ångyacht låg i hamnen. En korrespondent från Malmö skrev att ett hundratal Båstadsbor nyss hållit en fest för Ludvig Schweitz för att tacka honom.
Samma sommar rymde en av hans anställda. Hallandsposten skrev att den danske kyparen Madsen »rymde i söndags afton med kassan och stälde kosan till Halmstad pr jernväg i första klass’ kupé«. Polisen i Halmstad grep honom. Han hade ungefär 20 kronor på sig.
Ludvig Schweitz kunde också vara generös. En regnig fredag i juni 1886 kom omkring trehundra skolbarn med lärare och föräldrar från Farhult och Jonstorp med extratåg. De tågade med musik upp till Pershög, där värden tog emot dem med två kanonskott. Sedan öppnade himlen sig. Öresundsposten skrev att han då »upplät afgiftsfritt sin stora, rymliga sal åt ungdomen till dans«.
I december 1887 skrev en Båstadsbo ett brev till Laholms Nya Tidning. Han var missnöjd med mycket i köpingen. Men han erkände: »så är det han som drager folk till köpingen«. Utan Pershög och Schweitz vore orten bortglömd, skrev han. Sedan klagade han på hunden. Går man ut i skymningen, skrev han, »blir man öfverfallen af herr S:s hund«. Brevskrivaren ville »sätta munkorg både på hunden och herrn«.
Det var inte bara en hund. En brevskrivare som kallade sig Emma-B. berättade sommaren därpå om att gå in på gården till Hotell Victoria och »klappar källarmästarens tio hundar«. Sex av dem var unga.
Våren 1888 sålde brodern i Köpenhamn badinrättningen och Pershög vidare till ett bolag av Båstadsbor. Ludvig Schweitz blev kvar som föreståndare. Pershög upplät man åt honom på tio år, »så att den efter denna tid blir hans enskilda egendom«.
På nyårsafton 1888 skulle han gå till aftonsången, kvällsgudstjänsten i kyrkan. Då såg han rök från ett av rummen i övre våningen på hotellet. Sängen stod i lågor. Han och personalen släckte elden utan brandkåren. Ingen hade bott i rummet på flera dagar. De sista som varit där var några av hans barn, som övat piano. Helsingborgstidningen Skånes Allehanda skrev att »fem minuter senare hade troligen hela hotellet stått i eld och lågor«.
8. Tvåhundra kronor
Den 11 mars 1889 försattes Ludvig Schweitz i konkurs för femte gången. Det var en S. Eliasson i Hishult som begärt det. Schweitz var skyldig Eliasson, skrev Skånska Aftonbladet, »blott 200 kronor, har jag hört uppgifvas«.
Tidningen var vänlig men rak. Schweitz var en driftig man som orten hade mycket att tacka för, »men han har kanske icke alltid förstått att rätta utgifterna efter inkomster«. Man hoppades att han skulle vara på benen igen till sommaren.
I april gick ett rykte i köpingen. Höganäs Tidnings korrespondent återgav det: »Schweitzaren skall flytta, Schweitzaren skall inte ha badhuset och Pershög i sommar«. Korrespondenten trodde inte på det. I maj annonserade Schweitz att badanstalten höll öppet som vanligt.
Den 13 maj dog hans hustru Hilma Josefina i Köpenhamn. Hon var trettiofem år. Dödsannonsen är undertecknad av honom. Hon var »djupt sörjd och begråten af mig, 3 små barn« och av föräldrar, syskon och vänner. Hon jordfästes i Båstads kyrka den 21 maj.
Hans två yngsta barn hade fötts i Båstad. Sonen kom 11 januari 1885, dottern 8 juli 1886. Båda födelseannonserna står i Båstads Tidning, undertecknade av Hilma och Ludvig Schweitz.
Hösten samma år gick Hilmas dödsbo i urarvakonkurs. Arvingarna tog alltså inte på sig hennes skulder. De hade bara rätt till det som blev över när skulderna var betalda. Det var den sjätte konkursen med hans namn i.
I november arrenderade brodern Carl Schweitz hotellet för fem år. Ludvig sa senare i rätten att han lämnat över alla rättigheter och skyldigheter den 15 november. Telegrafverket stämde honom ändå för telefonen. Han dömdes att betala 250 kronor.
9. Tre kollin liar och en ost
I januari 1890 trycktes en lista i Post- och Inrikes Tidningar. Den räknade upp gods som legat outlöst på stationerna i nordvästra Skåne, alltså gods som ingen hämtat ut och betalat för.
På Båstads station låg tre kollin liar från Helsingborg. Ett kolli är ett paket fraktgods. Där låg också ett kolli ost från Halmstad. Båda var adresserade till L. Schweitz.
Det står inte vad han skulle med dem. När sommaren 1890 kom annonserade brodern Carl musik i hotellträdgården.
I maj 1891 tog handlanden August Tiljander över hotellet och Pershög. Ludvig Schweitz fanns kvar i köpingen. Laholms Nya Tidning skrev: »Fru Ekedal har antagit förre källarmästaren Ludvig Schweitz såsom föreståndare för sina bier- och vinrättigheter.«
I juni skrev en skribent i Norra Skåne om en tur till Båstad. Han kallade Ludvig Schweitz »Den gamle grundaren af det nya riket i Båstad«, en man med »en energi, hvilken i och för sig varit värd ett bättre öde«.
Efter juni 1891 nämns han i föreningens tidningsarkiv bara i efterhand.
10. Pershög med stora bokstäver
Tre år senare skrev en korrespondent i Sydhalland att badorten förföll. Pershögs gångar och planteringar såg ut att vara dömda att förfalla. Han saknade den man som han kallade »upphofsmannen till hvad Båstad som badort är«.
Varje sommar frågade främlingar nere i köpingen hur man hittade till Pershög. Engelholms Tidnings korrespondent förklarade 1899 varför. Medan L. Schweitz hade stället hade han låtit måla namnet på husets framsida »med stora typer, som syntes ner i Öfra gatan och ännu längre«. Det hade försvunnit vid en ombyggnad. Samma sommar målades det dit igen.
Vid den tiden bodde Ludvig Schweitz i en källarlägenhet på Sværtegade 8 i Köpenhamn. Där finns han i polisens register från 1 november 1898, som restauratör och krogvärd. Hans son Carl, kypare, bodde hos honom. Sedan flyttade han ofta. I oktober 1906 skrevs han in på Almindelig Hospital, Köpenhamns försörjningsanstalt.
Han dog där den 12 februari 1907, sextioett år gammal. Begravningsprotokollet anger dödsorsaken som emollitio cerebri, hjärnuppmjukning. Det anger också att han var änkling. Han begravdes på Bispebjergs kyrkogård.
I Båstad kallades hotellet vid den tiden efter familjen. En bandagist, som sålde bråckband och stödstrumpor, annonserade hösten 1900 att han tog emot kunder på »Hotell Schweiz«. Anna Schweitz drev det då. Enligt ett släktträd var hon Carls dotter, alltså Ludvigs brorsdotter. Sommaren 1903 annonserade hon konsert i hotellets trädgård.
Göteborgsposten skrev en kort dödsruna en vecka efter hans död. Den räknar upp Laholm, Ängelholm och Båstad. Den säger att han sedan 1880-talet var känd som »den egentliga skaparen af badanstalten Båstad«.
Källförteckning
Berättelsen bygger på Föreningen Gamla Båstads tidningsarkiv, på klipp som John Olav Wesström sammanställt ur svensk dagspress och på danska register. Varje citerat arkiv-id nedan går att slå upp i tidningsarkivet. Uppgifter hämtade utanför arkivet redovisas under egen rubrik.
Tidningsarkivet
Första sommaren på Pershög 1883: Laholms Nya Tidning 2/5 1883 (id 1868) · Hallandsposten 4/5 1883 (id 1871) · Laholms Nya Tidning 6/6 1883 (id 1884) · Båstads Tidning 14/6 1883 (id 1893) · Båstads Tidning 26/7 1883, efter Laholms Nya Tidning (id 1959) · Öresundsposten 11/9 1883 (id 2068) · Båstads Tidning 20/9 1883 (id 2087).
Konkursen i Laholm och barnbalen 1884: Båstads Tidning 3/4 1884 (id 2328) · Norra Skåne 8/4 1884 (id 2330) · Sydsvenska Dagbladet 9/4 1884 (id 2331) · Båstads Tidning 10/4 1884 (id 2332) · Laholms Nya Tidning 21/6 1884 (id 2361) · Laholms Nya Tidning 6/8 1884 (id 2435) · Båstads Tidning 27/8 1884 (id 2485) · Öresundsposten 3/9 1884 (id 2493).
Kanonerna, höstfesterna och djuren: Öresundsposten 4/8 1885 (id 2981) · Båstads Tidning 9/9 1885 (id 3089) · Båstads Tidning 16/9 1885 (id 3100) · Båstads Tidning 1/9 1886 (id 3689) · Båstads Tidning 8/9 1886 (id 3692) · Höganäs Tidning 21/9 1888 (id 4447) · Laholms Nya Tidning 26/9 1889 (id 4755) · Engelholms Tidning 28/7 1898, brevet om halländingesöndagen (id 9513).
Anläggningarna: Båstads Tidning 26/8 1885 (id 3079) · Båstads Tidning 27/1 1886 (id 3339) · Hallandsposten 21/5 1886 (id 3491) · Malmö Handels- och Sjöfartstidning 30/6 1886 (id 3545) · Båstads Tidning 14/7 1886 (id 3560) · Skånska Aftonbladet 28/6 1887 (id 4060) · Öresundsposten 28/7 1887 (id 4087) · Höganäs Tidning 25/2 1888, de tjugotusen träden och skadegörelsen (id 4311) · Helsingborgs Dagblad 3/12 1888 (id 4516) · Öresundsposten 5/12 1888, fiskegarnen (id 4517) · Öresundsposten 21/6 1886, skolbarnen (id 3516).
Stämningarna och den fjärde konkursen: Öresundsposten 17/4 1886 (id 3436) · Båstads Tidning 15/9 1886 (id 3701) · Öresundsposten 15/9 1886 (id 3703) · Båstads Tidning 29/9 1886 (id 3711) · Helsingborgs Dagblad 20/1 1887 (id 3916) · Engelholms Tidning 12/2 1887 (id 3923) · Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 28/2 1887 (id 3934) · Öresundsposten 13/5 1887 (id 4012) · Engelholms Tidning 25/6 1887 (id 4058).
Kyparen, hundarna, bolaget och elden: Hallandsposten 27/7 1887 (id 4084) · Laholms Nya Tidning 3/12 1887 (id 4227) · Helsingborgs Dagblad 28/5 1888 (id 4370) · Höganäs Tidning 2/6 1888 (id 4374) · Helsingborgs Dagblad 18/8 1888 (id 4438) · Helsingborgstidningen Skånes Allehanda 5/1 1889 (id 4536).
Den femte konkursen och Hilma: Båstads Tidning 14/1 1885, sonens födelse (id 2664) · Öresundsposten 12/3 1889 (id 4591) · Skånska Aftonbladet 29/3 1889 (id 4626) · Höganäs Tidning 23/4 1889 (id 4639) · Höganäs Tidning 10/5 1889 (id 4654) · Höganäs Tidning 14/5 1889, dödsannonsen (id 4656) · Norra Skåne 22/5 1889, jordfästningen (id 4665) · Post- och Inrikes Tidningar 1/10 1889, urarvakonkursen (id 4756) · Skåne-Halland 9/11 1889, Carls arrende (id 4801) · Öresundsposten 3/10 1890, telefonen (id 5078) · Norra Skåne 28/10 1890 (id 5089).
Slutet i Båstad: Post- och Inrikes Tidningar 27/1 1890, det outlösta godset (id 4850) · Laholms Nya Tidning 5/5 1891 (id 5241) · Laholms Nya Tidning 17/5 1890, Carl i hotellträdgården (id 4923) · Norra Skåne 4/6 1891 (id 5303) · Sydhalland 12/6 1894 (id 6244) · Engelholms Tidning 4/7 1899 (id 10872) · Sydhalland 6/7 1899 (id 10875).
Brödernas hus: Båstads Tidning 15/12 1894, »En broder til hr S.« (id 6455) · Malmöhus Läns Tidning 13/12 1897, tvillingarnas sextioårsdag (id 28132) · Öresundsposten 23/12 1884, Figaro (id 28070) · Halland 23/8 1899, Annas arrende (id 11107) · Öresundsposten 3/9 1900, bandagistens annons (id 20396) · Sydhalland 6/8 1903, konserten (id 34065).
Dödsrunorna: Göteborgsposten 19/2 1907, Ludvig (id 28162) · Trelleborgstidningen 21/4 1909, Carl (id 28163). De två klippen hör till ett bilagematerial i tidningsarkivet som handlar om släkten Schweitz på andra orter. Det syns inte i arkivets lista eller sökning men går att öppna på sitt id.
Bilderna
Alla fem bilderna är hämtade ur Föreningen Gamla Båstads bildarkiv och återges obeskurna. Arkivposterna saknar år och fotograf. Motiven är avgjorda ur bilderna själva och ur deras påskrifter, och varje datering i bildtexterna är maskinellt uppskattad och osäker.
Dansbanan (FGB0019009) är ett vykort. Titeln och utgivaren är tryckta på kortet och citeras som källuppgifter. Hotell Victoria (FGB0023834) finns i två snarlika bilder till i arkivet (FGB0023021 och FGB0024037), ingen av dem daterad. Pershög finns i två fotografier av samma anläggning, det ena på håll (FGB0046537) och det andra nära (FGB0020607). Den låga längan med PERSHÖG på gaveln är densamma i båda.
Varmbadhuset (FGB0018329) är den enda bilden som bär ett påstående utöver sitt motiv: att huset inte är Ludvig Schweitz. Identifieringen vilar på tre uppgifter i tidningsarkivet. Det gamla varmbadhuset brann ned i juli 1894, Helsingborgs Dagblad 10/7 1894 (id 6268). Grunden till ett större badhus av tegel med frontespiser och verandor lades i september samma år, Hallandsposten 10/9 1894 (id 6392). Det invigda huset hade fem uthyrningsrum med balkonger i andra våningen, Stockholms Dagblad 20/6 1895 (id 6867). Bilden visar tegel, frontespis, veranda, balkong och andra våning.
Källor utanför föreningens arkiv
Kapitel 2 bygger på tidningsklipp som inte finns i föreningens tidningsarkiv. John Olav Wesström har sammanställt dem ur svensk dagspress i dokumentet Ludwig Schweitz före Båstad (24 klipp, 1874–1884), överlämnat till föreningen i augusti 2026. Det gäller balerna i Laholm (Hallandsposten 28/3 1874 och 19/3 1875), avflyttningen 1876 (Hallandsposten 13/9 och 4/10 1876), vigseln (Helsingborgs Tidning 13/10 1877), branden i Hässleholm (Halland 28/12 1878), konkursen där (Göteborgsposten 28/1 1879) och auktionerna med cigarrerna (Skånska Posten 11/3 1879), hotellet vid bron i Ängelholm (Engelholms Tidning 28/11 1879), konkursen 1880 (Skånska Posten 17/4 1880) och återkomsten till Laholm (Helsingborgs Tidning 20/9 1881).
Kapitel 10 bygger delvis på Københavns Stadsarkivs transkriberade register (kbharkiv.dk, lästa 20 augusti 2026): polisens registerblad för Johan Heinrich Ludvig Schweitz, född 7/10 1845, med adressen Sværtegade 8 från 1/11 1898 och inskrivningen på Almindelig Hospital 14/10 1906, sonen Carl Heinrich Ludvig Schweitz registerblad, samt begravningsprotokollet för Ludvig, död 12/2 1907. Att Almindelig Hospital var stadens försörjningsanstalt kommer ur Københavns Stadsarkivs beskrivning av institutionen.
Innebörden av urarvakonkurs är hämtad ur en uppsats i Svensk Juristtidning 1916 (s. 225): arvingarna vann rätt endast till det överskott som uppstod sedan den dödes skulder betalts.
Att Anna Schweitz var Carls dotter uppger ett släktträd på webbplatsen Geneanet. Uppgiften är inte belagd i vårt material.
Ordförklaringarna i löptexten – källarmästare, utvärdshus, borgenär, lösöre, droska, char-à-banc, kolli, kronolänsman, växel, märgelgrav, inställelse, aftonsång, anglerras, bandagist, hjärnuppmjukning – är redaktionens egna. Måttet är omräknat med en fot = 0,297 meter (40 fot ≈ 11,9 meter) och ett tunnland = 4 936 kvadratmeter (tre tunnland ≈ 1,5 hektar).
Om motsägelser i källmaterialet
Antalet konkurser. Texten räknar sex konkurser med Ludvig Schweitz namn i: Hässleholm 1879 och Ängelholm 1880 ur klippen utanför arkivet, Laholm 1884, Båstad 1887 och 1889 ur arkivet, och Hilmas dödsbo 1889. Den sista gällde ett dödsbo och inte hans rörelse. Den Båstadskonkurs som avslutades 1887 bör enligt klippen ha inletts hösten 1886. Arkivets första uppgift om den är inställelsen i januari 1887, och texten säger därför »vid nyåret«.
Vem som ägde badinrättningen. Köparen 1884 kallas i arkivet både »hr Schweitz i Köpenhamn« och källarmästare H. Schweitz, ägare av Figaro. Öresundsposten 23/12 1884 skriver att Figaros ägare var en äldre bror till Heinrich Wilhelm i Höganäs. Att Ludvig var bror till Heinrich Wilhelms tvillingbror Carl står i två artiklar (6455 och 9513). Att köparen därmed också var Ludvigs bror är vår slutsats. Hans förnamn står inte i de artiklar texten bygger på.
Var han föddes. Göteborgsposten 1907 skriver Oldenburg i Tyskland. Köpenhamnspolisens registerblad skriver Sverige, vilket är fel. Skrivaren tycks ha antecknat varifrån han kom. Texten följer Göteborgsposten.
När han tog över hotellet. I augusti 1884 skriver Laholms Nya Tidning att handlanden J. A. Hellberg från Ängelholm skulle överta Hotell Victoria den 1 september och anställt Ludvig Schweitz som föreståndare. Öresundsposten skriver i september att Schweitz själv övertar gästgiverirörelsen, och Skånska Aftonbladet 1887 att han haft hotellet i tre år. Texten säger att han tog hand om gästgiveriet, utan att avgöra vem som formellt var arrendator.
Den första dagen. Sydhallands korrespondent skriver 1894 att det var Ludvig Schweitz som gjorde Båstad till badort, och Göteborgsposten 1907 att han var badanstaltens egentliga skapare. Badhus fanns i Båstad före honom, och en resenär 1887 mindes 150–200 badgäster redan 1869. Omdömena är tidningarnas. Texten återger dem som omdömen.
De tre barnen. Dödsannonsen 1889 nämner tre små barn. Två av dem, födda 1885 och 1886, har födelseannonser i arkivet. Det tredje kan vara Henriette, som enligt Köpenhamnsregistret föddes i Hässleholm 1878. Inget register namnger hennes far, och texten tar därför inte upp henne.
Halländingesöndagen. Uppgiften att Ludvig Schweitz bestämde dagen kommer ur ett enda brev, skrivet elva år efteråt. Brevet säger själv att söndagens historia uppfattades olika. Texten återger uppgiften som brevskrivarens.
Citaten är arkivets läsning. Tidningscitaten återges ordagrant som de står i arkivets transkription, med 1800-talets stavning – w för v, f för v, hw för v. Ett citat ur Hässleholmsauktionen kommer ur John Olav Wesströms avskrift och kan inte kontrolleras mot arkivet.
Texten är skriven av Föreningen Gamla Båstad ur föreningens egna samlingar, med hjälp av AI. En redaktör i föreningen har granskat den, och varje källhänvisning är kontrollerad mot arkivet. Inga händelser, personer, repliker eller sifferuppgifter är hittade på — varje uppgift går att spåra till källorna ovan. Så använder vi AI · Fler texter i Ur arkiven.